Wikipedia

Svenska ortnamnsefterled

Wikimedia-listartikel

Svenska ortnamnsefterled är sista ledet i sammansatta ortnamn som antingen förekommer i Sverige eller kommer ur svenskan. Förled och efterled[1][2] förekommer i alla sammansatta ord och många svenska ortnamn är sammansättningar. I artikeln redovisas efterled som avser bebyggelsenamn. Dessa kan vara primära eller sekundära. Primära är sådana bebyggelsenamn som från början avsett bebyggelse, som -by. Naturnamn som -vik har i många fall senare kommit att beteckna bebyggelse (som Västervik). Även artefaktnamn som -bro har kommit att beteckna bebyggelse (som Örebro).

Vägskylt med några orter vars namn slutar på -holm, -sjö, -vik, och -hamn.

I ortnamnsforskningen spelar efterleden en stor roll som del av ortnamnen (ortnamnelement), därför att många efterled är så vanliga. Exempelvis har mycket forskning ägnats åt ortnamnselementen by, böle, lösa, rum och stad. Att kunna avgöra ortnamnens etymologi är centralt, liksom deras ålder och deras geografiska utbredning.

Ortnamn kan även antingen bestå av ett enda ord (till exempel Berg i singular eller Berga i plural) eller ha en avledningsändelse tillagd till grundordet. Vanliga sådana ändelser är -inge och -unge (till exempel Steninge och Almunge). Se vidare Svenska ortnamnsändelser.

Allmänt om ortnamnsforskningen

redigera
Huvudartikel: Ortnamnsforskning

Ortnamns efterled kan ha en betydelse som ännu är fullt begriplig, som till exempel -holm, men också där ordet i efterledet inte längre används i modern svenska, men där man i språkforskningen känner till motsvarigheter till ordet i fornsvenska, isländska, fornengelska etc. Ortnamnen har också ofta förvanskats så att man måste gå tillbaka till äldre källmaterial för att få se hur ortnamnen ursprungligen kan ha låtit för att utröna betydelsen av dem.

I vissa enskilda fall har betydelsen av ett efterled inte heller kunnat fastställas eller endast kunnat begripas med vissa tveksamheter på grund av att jämförelse endast förelegat med ett ord på fornengelska etc. Det gäller till exempel efterledet -ust i ortnamnet Orust och förledet Vad i ortnamnet Vadstena, vilka antas syfta på ett fornsvenskt och fornnorskt idag försvunnet vazt/vozt, med motsvarighet i fornengelskan med betydelsen fiskeplats. Samma betydelse föreligger också sannolikt hos efterledet i ortnamnet Alvastra, som då betyder "ål-fiskeplats". Efterledet utgörs då av varianten -vazter (synonym till vazt på samma sätt som holm/holme förhåller sig till varandra) i den plurala formen -vaztra (pluralis genitiv). Pluralformen är vanlig hos ortnamn.[3]

Dessutom kan ortnamn med idag fullt begripligt förled och efterled ha en oklar syftning som ändå gör ortnamnet oklart, till exempel gäller det ortnamnet Stockholm.[4]

Efterledet i ett ortnamn kan ofta ge en uppfattning om ortens ålder och karaktär beroende på jämförelse med arkeologiskt material på jämförbara platser med jämförbara ortnamn och beroende på geologisk aktivitet som landhöjning etc., till exempel om ortnamnet ursprungligen syftat på ett läge vid en idag uppgrundad vik och så vidare. I denna artikel anges därför en del uppgifter om hur gamla en del av ortnamnen antas vara. Det ska dock poängteras att en kyrka också kan ha byggts i utkanten av en äldre bebyggelse och därför fått ett yngre namn, eftersom denna del av socknen hade detta yngre namn (se exempelvis i artikeln Ucklum om detta ortnamn).

Termerna efterled och ändelser

redigera

Termen efterled avser ett sammansatt ords sista led.[1] Många ortnamn är sammansatta av förled och efterled, men det finns också osammansatta ortnamn som Vi och Boo. Många ortnamn har böjningsändelser som till exempel -a i Mora, -e i Linde och -om i Krokom. Även avledningsändelser förekommer, som -und i Ragunda, samt den mycket vanliga ändelsen -inge, -unge i Västerhaninge, Skuttunge. Ibland kan det vara svårt att veta vad som är ändelse och vad som är efterled. Ett exempel är ortnamnet Näsum. Man vet inte säkert om -um är beteckning för pluralis av näs (då är -um en ändelse) eller om -um kommer av -hem (då är -um ett efterled)[5].

Definition

redigera

Med svenska efterled kan avses efterled i Sverige (svenska, finska och samiska). Det kan också betyda efterled som kommer av svenska ord, både i Sverige och i Finland. Huvuddelen av de efterled som nämns här är ortnamn i Sverige med efterled som kommer av svenska ord. Vissa ortnamn som har ett sådant efterled men finns i Finland nämns också, exempelvis Helsingfors. Även på Åland har de allra flesta orterna och byarna ett svenskt namn. I Norrbotten finns ett stort antal sekundära bebyggelsenamn med finskt ursprung, och några vanliga efterled för sådana ortnamn nämns också, alltså namn som slutar på -järvi, -vaara med flera. Samiska bebyggelsenamn i Sverige är inte fullt så vanliga som de finska. Vissa ortnamn med samiskt ursprung har också försvenskats, så att exempelvis Arvidsjaur kommer av de umesamiska Arviesjávvrrie där förledet betyder 'rikt givande'[6]. Eftersom samiska bebyggelsenamn med vanliga efterled inte finns i så stort antal har endast -jaur/-jaure nämnts här.

Kartor

redigera

Kartorna visar, regionalt, ortnamnsefterledens andel av alla ortnamn. Syftet är att ge en översiktlig bild utifrån dagens kartnamn. Kartorna bör tolkas försiktigt och främst ses som en inspiration till fördjupade studier. Metod: Inom en flytande cirkel med 3 mils radie har andelen ortnamn med aktuellt efterled av alla ortnamn beräknats och utifrån dessa värden har iso-linjer konstruerats. För att undvika procentberäkningar på låga värden har mätpunkter med färre än 50 ortnamn utelämnats.

Kartans ytor har färg efter den andel som kartändelsen har av alla kartnamnen. Färgerna går från rött (högsta procentuella värdet inom kartan) över grön och blått till beige.

Längst ner finns en länk till Lantmäteriets "Kartsök". Fyll endast i ett ortnamnsefterled och en förteckning samt en karta visas.

-ala, -ele, -el

redigera

Ett antal namn med efterledet -ala finns i Hälsingland, Uppland, Västergötland och Östergötland. -ala är en pluralform av -al som sedan länge har ansetts betyda 'hedniskt tempel'. Tre sockennamn, Fryele, Friel och Fröjel, har efterleden -el, -ele, som kommer av -al.[7] På senare tid har denna uppfattning ifrågasatts. Istället har en betydelse 'samlingsplats i ofredstider' framförts som möjlig.[8] Ovannämnda -ala ska inte förväxlas med det finska -la i till exempel Pajala. Det finska -la är en boplatsangivande ändelse.[9] Det finns också några "falska" -ala med andra betydelser i Uppland, Södermanland och Närke.

Exempel

-alt

redigera

I kombination med ett förled som slutar på a, ändras ofta efterledet -hult till -alt. Efterledet förekommer i Halland och norra Skåne.

 
alt

Exempel

-arp

redigera

I kombination med namn vars förled slutar på -a (gammal genitivändelse -a, eller -ar), kan efterledet -torp bli -arp. Exempel är gårdsnamnet Alarp i Östergötland som utvecklats från Allathorp (1381) via Alaorp (1545) till Alarp.[10]

Ortnamnen med efterledet -arp är vanliga i Skånelandskapen, Småland och Östergötland och Västergötland. Som ersättning för det ursprungliga -arp har ibland i Skåne och Halland formerna -rup/-erup uppkommit. Dessa utvecklades på Själland, och infördes i Skåne genom danskt skriftspråk före den svenska erövringen.[11]

 
arp

Exempel

-arv

redigera

Efterledet -arv betyder 'egendom som tagits i arv' och förekommer i västra Nyland och Åboland. Möjligtvis består förledet av namnet på den som ärvts.[12]

Exempel

-arvaby, -arby

redigera

Efterledet -arvaby eller -arby är sammansatt av -arve (arvinge) och -by. Formen förekommer i Dalarna, norra Uppland och södra Finland och på Åland.[12] Alla ortnamn på -arby handlar dock inte om arv, utan kommer av att slutledet på förledet slutar på -ar, till exempel Skräddarby.

Exempel

-arve

redigera
Se även: Gotländska ortnamn

Efterledet -arve betyder 'arvinge' och förekommer ofta på Gotland, men inte i några andra landskap. Ortnamn med detta efterled bildades huvudsakligen under medeltiden.

 
arve

Exempel

-arven

redigera

Efterledet -arven finns i Hälsingland och betyder 'arvegods'.

Exempel

-arvet

redigera
Se även: Ortnamn i Dalarna

Efterledet -arvet finns enbart i Dalarna och betyder 'arvegods'. Dessa ortnamn bildades under sen medeltid.

 
arvet

Exempel

-benning

redigera
Se även: Ortnamn i Dalarna och Ortnamn i Västmanland
 
benning

-benning är en förkortning av 'hyttobygning', alltså hytta. Namnen är från medeltiden.

Efterledet finns i Bergslagen, framförallt i Fagersta, Norbergs, Avesta och Hedemora kommuner.

Exempel

-berg

redigera
Se även: Ortnamn i Dalarna, Ortnamn i Värmland och Ortnamn i Västmanland
 
berg

Efterledet 'berg' har två olika betydelser.

1/ I Bergslagen har 'berg' ofta med bergshantering att göra och betyder då 'bergslag', 'bergverk', 'gruvfält'.

Exempel


2/ I övrigt betyder efterledet just 'berg'.

Exempel

I samband med ett personnamn syftar 'berg' ofta bara på någon liten höjd.

Exempel

-berga

redigera

Efterledet '-berga' betyder berg eller höjder (i plural). Det finns i södra och mellersta Sverige, bland annat i Småland och på Öland.

Exempel Ett mycket vanligt namn är Solberga som betyder 'solbelysta berg eller höjder'.

Andra -berga:

Exempel

-bo

redigera

En betydelse av -bo är 'inbyggare'. Denna betydelse finns i en del häradsnamn och sockennamn.

Exempel

En annan betydelse är 'bygd'. Bland annat finns denna betydelse i en del sockennamn i Gävleborgs län.

Exempel

Betydelsen 'bygd' förekommer även i gotländska ortnamn som slutar på -lingbo. Mellanledet -ling- betyder 'inbyggare' eller 'ättlingar'.

Exempel

En tredje betydelse är 'gård'. Den betydelsen finns i Bjälbo och Grebo i Östergötland, som så småningom blev kyrksocknar.

De ortnamn med efterledet -bo som är bygdenamn, sträcker sig ända tillbaka till förhistorisk tid. Däremot är de -bo-namn som betecknar 'gård' från medeltiden.[13]

-bo, -boda

redigera
   
bo
boda

Efterledet -bo har flera betydelser än de som nämnts ovan. Den allra vanligaste betydelsen är 'bod'. I dessa fall är -bo en försvagad form av -boda. De flesta namnen med efterledet -bo eller -boda är från medeltiden, men det finns också ortnamn av denna typ som är ända från vikingatiden. Efterledet -boda är äldst och började förekomma under vikingatiden, men merparten är från medeltiden och framåt. Från och med 1500-talet började -boda förkortas till -bo. Ortnamnen på -boda och -bo anses ha sitt ursprung i bodar vid slåttermarker. -bo och boda-namnen används ofta i samband med ett förnamn eller en personbeteckning. Under nyare tid har -bo kommit att beteckna ett allmänt 'bebyggelse'.[14]

Exempel på namn med efterledet -bo

Exempel på namn med efterledet -boda

En del boda-namn har ett träd som förled.

Exempel

-bodarna

redigera
 
bodarna

Efterledet bodarna betyder fäbodvall.

Exempel

-bol, -böle

redigera
   
bol
böle

Efterledet -bol betyder 'gård, nybygge, nyodling'. -bol är en avledning av verbet -bo. Ur -bol har -böle uppstått genom omljud. Dessa efterled är från medeltiden och även från nyare tid.

En speciell grupp är de namn som kommer av fornsvenska *nybyli (nybygge) och *þykbyle (tät bebyggelse). Ur *nybyli har namn som Nibble, Nybble, Nöbbele och Nöbble uppstått, och ur *þykbyle kommer Tybble och Tibble. Ortnamnen i denna grupp betecknar ofta stora byar, och dessa byar anses ha uppstått under vikingatiden. De finns i Skåne, Småland, Östergötland och (när det gäller Nibble, Nybble, Tibble och Tybble) framför allt i östra Svealand.

Den yngre bebyggelsen på -bol och -böle var nybyggen och nyodlingar på utmark. De uppstod med efterledet -bol i västra Götaland, i Värmland, Södermanland och Uppland, och med efterledet -böle i östra Småland, på Öland, i Uppland, närliggande Åland och i Norrland.[15] Förutom på Åland förekommer orter med -böle eller förfinskningen med -pyöli, längs hela kusten från Österbotten i norr till gränsen till Ryssland i sydost.[16]

Exempel på -bol:

Exempel på -böle:

-borg/-borga

redigera
 
borg

Betecknar oftast att det legat en större människogjord befästning på platsen eller en naturligt svårframkomlig plats, ett naturligt fäste eller landborg, eller en anlagd borg, exempelvis en vikingatida trelleborg i Skåne.

Exempel

-born

redigera
 
born

Efterledet är den bestämda formen av 'bor', 'passage mellan eller utmed vatten'.

Exempel

-by

redigera
 
by

Det finns 4266 -by i Sverige enligt Lantmäteriet.

-by som ortnamnsefterled (fornsvenska by(r)) kan beteckna dels 'enstaka gård' och dels 'by, samling av gårdar'. Betydelsen får bedömas från fall till fall.[17]

I några fall har orter med ortnamn -by så småningom blivit städer, vilket i åtminstone Visbys fall kan ha att göra med inflytande från Danmark (där "by" betyder stad).

Många ortnamn med -by som efterled har hög ålder. Oftast brukar forntida ortnamn på by ha naturföreteelser i förleden, medan yngre ortnamn med -by ofta har ett personnamn i förleden.[18]

Vissa namn på -by är den ursprungliga leden -bygd.[19]

Exempel på ortnamn med efterledet by:

Attundaland:

Tiundaland:

Städer:

Utanför traditionellt svenskspråkigt område:

-byn

redigera
 
byn

Bestämd form av -by, som är vanlig i stora delar av Norrland och även förekommer i Dalarna, Värmland och Dalsland samt sporadiskt även i andra delar av Götaland och Svealand.

Exempel

-bygget

redigera

Ortnamn som betyder nybygge eller nyodling. Namntypen förekommer främst i Halland och norra Skåne.[20]

Exempel

-böte

redigera

Syftar på en kulle eller annan höglänt plats på vilken det stått en vårdkase. Namn som innehåller ”böte” förekommer längs Sveriges östkust från Blekinge till norra Uppland, i den åländska och österbottniska skärgården, samt längs Finska vikens norra kust. Ordet har troligen sitt ursprung i det fornsvenska verbet böta (slå eld).[21]

Exempel

-dal/-dala/-dalen

redigera
 
dal
 
dala
 
dalen

Exempel på ortnamn med efterledet -dal/-dala/-dalen

-damm

redigera

Exempel

-drag

redigera

Efterledet -drag förekommer mest efter ostkusten till och med Gästrikland. Dess betydelse är 'land mellan två vatten, där man måste dra båten'. -drag kan också användas om ställe på havet eller sjön vilket är starkt utsatt för vind och vågor, som i Långedrag.[22]

Exempel

-dråg

redigera

-dråg betyder dal

Exempel

  • Askedrågen, Häggedrågen, natur- och torpnamn i Jösse härad, Värmland

-ed/-eda

redigera

-ed betyder "passage mellan eller utmed vatten"[23]

Exempel på ortnamn med efterledet -ed/-eda

-eke/-ike/-icke

redigera

Efterledet -eke betyder 'ekdunge'. När ett gudanamn är förled anses det att platsen har använts för kult av denna gud. I Uppland finns Onsike, aff odheneke 1409, och i Södermanland finns Onsicke, j odhinseke 1365. Där dyrkades i forntiden guden Oden.[24] I Skåne finns Torseke, y Torsege 1570-talet, där guden Tor dyrkades.[25]

-ene

redigera
Se även: Ortnamn i Västergötland

Efterledet kommer av vin, som betyder 'betesmark; äng'. Det förekommer i Bohuslän, Västergötland och Värmland. Namnen med efterledet -vin (som långt senare har blivit -ene), började uppstå vid tiden för Kr. f. och har sedan varit produktiva fram till 1000-talet. I södra och sydvästra Värmland kan -ene i många fall vara en pluralisändelse (dativ, bestämd form), som i Vikene.[26] Men det kan också komma av -vin, som i Bredene och Lökene.[27]

Exempel

-fallet

redigera

Betyder 'åkerstycke, åkerskifte'; 'mark där skogen är fälld (ibland för nyodling)'.[28]

Exempel

-fors/-forsa/-forsen

redigera
 
fors

Exempel på ortnamn med efterledet -fors/-forsa/-forsen

-gadd/-gadden/-gaddarna

redigera

Udde, skär eller kobbar som ”sticker ut” från en ö eller ögrupp.

Exempel

-garn

redigera
Se även: Gotländska ortnamn

Efterledet kan betyda 'långt, smalt vattendrag; smal udde, eller smal vik och även holme. Det förekommer i Uppland, Södermanland och på Gotland.

Exempel

-haga/-hagen

redigera
   
haga
hagen

Exempel

-hammar/ -hamra

redigera
 
hammar

Efterledet -hammar kan betyda 'stenig höjd, stenbacke'.

En annan betydelse för -hammar är 'industrianläggning med vattendriven hammare'.

-hamn

redigera
 
hamn

Exempel på ortnamn med efterledet -hamn

-har, -hara, -haru, -hära, -haren

redigera

En har(a) betyder 'stenigt grund', 'stening udde', 'lågt moränrev', 'stenrev' eller 'mindre skär ute mot havsfjärd'. Namnet förekommer speciellt på Åland, i Skärgårdshavet och vid Nylands kust. Förekommer också i Stockholms skärgård. Formen -hära är vanlig på Åland medan -haru förekommer i Åboland och Nyland.[29] Namn med -haren är vanligt förekommande i skärgården i Lövstabukten norr om Karlholmsbruk och fortsätter upp till Gävles och södra Norrlands kust.

Exempel:

  • Klovharun (Borgå)
  • Gråhara (Helsingfors)
  • Strandharen (Houtskär)
  • Rönnhära (Vårdö)
  • Stångharen, Hundsharen, Svartharen, Bondharen (skärgården norr om Karlholmsbruk i Lövstabukten).
  • Kullerharen, Askharen, Tärnharen, Bildstensharen, Oxharen, Gräsharen, Leharen (grupp av öar nord, nordväst och väst om Limön i Gävlebukten).
  • Brusängsharen, Långharen, Alderharen, Rönnharen, Gräsharen (bukten söder om Eskön norr om Gävle).

-harg

redigera

I nutida svenska finns Harg bara som ett osammansatt ortnamn. Ordet har två betydelser 'stenig mark' och 'kultplats'. Som efterled finns ordet i formerna harg (othinsharg 1286 för Odensala i Uppland), (skætharg 1287 för Skederid), med omljud herghe (Skedherge 1306 för Skerike) och hærgi (thorshærgi 1296 för Torshälla). I dessa sammansatta former betecknar de 'kultplats'.[30]

-hed

redigera
 
hed

-hem

redigera
 
hem

Efterledet hem har flera besläktade betydelser, men är med avseende på ursprunget identisk med dagens svenska substantiv 'hem'. Det är av allt att döma släkt med det grekiska ordet keimai (jämför runsvenskans och isländskans heim) och koite som betyder 'ligga' respektive 'läger, liggplats'. Den ursprungligaste betydelsen är därför 'hemvist', 'plats där man slår sig ner', därav den äldsta betydelsen 'trakt, bygd'. Yngre är därför också betydelsen 'gård'. Namnen på -hem hör till de äldsta namntyperna och är oftast namnet på gamla moderbyar, från vilka yngre byar och gårdar flyttats ut från i omgivningen. Ett annat tecken på deras ålder är att dessa by- och gårdsnamn i stor utsträckning också blivit sockennamn. Huvudsakligen är namnen från tiden före vikingatiden och det stora flertalet har sannolikt tillkommit redan under romersk järnålder (Kr.f.–400) eller folkvandringstid (400–550).[31]

Detta efterled förekommer på olika ställen både på kontinenten, i England, på Shetlandsöarna, Orkneyöarna och i Norden. Kärnområdet i Norden är i Norge, som har cirka ett tusental med detta ortnamnsefterled. I Danmark är de vanliga på Jylland, men förekommer endast sporadiskt på de danska öarna. Island har ett 30-tal namn av en något mer schablonartad karaktär – med naturfenomen som förled, till exempel Sólheimar, Vindheimar. I Finland saknas namnelementet helt.[31]

I Sverige förekommer dessa ortnamn med detta ortnamnsefterled i Västsverige, närmare bestämt i Halland, Västergötland, Bohuslän och södra Värmland. Mest (tätast) förekommer de i Skaraborgsområdet och området däromkring med cirka 80 representanter. I övrigt förekommer dessa namn tätast på Gotland och i Ångermanland i Västernorrlands län och det senare området sträcker sig in i Medelpad. Relativt vanliga är ortnamnen också i Uppland och därefter förekommer de mindre och mindre och sporadiskt i Östergötland, Småland, Södermanland, Skåne, Västmanland och Närke och Blekinge (i Blekinge bara ett bevarat namn). I Gävleborgs län, Dalarna, Västerbottens län, Norrbottens län och Öland saknas denna ortnamnstyp helt.[31]

Under 1800- och 1900-talet har hem fått betydelsen 'hem för en namngiven person'.

Exempel på den äldsta betydelsen 'trakt, bygd': Ett antal kyrkbyar på Gotland slutar på hem.

Exempel på namn med den något yngre betydelsen 'gård':

Exempel på sena ortnamn med betydelsen hem för en viss person:

Många ortnamn med efterledet -hem har med tiden spårat ur mer eller mindre och ändrats så att de inte alltid är lätta att identifiera.[32][33]

Exempel på sådana namn är:

Se även -um.

-hester, -hestra

redigera
   
hester
hestra

Betydelsen av detta efterled är omstridd. En möjlig betydelse är 'skottskog, lågskog'. Efterledet förekommer mest i Jönköpings län, men även i Öster- och Västergötland. En del av namnen på -hester är från vikingatiden, men de flesta är från medeltiden.

Exempel

-holm/-holma/-holmen

redigera
 
holm
 
holma
 
holmen

I efterledet -holm ingår dels det dialektala holm och dels holme. När borgar och sätesgårdar under medeltiden började byggas på mindre öar och holmar i sjöar och vattendrag började efterledet -holm uppstå. Vanligtvis betecknade -holm först själva holmen, men senare överfördes -holm på bebyggelsen. Dessa borgar och sätesgårdar hade ofta hög status. Det gjorde att efterledet -holm efter medeltidens slut användes på herresäten, bruk och till och med byar, gårdar och torp, utan att dessa behövde ha anknytning till någon holme.[34]

Vanligast förekommer efterledet -holm i södra Sverige, men även i Mellansverige, när det gäller slott och herresäten. I Dalarna och i Norrland har ett mindre antal byar, gårdar och torp efterledet -holm enbart som statussymbol, liksom sådan bebyggelse i de sydligare delarna av landet.

Exempel på ortnamn med efterledet -holm/-holma/-holmen

-hov

redigera

Namnen på -hov konstruerades ursprungligen (med början under 1600-talet) som namn på storgods efter mönster från Tyskland, där herresäten kunde ha namn med efterledet -hof, som också anspelade på betydelsen 'furstehov'. Namn på -hov kunde senare även uppstå genom skämtsam namngivning, som är troligt för Johanneshov.[35] Exempel på ortnamn med efterledet -hov

-hult/-hylte

redigera
Se även: Ortnamn i Blekinge, Ortnamn i Halland, Ortnamn i Skåne och Ortnamn i Småland
   
hult
hylte

Hult ingår i många ortnamn, både ensamt och som efterled. Dess grundläggande betydelse i ortnamn är troligen enbart 'skog' (oberoende av storlek, trädslag eller användningsområde). En liten del av namnen på -hult är från vikingatiden, men den stora majoriteten uppstod under medeltiden.[36]

Likheter finns i danskan, norskan, engelskan och tyskan. De flesta -hult-namnen finns i Småland men även i Skåne, Blekinge, Halland, Västergötland, Östergötland, Närke, Västmanland och Södermanland finns ett antal. I västra Småland finns även formen -hylte, som har uppkommit genom omljud av -hult.

Exempel:

-hus

redigera
 
hus

Efterledet -hus betyder 'befäst hus, borg'. Detta efterled uppstod i början av 1300-talet.

Exempel:

I ett par fall i mellersta Dalarna har 'os' (åmynning) fått formen -hus.[37]

-härad

redigera

Efterledet -härad betyder 'bygd', när det gäller sockennamn.

Exempel

-hög

redigera
 
hög

Efterledet -hög kan ha olika betydelser. Det kan dels betyda gravhög och dels kan det beteckna en liten naturlig höjd (det mest vanliga). Efterledet förekommer vanligast i Götaland.

Exempel

-ie, -ige

redigera

Dessa båda efterled betyder samma sak som -hög. Efterledet -ie finns i Skåne och -ige finns i Halland.

Exempel

-ilt

redigera
 
ilt

Efterledet -hult ändras ofta till -ilt i Halland.

Exempel

-jaur/-jaure

redigera
 
jaure

Försvenskat samiskt ord för sjö (samiska jávrrie), som används i många områden kring sjöar i Lappland.

-joki

redigera
 
joki

Efterledet finns i de finsktalande delarna av Norrbottens län. Det betecknar både mindre och större vattendrag; alltså 'bäck, å eller älv'.

Exempel

-järvi

redigera
 
järvi

Även järv, finskt ord för sjö eller tjärn, namn på sjöar och sjönära orter i Lappland och Norrbotten.

Finskans benämning på tjärn är "lampi" och på vatten "vesi"

-kil

redigera

Efterledet -kil betyder i Bohuslän vik.

Exempel

-kyrka

redigera
 
kyrka

-kärr

redigera
 
kärr

Bebyggelsenamn i Värmland som syftar på 'terräng lämplig för foder- och lövtäkt.[38]

Exempel

I speciellt sydvästra Västergötland och i norra Halland är kärr ett ord för 'liten sjö', 'tjärn'.

-kärret

redigera

I Närke och Södermanland, andra landskap i Mellansverige och i norra Norrland kan ibland -kärret vara ett ord för 'liten sjö', 'tjärn'.

-köp

redigera
 
köp

-köp betyder 'köpt gård, köpt mark'.

Exempel på ortnamn med efterledet -köp

-köping

redigera

-köping betyder 'handelsplats' och förekommer som efterled i namnen på några medeltida städer. Från ordet 'köping' kommer också ortnamnet Köping på Öland samt Köping i Västmanland.[39], vilka då förmodas ha varit centralt belägna handelsplatser där. Efterledet finns i södra och mellersta Sverige och uppstod under medeltiden. Detta ords ursprungliga betydelse är alltså handelsplats och hör ihop med ordet 'köpa'. Senare bestämdes att denna benämning skulle användas för handelsplatser på landet som var filialer till städer där handel undantagsvis var tillåtet i stadens ställe och som var för små för att få stadsprivilegier. Denna benämning kom alltmer att användas på kommuner från och med 1800-talets andra hälft på mindre industriorter med mera. Se vidare i artikeln Köping. Endast en svensk ort har fått ett namn med efterledet -köping sedan den fått tillstånd att bli köping. Det är Malmköping.[40]

Övriga ortnamn med efterledet -köping

-köpinge

redigera

Ortnamn på -köpinge förekommer i södra Skåne. -köpinge är dativ singularis av -köping, 'handelsplats'.

Ortnamn med efterledet -köpinge

-la

redigera

Betydelsen är 'boplats'. Ortnamn på -la finns i de finsktalande delarna av Norrbottens län.

Ortnamn som slutar på -la, exempel

-land, -landa, -landet

redigera
 
land
 
landa

Dess betydelse är 'jordstycke; åker'.[41] Efterledet -land förekommer nordligare än -landa. Från och med Småland och norra Halland finns -landa upp till och med södra Dalarna och Gästrikland. I Gästrikland och i mellersta Dalarna börjar allmänt de ortnamn som slutar på -land, men de finns även längre söderut, till exempel i norra Bohuslän.[42] Ursprung från folkvandringstiden, 400–500-talen, och senare.

Exempel på ortnamn med efterledet -land

Exempel på ortnamn med efterledet -landa

-lax

redigera

Ursprungligen av äldre finska "laksi" = vik (modern finska: lahti)

Ortnamn av denna typ förekommer i Norrbotten, till exempel Hortlax och Kallax, och i svenskspråkiga områden i Finland.

-led

redigera

Betydelse: '(landsvägs)grind'.

Exempel

-lid/-lida/liden

redigera
 
lid
 
lida
 
liden

Lid betyder 'backe, sluttning'.

Exempel på ortnamn med efterledet -lid/-lida/-liden

-lombolo/lompolo

redigera

Efterledet -lompolo betyder 'sjöliknande träsk'. Lompolo används speciellt i Lapplands dialekter.

Exempel

-lunda

redigera
 
lunda

Det finns 1147 -lunda i Sverige enligt Lantmäteriet.

Efterledet -lunda är känt från början av folkvandringstid och in på medeltiden, främst i Uppland. Betydelsen av -lund är 'skogsdunge'. Dessa namn anses ibland ha haft en religiös betydelse, och Lundanamnet användes ofta (i likhet med Tunanamnen) i kombination med vissa äldre gudanamn, till exempel Fröslunda och Torslunda. Teorier finns att en del av -lunda och -tuna har varit religiösa centra, och ofta lever då de gamla lunda-namnen kvar i form av en sockenkyrka eller mindre by eller stad. Men -lunda kan ofta syfta på en dunge, som i Björnlunda.

Exempel på olika -lunda-kombinationer:

-luspen

redigera

-luspen kommer av ett samiskt ord för 'plats där ett vattendrag rinner ut ur en sjö'.[44]

I Sverige förekommer efterledet -luspen från Jämtland och norrut, särskilt i södra Lappland. Exempel är:

-lycke

redigera
 
lycke

-lycke betyder 'inhägnad (liten) åker '.

Exempel på ortnamn med efterledet -lycke

-lösa

redigera
 
lösa

-lösa betyder 'glänta; äng'. Ortnamn på -lösa finns i Skåne, Småland, Öland, Västergötland, Östergötland och trakterna kring Hjälmaren och Mälaren. I landskapen Södermanland och Uppland finns också några -lösa rätt långt från de båda stora sjöarna, som Mellösa socken i Södermanland och byn Älglösa i Films socken i Uppland. Namnen på -lösa uppstod under folkvandringstiden (400–550 e.Kr.).

Enstaka -lösa har uppstått som senare bildningar till adjektivet lös, som till exempel Brödlösa.[45]

Exempel

På Gotland motsvaras dessa namn av -lause[46], till exempel Gisslause och Krämplause.

-löv

redigera
 
löv

De flesta -löv-namnen finns i Skåne. Den ursprungliga formen av efterledet är -lev, som är besläktat med verbet lämna, och har betytt "något efterlämnat", det vill säga arvedel. De äldsta namnen på -löv kommer antagligen från folkvandringstiden (400-550 e.Kr.).[47]

Exempel

-mark

redigera
Se även: Mark-byar och Ortnamn i Norrbotten
 
mark

Efterledet -mark betyder "gränsområde, gränsskog". I Syd- och Mellansverige syftar -skog ofta på skogsområden och har senare kommit att beteckna en bygd. De norrländska ortnamnen på -mark syftar redan från början på bebyggelse. Det är då frågan om nybyggen i skog eller i utmarken.[48] De flesta av namnen på -mark är från äldre medeltid.[49]

Exempel

-minne

redigera

Efterledet -minne betyder "mynning". En alternativ variant är "-mynne".

Exempel

-mo

redigera

Efterledet -mo betyder "sandig mark", då mo är namnet på en jordart.

Exempel

-mon

redigera

Efterledet -mon är bestämd form av -mo (sandig mark).[50]

Exempel

-mora

redigera
 
mora

-mora kommer av mor, 'sumpig granskog'.

Exempel

-myra/myran/myren

redigera

Betyder detsamma som myr. Förekommer oftast i norra Sverige.

Exempel

-måla

redigera
Se även: Ortnamn i Blekinge och Ortnamn i Småland

Det finns 1156 -måla i Sverige enligt Lantmäteriet.

Efterledet -måla förekommer i ett ganska avgränsat område i Sverige - Småland, Blekinge och Östergötland. Betydelsen är sannolikt "avgränsat, uppmätt jordstycke". Många -måla-namn börjar med ett personnamn och är tidsmässigt vanligast från medeltiden.

Exempel på ortnamn med efterledet -måla

-niemi

redigera

Efterledet -niemi betyder "udde". Ortnamn på -niemi finns i de finsktalande delarna av Norrbottens län.

Exempel

-nora, -noret, -nor

redigera
 
noret

Efterleden -nora, -noret kommer av nor, som är ett smalt sund mellan två sjöar.

Exempel

-näs

redigera

Ett näs är en smal landtunga som förenar två större landmassor, men kan även beteckna en långsmal halvö eller en udde.

Exempel

-oja

redigera
 
oja

Efterledet -oja betyder dike, ibland betecknar ordet naturliga, smala vattendrag av typ bäck och förekommer i de finsktalande delarna av Norrbotten.

Exempel

-om

redigera

Ledet-om kan komma av -hem. Se även -um nedan.

Exempel

I de flesta ortnamn som slutar med -om, till exempel Krokom, är det dock en pluraländelse.

-orp

redigera

Efterledet förekommer i Östergötland och är en förkortning av -torp.

Exempel

-os

redigera

Vanligt vid ortnamn som slutar på -os (å- eller älvmynning) är att det föregås av -r, (genitiv av förledet). Exempel

-pää

redigera

Efterledet förekommer i de finsktalande delarna av Norrbottens län. Betydelsen är huvud eller ände, spets (i olika geografiska betydelser).

Exempel

-red/-rud/-ryd/-ryda/-röd

redigera
Se även: Ortnamn i Blekinge, Ortnamn i Bohuslän, Ortnamn i Dalsland, Ortnamn i Halland, Ortnamn i Närke, Ortnamn i Skåne, Ortnamn i Småland, Ortnamn i Värmland, Ortnamn i Västergötland och Ortnamn i Östergötland

Dessa efterled är olika former av samma efterled och betecknar 'röjd mark'. Formerna på -rud (i delar av Västergötland samt i Dalsland, Värmland och västra delen av Närke) och även de bohuslänska efterleden på -röd är västnordiska former. De skånska efterleden på -röd, samt alla former på -red och -ryd är östnordiska former. -rud kommer av urnordiska *ruð och de övriga formerna kommer av *reuð. I fornvästnordiska blev *reuð till *rióðr, som genom omljud blev den bohuslänska ändelsen -röd. En del av efterleden -röd i Bohuslän kommer istället av *ruð.[51] I fornöstnordiska blev *reuð till *riuð, som genom omljud blev -ryd. I Skåne sänktes y, så att efterledet blev -röd. I Halland och i delar av Västergötland blev efterledet -red genom sänkning av y.

-red

redigera
 
red

Efterledet -red kommer av ett tidigare -ryd. Ortnamn på -red finns i Halland och i den södra delen av Västergötland.

Exempel på ortnamn med -red:

-rud

redigera
 
rud

-rud, efterled i många svenska ortnamn, de flesta i Dalsland, Värmland och norra Västergötland, betecknar 'röjd mark'. Namnen på -rud har tillkommit under medeltiden eller senare.

Exempel på ortnamn med -rud:

-ryd/ryda

redigera
 
ryd

-ryd, efterled i många svenska ortnamn, de flesta i Småland, betecknar 'röjd mark'. Många av namnen är från vikingatiden, men de flesta är från medeltiden. En hel del av namnen har från början betecknat slåtter- eller betesmark. Det är också vanligt att nybyggen som anlagts i skogsmark under medeltiden har fått namn som slutar på -ryd.[52]

Exempel på ortnamn med -ryd/-ryda:

-röd

redigera
 
röd

Det finns 1076 -röd i Sverige enligt Lantmäteriet. De flesta av dessa ligger i Skåne och Bohuslän.

Exempel på ortnamn med -röd:

-rödja, -rödjan

redigera
 
rödjan

Dessa efterled är bildade till fornsvenska rydhia (röja).

Exempel

-rum

redigera
 
rum

De ortnamn som slutar på -rum finns mest i östra Götaland. Efterledets betydelse är troligen 'öppen plats, öppen mark'. Namnen på -rum uppstod under vikingatiden och medeltiden.

Exempel

-rup/-erup

redigera

Som ersättning för det ursprungliga -arp har ibland i Skåne och Halland formerna -rup/-erup uppkommit. Dessa utvecklades på Själland, och infördes i Skåne genom danskt skriftspråk före den svenska erövringen.[53]

Exempel

-rå

redigera

De sju platser som har ortnamn med -rå ligger i Ångermanland, Medelpad och Hälsingland. Dessa sju orter är alla kyrksocknar. De flesta av dem ligger längs kusten i Medelpad och Ångermanland. Arbrå i Hälsingland och Multrå i Ångermanland ligger dock i inlandet. Av dessa namn är förledet i alla, utom Bjärtrå, Multrå och Timrå, ett förled som syftar på inbyggare.[54] Efterledet skrevs förr som -radh, som betyder bygd i de allra flesta fall. Timrå har ett dunkelt förled och efterledet kan antingen tolkas som 'bygd' eller 'liten (skogbeväxt) myr'.[55] Ortnamnet Multrå kan tolkas som att efterledet '-radh', -rå kan vara ett dialektord som betyder 'liten (skogbeväxt) myr'. Förledet Mult- (också ett dialektord) betyder då 'hjortron' och Multrå betyder alltså 'hjortronmyr'.[56] Om -rå däremot tolkas som bygd kan inte förledet tolkas alls.[57]

-sala

redigera
 
sala

-sala kommer av ordet 'sal', vars ursprungliga betydelse var 'byggnad med ett rum'. Ordet sal hade fått en dubbel betydelse i fornspråket, så att det kunde betyda både 'tillfällig bostad, härbärge, bod' och så vidare och 'festsal, hallbyggnad'. I den sistnämnda betydelsen kan sal ha syftat på prestigebyggnader som kan knytas till centralorter. Dessa ortnamns tillkomsttid är dels förhistorisk dels medeltida.[58]

Exempel

-sar, -sor, -sår, -såra

redigera

Av det finska ordet för ö (saari). Ortnamn med detta efterled förekommer främst i de svenskspråkiga delarna av Finland samt på Åland.

Exempel

-sel/-sele/-sela

redigera
 
sel
 
sele

Efterledet -sel eller -sele förekommer i Norrland. Ett sel är ett lugnt strömmande vattenparti mellan två forsar.

Exempel på ortnamn med ändelsen -sel/-sele

-säl/-sälen

redigera
 
säl
 
sälen

Dessa efterled förekommer i delar av Dalarna, speciellt i Malung-Sälens kommun, och betyder fäbodvall.

Exempel

-sike

redigera

Exempel på ortnamn med efterledet -sike

-sjö/-sjön

redigera
 
sjö
 
sjön

Exempel

-skeda/-skede

redigera

Efterledet kan i Götaland komma av ett dialektord för 'gräns', möjligen åsyftande 'rågång'. I Svealand, till exempel i Enskede, kan -skede komma av ett dialektord skede '(skiljande) åsrygg'.[59]

Exempel

-skog

redigera
 
skog

Efterledet -skog betyder skogsbygd, utmarksskog och förekommer ofta i namn på kyrksocknar i Värmland och Dalsland.

Exempel

-skruv

redigera
Se även: Ortnamn i Småland

Efterledet '-skruv', finns endast i Smålands sydöstra delar, mest i Kronobergs län. Dialektalt kan -skruv betyda 'strut', och har kopplats till någon slags smältugn i medeltidens järnhantering.[60]

Exempel

-sta

redigera
 
sta

Det finns 2276 -sta i Sverige enligt Lantmäteriet.

Efterledet -sta förekommer främst i Mellansverige och i Norrland till och med Ångermanland, och är även vanligt i Norge och på Island. Detta efterled är känt från strax efter Kr.f. fram till vikingatiden. Den ursprungliga användningen av -sta/-stad kan gälla bebyggelser, ägor och naturlokaler. Efterledet har ansetts komma av det fornnordiska ordet stadher med betydelsen ställe, plats. Denna uppfattning har under senare år ifrågasatts.[61]

En tolkning knyter efterledet istället till stad, i betydelsen kant, rand, och tolkar sta-efterledet mer specifikt som gränsområde, utmarker, nybygge[61] och att platsen på något sätt är av underordnad rang. Det skulle stå för mindre gårdar och platser i utkanten av eller mellan äldre platser, gårdar som var underställda och fick betala i form av naturvaror till mer betydelsefulla huvudgårdar. De är generellt blygsammare och enklare än -lunda- och -tuna-orterna, och de uppvisar mindre antal fornminnen och gravfält. Många av de nyare gravfälten under vikingatid läggs dock vid staorter. Sta-namnen används ibland i samband med ett förnamn, som kan vara förste gårdsägaren eller röjaren av området, men oftare med förled från modergården, till exempel Kjulsta gård anläggs en bit från det äldre Kjula. I Mellansverige finns även efterledet -sta i betydelsen båthamn. -sta förekommer också som torpnamn på 1600-talet och på sentida egnahem och torp från sent 1800- och tidigt 1900-tal.

Exempel på ortnamn med -sta:

Västerbotten

Ångermanland

Medelpad

Jämtland

Gästrikland

Dalarna

Uppland

Västmanland

Södermanland

Närke

Småland

Efterledet -sta kan ibland ha andra betydelser än övriga -stanamn. En namntyp som är vanlig i Mälardalen, och särskilt i Uppland, är Lövsta. I Uppland finns bland annat Lövstabruk i Österlövsta socken (Løstum 1312) samt Västerlövsta socken (Løstum 1344). Dessa namn innehåller ett forntida ord, *löst 'glänta'.[62] Samma ord innehåller Lojsta socken ((i) Løstum 1412) på Gotland.[63]

Eksta socken ((til) Aista) på Gotland har fått sitt namn av en försvunnen gård, *Este. Det kan vara ett namn på ett vattendrag, *Aist 'den hastigt rinnande'. Senare har namnet blivit Eksta, så att det skulle verka mer begripligt.[64]

Namnet på stadsdelen Nälsta (Nærthastaff 1354) i Västerort i Stockholms kommun betyder 'guden Njords stav'.[65]

-stad

redigera
 
stad

Efterledet -stad förekommer i Götaland och i Värmland. I ortnamn kan det ha samma betydelse som -sta i övriga delar av landet. Men efterledet kan också betyda stad (köpstad) i administrativ bemärkelse. I dessa fall har -stad som förled namnet på en kung, prins eller drottning (med undantag av Strömstad). I Finland är förledet namnet på en adlig person. Dessa officiellt namnsatta städer i Sverige och Finland fick stadsrättigheter under 1500–1600-talet.

Ortnamn med efterledet -stad med administrativ betydelse

Exempel på ortnamn med efterledet -stad utan administrativ betydelse

 
städe

-städe

redigera

Efterledet -städe förekommer enbart på Gotland. Det har en betydelse liknande -sta och -stad, det vill säga "ställe, plats".[67]

Exempel på ortnamn med efterledet -städe

 
sund

-suando/-suanto

redigera

Exempel

-sund/-sunda

redigera
 
sunda

Av ordet sund.

Exempel

-sälja

redigera

-sälja är en pluralform av ordet säl som är bildat efter ordet -sal, och har antagligen samma innebörd som efterledet -sala, dvs, 'byggnad med ett rum'. Ordet sal hade fått en dubbel betydelse i fornspråket, så att det kunde betyda både 'tillfällig bostad, härbärge, bod' och så vidare och 'festsal, hallbyggnad'. Dessa ortnamns tillkomsttid är dels förhistorisk dels medeltida.[68]

-säter/-sätt/-sätter/-sätra/-sättra

redigera
 
säter
 
sätt
 
sätter
 
sätra
 
sättra

Säter/sätt/sätter/sätra/sättra betyder 'utmarksäng, skogsäng'. Som bebyggelsenamn har flest -säter-namn tillkommit under vikingatiden och medeltiden. -säter-namnen finns från Småland och Öland i söder till Norrbotten i norr. De är vanligast i Mellansverige.[69]

Exempel på ortnamn med efterleden -säter/-sätt/-sätter/-sätra

-sätern

redigera
 
sätern

Efterledet betyder 'fäbodvallen' och förekommer i Värmlands, Dalarnas, Härjedalens och Jämtlands skogs- och fjälltrakter.

Exempel

-ta/-tan/-taka

redigera

Är ett särskilt i Värmland och Dalsland förekommande variant av efterledet -täkt, alltså en nyodling eller utäga. Det finns också flera exempel på att -ta-namn gett upphov till "falska" -sta-namn.[70]

-tofta

redigera
 
tofta

-tofta är en sydvästlig variant av -tomta. Båda efterleden kommer av tomt. -tofta finns i Skåne, Småland, Halland, Västergötland och Bohuslän. I bebyggelsenamn anses ändelsen betyda 'enskild mark med hus', eller 'äng; beteshage'. De äldre namnen på -tofta är från vikingatiden. Men namnen har även varit produktiva under medeltiden och under nyare tid.[71]

Exempel

-tomta

redigera

-tomta finns i Småland, Västergötland, Östergötland och hela Mellansverige. Även i Hälsingland finns några namn på -tomta. Liksom namnen på -tofta har -tomta uppkommit under vikingatiden, medeltiden och nyare tid.

Exempel

-torp/-torpa/-torpet

redigera
 
torp
 
torpet

De första svenska -torpnamnen fanns i Skåne senast under 800-talet. Troligen har torp ursprungligen betytt 'hägnad'. Beydelsen har senare kommit att bli 'inhägnat område' och sedan 'betesmark. Därifrån har betydelsen skiftat till 'nybygge (på betesmark)'. En stor majoritet av -torp-namnen kan betyda 'nybygge', 'utflyttad gård'. Bebyggelsenamnen påBebyggelsenamnen -torp spred sig mot norr från Danmark och i Danmark och Skåne fanns dessa namn på vikingatiden. I Västergötland kom de lite senare, troligtvis vid vikingatidens slut. I Södermanland och Uppland finns mycket få -torp-namn som är förmedeltida och norr om Dalälven är -torp-namnen fåtaliga.[72]

Namnen på -torp spred sig mot norr från Danmark och i Danmark och Skåne fanns dessa namn på vikingatiden. I Västergötland kom de lite senare, troligtvis vid vikingatidens slut. I Södermanland och Uppland finns mycket få -torp-namn som är förmedeltida och norr om Dalälven är -torp-namnen fåtaliga.[72]

Bebyggelsenamnen -torp spred sig mot norr från Danmark och i Danmark och Skåne fanns dessa namn på vikingatiden. I Västergötland kom de lite senare, troligtvis vid vikingatidens slut. I Södermanland och Uppland finns mycket få -torp-namn som är förmedeltida och norr om Dalälven är -torp-namnen fåtaliga.[72]

Under Gustav Vasa klassades mindre gårdar som torp, och de tillhörde då den lägsta skatteklassen för skatt till kronan. Under 1600-talet kom beteckningen torp alltmer att användas om små jordbruk som ingick i en större egendom (större gårdar, herrgård eller statsägd mark (kronans mark), men som brukades av annan än markägaren. Brukaren, kallad torpare, betalade då "hyra" till ägaren i form av dagsverken.

Varianter är -arp, -orp och det skånska -rup.[72]

Exempel på ortnamn med efterledet -torp

-träsk

redigera
 
Spridning av sjöar med namn på -träsk och -träsket i Sverige

Träsk är ett gammalt namn för sjö, som används främst i norra Sverige (Västerbottens län och Norrbottens län), på Gotland och i Svenskfinland. I Norrland är -träsket ett mycket vanligare efterled för sjöar än -träsk. Däremot får bebyggelsenamn gärna -träsk som efterled när det ligger vid en sjö med efterledet -träsket. Ett exempel är tätorten Burträsk som ligger vid sjön Burträsket.

Exempel på ortnamn med efterledet -träsk

Bebyggelsenamn i Norrland

Sjönamn på Gotland med efterledet -träsk

-tuna

redigera
 
tuna
se även Tuna (ortnamn)

Det finns cirka 120 -tuna i Sverige.[73]

Ortnamnet Tuna härstammar från det urgermanska ordet tun, som betydde gärdesgård (gårdstun). I tyska Zaun=gärdesgård finns denna betydelse kvar, men i engelska och i de nordiska språken har betydelsen förändrats till inhägnat område. Denna betydelse finns i det engelska ortnamnsefterledet -ton (till exempel Brighton) samt ordet town (stad), liksom i norska tun och isländska tún.[74] Vad ordet tun egentligen betytt i ortnamn är osäkert. Forskare har föreslagit "inhägnad plats= handelsplats" eller "befäst plats". Många tuna-orter har under järnåldern varit centralorter i respektive trakt.[75] Än idag används ordet tun på Gotland som beteckning för äng eller hage nära eller invid en gård.

Tunanamnen anses ha uppkommit under äldre järnåldern och sedan spritts vidare under den yngre järnåldern. Kärnområdet är Mälarlandskapen och cirka hälften av -tunanamnen där finns i Uppland. En del av -tunanamnen har uppenbarligen använts som term för 'centralort för territoriell administration'.[73]

Ursprungligen tycks vissa orter med efterledet -tuna ha haft en religiös betydelse, och Tunanamnet användes ofta i kombination med vissa äldre gudanamn, till exempel Frötuna, Torstuna och Ultuna.[73]

Oenighet föreligger bland forskarna om tuna-namnen alltid skulle syfta på centralorter, eller om det skulle kunna finnas en hel del sådana namn som betecknar mindre betydelsefull bebyggelse.[73]

Kommuner med ett Tuna :

Exempel på ortnamn med efterledet -tuna

-udden

redigera
 
udden

Exempel

-um

redigera

-um, (-hem) betyder 'boplats', 'gård'.

Exempel på ortnamn med efterledet -um

-um kan också vara en pluraländelse.[76]

Det finns också "falska" -um, som Ucklum i Bohuslän, där -um kommer av ändelsen -landa (Auklanda kirkia 1388).[77]

-vaara/-vara

redigera
 
vaara

Finskt ord för berg. Förekommer i Norrbottens län (och enstaka ställen i Västernorrlands län).

Exempel på ortnamn med efterledet -vaara/-vara

-vad

redigera

Ordet betyder 'vadställe'. Detta efterled förekommer mest i Götaland, allra mest i Västergötland, men det finns också på vissa ställen i Svealand.

Exempel på ortnamn med efterledet -vad

6 sockennamn i Västergötland:

-vall/-valla

redigera
 
valla

Efterledet betyder 'slät, gräsbevuxen mark'.

Exempel

-vallen

redigera
 
vallen

Efterledet betyder fäbodvallen, och förekommer i Värmlands, Dalarnas och Norrlands skogs- och fjälltrakter.

Exempel

-vare

redigera
 
vare

Samiskt ord för berg.

Exempel på ortnamn med efterledet -vare

-vattnet

redigera
 
vattnet

Efterledet -vattnet är i Norrland vanligt förekommande i bebyggelsenamn, främst i Jämtland och övre Norrland, i stället för -sjö, -sjön, men förekommer även på andra ställen, exempelvis i Bohuslän och Värmland.

Exempel

-vi/-ve

redigera

Efterleden -vi, -ve har betydelsen "helig plats", "kultplats" eller "offerplats", se Vi (helgedom). Ofta är dessa platser högt belägna. De sammansatta namnen på -vi finns från mellersta Öland i söder, Karlevi, till trakten av Leksand i norr, Ullvi. I Västergötland är efterledet -ve. Osammansatta namn på Vi finns bland annat i Gästrikland, Hälsingland och Medelpad. I Värmland finns det osammansatta Ve, (ett par gårdar i Väse), och i Skåne finns Vä i Kristianstad. Ortnamnen på -vi är bland de äldsta ortnamnen i Sverige. De bildades från tiden strax e.Kr och fram till kristnandet av Sverige.

Exempel på platser med efterledet vi :

Efterledet -vi kan ibland även ha en annan betydelse än "helig plats", "kultplats", eller "offerplats":

Att efterledet -vi i många fall betyder "skog" har hävdats av bland annat Jöran Sahlgren.[79][83] Vissa av Sahlgrens åsikter har på senare tid ifrågasatts.[84][85]

-ved/-vid

redigera

Detta efterled finns i Götaland och i Södermanland och har två olika betydelser.

1. Betydelsen är 'skog'.

Exempel på ortnamn med efterledet -ved, -vid

2. Betydelsen är 've', 'vi' (helig plats, kultplats).

  • I Östergötland har dessa namn ofta både stavningen -vid och stavningen -vi.

Exempel på ortnamn med efterledet -ved, -vid

-vik/-vika/-viken

redigera
 
vik
 
viken

Vik är en inbuktning, båge eller krök på en strandlinje.

Exempel på ortnamn med efterledet -vik/-vika/-viken

-å/-eå

redigera
 
eå

Efterledet -å betecknar läge vid en å. Efterledet -eå kan ibland beteckna läge vid älv.

Utefter den norrländska kusten (speciellt i Västerbotten och Norrbotten) finns ett antal större och mindre orter som slutar på -eå. De ligger nära utloppet av åar eller (i de flesta fall) älvar. Några orter som slutar på -eå har inte ett kustnära läge, nämligen Gideå och Sollefteå i Ångermanland och Simeå i Hälsingland. Ursprungligen har de orter som nu slutar på -eå slutat på -a (ackusativform -o). Senare har nominativformen kommit att sluta på -e. Stavningen -eå kan då ses som en kompromiss mellan de båda vokalerna e och o. Stavningen har nog också påverkats av ordet å, som dialektalt även kan beteckna älvar, till exempel Umeå vid Ume älv.[86]

Exempel på ortnamn med ändelsen -å

Exempel på ortnamn med ändelsen -eå

-åker/-åkra

redigera
 
åker
 
åkra

Efterledet -åker finns i de mellersta och norra delarna av Sverige, medan ändelsen -åkra finns i de södra delarna av landet. I de flesta fall betyder -åker liksom nu 'odlad mark'. I vissa fall kan -åker beteckna 'kultplats', det vill säga i de fall förledet är ett gudanamn, som i Friggeråker, Frösåker och Torsåker. Dessa kultbetecknande mellansvenska -åker/-åkra har troligen bildats under folkvandringstid, medan många andra -åker/-åkra har bildats under medeltiden.[87]

Exempel på ortnamn med efterledet -åker/-åkra

-åna

redigera

Efterledet betyder 'ån' och förekommer i trakten av Laxå samt i angränsande del av Västergötland och förekommer även i till exempel Värmland, där även ortnamnet Öna förekommer som gårdsnamn (betyder ö eller upphöjning i landskapet). Ändelsen -na är en gammal ackusativändelse i femininum (jämför isländska).

Laxå har inte med fisksorten lax att göra utan skrevs ursprungligen som det andra ortnamnet Lassåna nedan och syftade på en vägbank, "lad" i ån Laxån där Eriksgatan passerade. Namnet gällde ursprungligen denna å (i Lassåhna 1529).[88]

Värmland

Laxåtrakten

Västergötland

-ånger

redigera
 
ånger

Ordet -ånger förekommer i Sverige längs med kusten från norra Uppland (Finnerånger) till norra Västerbotten (Lövånger). -anger-namn är även vanligt förekommande i ortnamn och sjönamn längs hela Norges kust (Hardanger, Geiranger, Høyanger, Stavanger mm), och i ett fall i Danmark (Hvidanger). Namnet anses ha kommit till Sverige västerifrån, sannolikt med en tidig invandring av en jordbrukande befolkning från Norge till Mellannorrland. Ordet kommer av fornsvenska angr och är ett terrängord som anger att orten ligger eller låg vid en havsvik eller fjord, (viken kan ha uppgrundats av landhöjningen, och ibland förvandlats till en sjö). De äldsta ortnamen anses ha bildats senast vid vår tideräknings början, och de yngsta under vikingatid.[89] Ånger och anger har betydelsen havsvik främst när det förekommer som efterled i namnet,[90] men samma betydelse återfinns även i förledet i landskapsnamnet Ångermanland och i Ångermanälven.[91][92]

Exempel

-ås/-åsa

redigera
 
ås
 
åsa

Exempel

I några fall har 'os' eller 'aros' med betydelsen 'åmynning' ombildats till -ås. Exempel:

-äng, -ängen, -änge, -änget

redigera
 
äng
 
ängen
 
änge
 
änget

I Götaland och Svealand används efterleden -äng och -ängen. På Gotland och i Norrland används efterleden -änge och -änget. I Gästrikland och Hälsingland används också efterleden -äng och -ängen och i Dalarna från och med Siljan används även efterleden -änge och -änget. I nordligaste Svealand och i sydligaste Norrland förekommer alltså blandat bruk av dessa efterled.

-ö, -ön

redigera

-ör

redigera

Betydelse: '(grus)bank'. Se även ör.

-öse

redigera

-öse kommer av os, som betyder 'åmynning'.

Exempel

Vanliga ortnamnsefterled från folkvandringstid

redigera

Vanliga ortnamnsefterled från folkvandringstid och in på vikingatid är till exempel -by, -sta (eller -stad), -lund eller -lunda och -tuna. De båda sistnämnda tillsammans med efterledet -vi anses ha mer anknytning till religiösa samlingsplatser. Bruket av förvaringsbodar vid slåttermarker har också gett upphov till särskilda namnformer som slutar på -boda.[93]

Se även

redigera

Referenser

redigera

Noter

redigera
  1. ^ [a b] Ulf Teleman, Staffan Hellberg, Erik Andersson (1999). Svenska Akademiens grammatik 1 Inledning Register. Stockholm: Svenska Akademien. sid. 165. ISBN 91-7227-126-4 
  2. ^ Svenska språknämnden (2005). Språkriktighetsboken. Stockholm: Norstedts Akademiska Förlag. sid. 59. ISBN 91-7227-381-X 
  3. ^ Svenskt ortnamnslexikon, Språk- och folkminnesinstitutet, Uppsala, Elanders Gotab, Stockholm 2003, s. 245, 340, 21 och s. 10.
  4. ^ Svenskt ortnamnslexikon 2003, s. 295.
  5. ^ Svenskt ortnamnslexikon 2003, sid. 241
  6. ^ Svenskt ortnamnslexikon 2003, s. 26
  7. ^ Svenskt ortnamnslexikon 2003, s. 18 (al) och s. 80, Friel (Frøial 1305), s. 82, Fröjel (Frøale 1300-talet) och s. 81, Fryele ((de) Frøal ca 1220).
  8. ^ Namenwelten: Orts- und Personennamen in historischer Sicht, 2004, Berlin: Walter de Gruyter, s. 51–53, Lennart Elmevik "Till diskussionen om ett sakralt *al i nordiska ortnamn"
  9. ^ Svenskt ortnamnslexikon 2003, s. 247.
  10. ^ Bengt Pamp, "Ortnamnen i Sverige", s. 44–45. Femte upplagan. Lund 1988. ISBN 91-44-01535-6
  11. ^ Svenskt ortnamnslexikon 2003, s. 322
  12. ^ [a b] Huldén, Lars (2001). Finlandssvenska bebyggelsenamn. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. ISBN 951-583-071-0 
  13. ^ Svenskt ortnamnslexikon 2003, sid. 39-40.
  14. ^ Svenskt ortnamnslexikon 2003, sid. 40–41.
  15. ^ Svenskt ortnamnslexikon 2003, sid. 42 och 56.
  16. ^ ”Finlandssvenska bebyggelsenamn”. https://bebyggelsenamn.sls.fi/sok/?search_string=b%C3%B6le. Läst 16 oktober 2022. 
  17. ^ Bengt Pamp, "Ortnamnen i Sverige", s. 38-40. Femte upplagan. Lund 1988. ISBN 91-44-01535-6
  18. ^ Ortnamnen i Våla härad, Mats Wahlberg s. 12–13
  19. ^ Carlquist, Gunnar; Carlsson, Josef, red (1947-1955). Svensk uppslagsbok. Bd 5 (2., omarb. och utvidgade uppl.). Malmö : Förlagshuset Norden. sid. 441. Libris 11112. Arkiverad från originalet den 18 maj 2015. https://web.archive.org/web/20150518093725/http://svenskuppslagsbok.se/scans/band_05/0441_0442-0045.jpg. Läst 15 maj 2015  Arkiverad 18 maj 2015 hämtat från the Wayback Machine.
  20. ^ Carlquist, Gunnar; Carlsson, Josef, red (1947-1955). Svensk uppslagsbok. Bd 5 (2., omarb. och utvidgade uppl.). Malmö : Förlagshuset Norden. sid. 456. Libris 11112. Arkiverad från originalet den 18 maj 2015. https://web.archive.org/web/20150518094137/http://svenskuppslagsbok.se/scans/band_05/0455_0456-0052.jpg. Läst 15 maj 2015  Arkiverad 18 maj 2015 hämtat från the Wayback Machine.
  21. ^ Rönnbacka, Maria. ”Böte – ett omtvistat ortnamnselement”. Språkbruk (Institutet för de inhemska språken) (2/2019). https://www.sprakbruk.fi/-/bote-ett-omtvistat-ortnamnselement. 
  22. ^ Bengt Pamp, "Ortnamnen i Sverige" 1988, s. 107
  23. ^ SAOB
  24. ^ Vikstrand, Per Gudarnas platser Uppsala 2001, s. 288-289
  25. ^ Svenskt ortnamnslexikon, Språk- och folkminnesinstitutet, Uppsala, Elanders Gotab, Stockholm 2003, s. 323
  26. ^ Rosell, Erland Ortnamn i Värmland 1983, s. 92
  27. ^ Jansson, Valter "Nordiska vin-namn" 1951, s. 87
  28. ^ Bengt Pamp, "Ortnamnen i Sverige", s. 90.
  29. ^ ”Finlands svenska ortnamn - Namnledslexikon”. kaino.kotus.fi. Forskningscentralen för de inhemska språken. http://kaino.kotus.fi/svenska/ledlex/H.php#HAR. Läst 1 oktober 2019. 
  30. ^ Vikstrand, Per Gudarnas platser Uppsala 2001, s. 214–215
  31. ^ [a b c] Svenskt ortnamnslexikon 2003, s. 123–124.
  32. ^ Harry Ståhl, "Ortnamn och ortnamnsforskning" 1976, s. 74-76
  33. ^ Calissendorff, Karin, Ortnamn i Uppland 1986, s. 48–9 (avsnittet -hem)
  34. ^ Svenskt ortnamnslexikon 2003, s. 129.
  35. ^ Svenskt ortnamnslexikon 2003, artiklarna Johanneshov, Stjärnhov, Sturehov och Åkeshov.
  36. ^ Svenskt ortnamnslexikon 2003, s. 134.
  37. ^ Ståhl, Harry Ortnamn i Dalarna 1982, s. 74
  38. ^ Rosell, Erland "Ortnamn i Värmland", Stockholm 1984, s. 84
  39. ^ Svenskt ortnamnslexikon, Språk- och folkminnesinstitutet, Uppsala, Elanders Gotab, Stockholm 2003, s. 183
  40. ^ Svenskt ortnamnslexikon 2003, s. 207
  41. ^ Svenskt ortnamnslexikon 2003, s. 185.
  42. ^ Harry Ståhl, "Ortnamn och ortnamnsforskning" 1976, s. 81-82.
  43. ^ Lindroth, Hjalmar, Våra ortnamn och vad de lära oss 1923, s. 131
  44. ^ Collinder, Björn (1964). Ordbok till Sveriges lapska ortnamn. Sveriges ortnamn, 99-0273316-6. Uppsala: Kungl. Ortnamnskommissionen. sid. 123. Libris 597443 
  45. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1084 
  46. ^ Nationalencyklopedin uppslagsordet Gotland, Ortnamn
  47. ^ Svenskt ortnamnslexikon 2003, sid. 205.
  48. ^ Svenskt ortnamnslexikon 2003, sid. 208–209.
  49. ^ Lundström, Ulf (2015). Bebyggelsenamnen i Bureå, Burträsks och Lövångers socknar i Skellefteå kommun jämte studier av huvudleder och nybyggesnamn. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-103305. Läst 6 februari 2020. 
  50. ^ Svenskt ortnamnslexikon, Språk- och folkminnesinstitutet, Uppsala, Elanders Gotab, Stockholm 2003, s. 284, Sönsmon.
  51. ^ Bertil Ejder, "Ryd och rud" 1979.
  52. ^ Svenskt ortnamnslexikon 2003, s. 261.
  53. ^ Svenskt ortnamnslexikon 2003, s. 322
  54. ^ Svenskt ortnamnslexikon 2003, sid. 35, 97, 215, 223, 307, 317 och 348
  55. ^ Svenskt ortnamnslexikon 2003, sid. 317 (Timrå)
  56. ^ Svenskt ortnamnslexikon 2003, sid. 215 (Multrå)
  57. ^ Nationalencyklopedin, uppslagsordet Multrå
  58. ^ Svenskt ortnamnslexikon 2003, s. 267
  59. ^ Svenskt ortnamnslexikon 2003, s. 277 och s. 68.
  60. ^ Svenskt ortnamnslexikon, Språk- och folkminnesinstitutet, Uppsala, Elanders Gotab, Stockholm 2003, s. 97 (Gullaskruv)
  61. ^ [a b] Nationalencyklopedin, uppslagsordet -stad.
  62. ^ Karin Calissendorff, Ortnamn i Uppland 1986, s. 65
  63. ^ Svenskt ortnamnslexikon 2003, s. 197
  64. ^ Svenskt ortnamnslexikon 2003, s. 67
  65. ^ Karin Calissendorff, Ortnamn i Uppland 1986, s. 64
  66. ^ Bengt Pamp, "Ortnamnen i Sverige" 1988, s. 68
  67. ^ Nationalencyklopedin, uppslagsordet Tingstäde
  68. ^ Ortnamnen i Våla härad, Mats Wahlberg
  69. ^ Bengt Pamp, "Ortnamnen i Sverige" 1988, s. 50.
  70. ^ Taka och -sta(d) i värmländska ortnamn, Jöran Sahlgren i Namn och Bygd 1955
  71. ^ Bengt Pamp, "Ortnamnen i Sverige" 1988, s. 41-42.
  72. ^ [a b c d] Svenskt ortnamnslexikon 2003, s. 322.
  73. ^ [a b c d] "Svenskt ortnamnslexikon" (2003), s. 329
  74. ^ Svenskt ortnamnslexikon 2003, s. 328–329
  75. ^ Nationalencyklopedin, multimedia plus, 2000
  76. ^ Svenskt ortnamnslexikon, Språk- och folkminnesinstitutet, Uppsala, Elanders Gotab, Stockholm 2003, s. 10
  77. ^ Svenskt ortnamnslexikon 2003, sid. 335
  78. ^ Svenskt ortnamnslexikon 2003, s. 83
  79. ^ [a b] Jöran Sahlgren (i Namn och bygd, årgång 1923), i artikeln "Oäkta vi-namn"
  80. ^ Vikstrand, Per Gudarnas platser Uppsala 2001, s. 329
  81. ^ Svenskt ortnamnslexikon 2003, s. 196 (om Luggude härad på s. 198).
  82. ^ Svenskt ortnamnslexikon 2003, sid. 82
  83. ^ Jöran Sahlgren (i Uppsala ortnamnssällskaps årsskrift 1951, artikeln "Skövde. Ett förberedande meddelande").
  84. ^ Per Vikstrand "Gudarnas platser" 2001, sid. 91 (Vrinnevi)
  85. ^ Svenskt ortnamnslexikon 2003, sid. 277 (Skedevi socken|Skedevi), sid. 297 (Stora Skedvi) och sid. 372 (Västra Skedvi)
  86. ^ Svenskt ortnamnslexikon 2003, sid. 51, artikeln Bureå
  87. ^ Harry Ståhl, "Ortnamn och ortnamnsforskning" 1976, s. 81.
  88. ^ Svenskt ortnamnslexikon 2003, s. 187.
  89. ^ Holm, Gösta (1987). ”Språkgrupper i forntidens Norrland.”. Bebyggelsehistorisk tidskrift (Uppsala : Swedish Science Press, 1981-) 1987:14,: sid. 57-60. ISSN 0349-2834.  Libris 3251578
  90. ^ Svenskt ortnamnslexikon 2003, s. 69 (Enånger)
  91. ^ https://runeberg.org/svetym/1286.html
  92. ^ Gösta Holm, -anger, 1991
  93. ^ Svenskt ortnamnslexikon 2003, s. 40 (bod).

Källor

redigera

Externa länkar

redigera
Hämtad från ”https://sv.wiki.x.io/w/index.php?title=Svenska_ortnamnsefterled&oldid=56153702”