Wikipedia

Santa Maria della Vittoria

Santa Maria della Vittoria är en kyrkobyggnad och titelkyrka på Quirinalen i Rom, helgad åt Jungfru Maria. Kyrkan är belägen vid Via Venti Settembre i Rione Sallustiano och tillhör församlingen San Camillo de Lellis.[1]

Santa Maria della Vittoria
Kyrka
Exteriören.
Exteriören.
Land Italien Italien
Ort Rom
Trossamfund Romersk-katolska kyrkan
Stift Roms stift
Församling San Camillo de Lellis
Plats Via Venti Settembre
Invigd 1620
Webbplats: Chiesa di Santa Maria della Vittoria

Kyrkan förestås av oskodda karmeliter.

Santa Maria della Vittoria är sedan år 1801 titelkyrka. Nuvarande titelinnehavare är kardinal Seán Patrick O'Malley.[2]

Historia

redigera

Kyrkan ritades av Carlo Maderno och uppfördes mellan 1608 och 1620. Fasaden är ett verk av Giovanni Battista Soria. Interiören hyser bland annat Den heliga Teresas extas av Bernini.

Interiören

redigera

Interiören har åtta sidokapell, fyra på var sida.

Höger sida

redigera
Cappella di Santa Teresa del Bambin Gesù (Cappella Giustiniani)

Första sidokapellet på höger hand är invigt åt den heliga Thérèse av Jesusbarnet; kapellet var tidigare invigt åt den heliga Maria Magdalena. År 1623 överläts kapellet åt Silvano Giustiniani, som lät dekorera det. Altaruppsatsen har kolonner i röd breccia med detaljer i brons. Altarmålningen utgörs av Giorgio Szoldatics Den heliga Thérèse av Jesusbarnet. Kapelltakets förgyllda stuckreliefer framställer scener ur den heliga Maria Magdalenas liv: Den botfärdiga Maria Magdalena, Maria Magdalena mottas i himmelen och Noli me tangere. I kapellet är Silvano Giustiniani och Henri I de Montmorency begravda.[3][4]

Cappella di San Francesco d'Assisi (Cappella Merenda)

Det andra kapellet är invigt åt den helige Franciskus av Assisi och förlänades åt konsistorialadvokaten Ippolito Merenda år 1627. Kapellets arkitektur och dekoration är ett verk av Mario Arconio. Domenichino har utfört altarmålningen Jungfru Maria och Barnet med den helige Franciskus, medan sidomålningarna Franciskus i hänryckning och Franciskus stigmatisering är utförda av Domenichinos elev Antonino Alberti. Kapelltakets förgyllda stuckreliefer framställer scener ur den helige Franciskus liv: Franciskus predikar för fåglarna, Franciskus förhärligande och Franciskus frestas av djävulen.[5][6]

Cappella di Nostra Signora del Monte Carmelo (Cappella Vidoni)

Det tredje sidokapellet till höger är invigt åt Vår Fru av berget Karmel; ursprungligen var det invigt åt Jungfru Marie himmelsfärd. Kardinal Girolamo Vidoni erhöll år 1626 patronatsrätten över kapellet. Över altaret står skulpturgruppen Jungfru Maria överlämnar skapularet åt den helige Simon Stock, utförd av Alfonso Balzico år 1895. Denna skulptur ersatte lågreliefen Jungfru Marie himmelsfärd med de heliga Hieronymus och Johannes av Pompeo Ferrucci. Denne skulptör har även utfört de tvenne gravmonumenten i kapellet: det över kardinal Girolamo Vidoni och det över markis Giovanni Vidoni. I kapellet finns även flera förgyllda stuckreliefer: Hieronymus botgöring, Jungfru Marie kröning och Johannes Evangelisten samt Maria Magdalena och Carlo Borromeo[6][7]

Cappella di San Giuseppe (Cappella Capocaccia)

Det fjärde kapellet är inrymt i höger tvärskepp och invigt åt den helige Josef. Patronatsrätten gavs ursprungligen åt Luca Capocaccia. Kapellet och dess altaruppsats är ritade av Giovanni Battista Contini, medan dess skulpturgrupp Den helige Josefs dröm[a] är ett verk av Domenico Guidi (1695–1699). Sidoväggarna har högrelieferna Flykten till Egypten och Herdarnas tillbedjan, utförda av Pierre-Étienne Monnot. I kapellets tak har Bonaventura Lamberti freskmålat Den helige Josef förs upp till himmelen av änglar. I kapellet finns även fyra stuckreliefer: Den helige Josef och Jesus i snickarverkstaden, Den helige Josef med Jesus, Den helige Josef utväljs till Jungfru Marie make samt Den helige Josefs död.[6][9]

Vänster sida

redigera
Cappella di Sant'Andrea (Cappella Maraldi)

Det första sidokapellet på vänster hand är invigt åt aposteln Andreas. Kapellets dekoration beställdes av Marco Aurelio Maraldi och utfördes 1635–1636. Altarmålningen är en kopia av Guido Renis Den helige Andreas inför martyriet, utförd av Pietro Camuccini år 1801. I taket finns förgyllda stuckreliefer, vilka framställer Aposteln Andreas binds fast vid sitt kors, Aposteln Andreas korsfästelse och Apostlarna Andreas och Petrus kallelse. I kapellet har Luca Angelo Maraldi (död 1636), Blanchia Verzaglia (död 1862) och Marco Aurelio Maraldi (död 1635) fått sina gravmonument. Cavalier d'Arpino har målat Luca Angelo Maraldis och Marco Aurelio Maraldis porträtt.[10][11]

Cappella di San Giovanni della Croce (Cappella Bevilacqua)

Detta kapell, invigt åt den helige Johannes av Korset, har målningar av Nicolas de Bar, i Rom känd som Niccolò Lorense: Kristus uppenbarar sig för Johannes av Korset, Jungfru Maria räddar Johannes av Korset från att falla ner i en brunn samt Johannes av Korsets död. Beställare av Nicolas de Bars verk var monsignor Luigi Bevilacqua. Altaruppsatsens två kolonner är av röd och vit siciliansk jaspis. På pedimentet sitter två änglar i marmor, vilka tillber Kristi kors; änglarna är utförda av Giuseppe Mazzuoli år 1695.[11][12]

Cappella della Santissima Trinità (Cappella Gessi)

Det tredje kapellet till vänster är invigt åt den Heliga Treenigheten och överläts år 1629 åt kardinal Berlinghiero Gessi. Denne uppdrog åt Alessandro Algardi och Giovanni Francesco Grimaldi att dekorera kapellet och åt Guercino att utföra altarmålningen Den heliga Treenigheten. Kardinalens porträtt är målat av Guido Reni. Ovanför ingången till kapellet sitter Algardis två allegoriska figurer Klokheten och Rättvisan. I kapellets tak har Grimaldi freskmålat Herdarnas tillbedjan, Kristi förklaring och Kristi dop. Den ovala Kristi förklaring bärs upp av fyra putti, utförda av Algardi.[13][14][15]

Cappella di Santa Teresa (Cappella Cornaro)
Huvudartikel: Den heliga Teresas extas

Det fjärde sidokapellet, inhyst i vänster tvärskepp, är invigt åt den heliga Teresa av Ávila, som reformerade karmelitorden under 1500-talet. Kapellet överläts åt kardinal Federico Cornaro år 1647; denne uppdrog åt Giovanni Lorenzo Bernini att skulptera Den heliga Teresas extas. Skulpturen samt altaruppsatsen med dess kolonner i svart och vit breccia utfördes mellan 1647 och 1652. Skulpturen, som är en av Berninis mest kända, återger en scen från den heliga Teresas skrifter där en ängel genomborrar hennes hjärta med den gudomliga kärlekens pil för att sedan dra ut den igen. Med skulpturen ville Bernini, som även verkade som teaterdekoratör, genom en kombination av olika konstarter – skulptur, måleri och arkitektur – skapa en rumsillusion som på många vis är karaktäristisk för barocken och även utgör ett återkommande tema i hans konst.[16][17]

På kapellets sidoväggar finns illusionistiskt designade teaterloger med åtta byster av medlemmar av familjen Cornaro. Fem skulptörer assisterade Bernini vid förfärdigandet av bysterna: Giacomo Antonio Fancelli, Baldassare Mari, Giovanni Antonio Mari, Lazzaro Morelli och Antonio Raggi. Antependiet som framställer Jesu sista måltid är gjutet av Giovanni Pietro del Duca och Francuccio Francucci. De bedjande skeletten i golvbeläggningen, utförda i intarsiateknik, är ett verk av Gabriele Renzi.[16][17]

Bilder

redigera
  •  
    Cappella Cornaro med Den heliga Teresas extas.
  •  
    Den heliga Treenigheten av Guercino i Cappella Gessi.
  •  
    Cappella Gessi med Guido Renis porträtt av kardinal Berlinghiero Gessi.
  •  
    Första sidokapellet på höger hand.
  •  
    Tredje sidokapellet på höger hand.
  •  
    Den helige Josefs dröm av Domenico Guidi.
  •  
    Andra sidokapellet på vänster hand.
  •  
    Byster föreställande medlemmar av familjen Cornaro i Cappella Cornaro, det fjärde sidokapellet på vänster hand.
  •  
    Bedjande skelett i golvbeläggningen i Cappella Cornaro.
  •  
    Bedjande skelett i golvbeläggningen i Cappella Cornaro.

Kommentarer

redigera
  1. ^ I Matteusevangeliet talas det om hur en ängel uppenbarar sig i Josefs drömmar vid fyra tillfällen. 1) I kapitel 1:20–21 säger ängeln till Josef: ”Josef, Davids son, var inte rädd för att föra hem Maria som hustru, ty barnet i henne har blivit till genom helig ande”. 2) I kapitel 2:13 uppmanar ängeln Josef: ”Stig upp och ta med dig barnet och hans mor och fly till Egypten och stanna där tills jag säger till dig, ty Herodes kommer att söka efter barnet för att döda det”. 3) I kapitel 2:19–20 försäkrar ängeln: ”Stig upp och ta med dig barnet och hans mor och bege dig till Israels land. De som ville ta barnets liv är döda”. 4) I kapitel 2:22 blir Josef tillsagd att dra sig undan till Galileen.[8]

Källor

redigera

Noter

redigera
  1. ^ ”Chiesa rettoria Santa Maria della Vittoria” (på italienska). Diocesi di Roma. Arkiverad från originalet den 17 november 2018. https://web.archive.org/web/20181117063223/http://www.diocesidiroma.it/phpenti/ente/?ID=879. Läst 6 augusti 2020. 
  2. ^ ”S. Maria della Vittoria” (på italienska). The Cardinals of the Holy Roman Church. Salvador Miranda. Arkiverad från originalet den 1 februari 2016. https://archive.is/20160201232157/http://www2.fiu.edu/~mirandas/titles-4.htm%23Vittoria. Läst 1 februari 2016. 
  3. ^ Marchionne Gunter 2000, s. 36
  4. ^ Erwee 2014, s. 510–511
  5. ^ Marchionne Gunter 2000, s. 36–37
  6. ^ [a b c] Erwee 2014, s. 511
  7. ^ Marchionne Gunter 2000, s. 37
  8. ^ Zuffi 2003, s. 103
  9. ^ Marchionne Gunter 2000, s. 37–38
  10. ^ Marchionne Gunter 2000, s. 41–42
  11. ^ [a b] Erwee 2014, s. 513
  12. ^ Marchionne Gunter 2000, s. 40–41
  13. ^ Montagu 1985, s. 70–75, 453–454
  14. ^ Marchionne Gunter 2000, s. 39–40
  15. ^ Erwee 2014, s. 512–513
  16. ^ [a b] Marchionne Gunter 2000, s. 39
  17. ^ [a b] Erwee 2014, s. 512

Tryckta källor

redigera
  • Erwee, Michael (2014) (på engelska). The Churches of Rome, 1527–1870. "1". London: Pindar Press. ISBN 978-1-904597-28-5 
  • Erwee, Michael (2015) (på engelska). The Churches of Rome, 1527–1870. "2". London: Pindar Press. ISBN 978-1-904597-67-4 
  • Marchionne Gunter, Alfredo. ”Santa Maria della Vittoria” (på italienska). Roma Sacra: guida alle chiese della città eterna (Roma: Cosmofilm) (17): sid. 34–43. ISSN 1126-6546. 
  • Montagu, Jennifer (1985) (på engelska). Alessandro Algardi. "I". New Haven, Connecticut: Yale University Press. ISBN 0-300-03173-4 
  • Montagu, Jennifer (1985) (på engelska). Alessandro Algardi. "II". New Haven, Connecticut: Yale University Press. ISBN 0-300-03173-4 
  • Tylenda, Joseph N. (1993) (på engelska). The Pilgrim's Guide to Rome's Principal Churches. Collegeville, Minnesota: Liturgical Press. sid. 214–217. ISBN 0-8146-5016-3 
  • Zuffi, Stefano (2003) (på engelska). Gospel Figures in Art. A Guide to Imagery. Los Angeles, California: The J. Pauls Getty Museum. ISBN 0-89236-727-X 

Externa länkar

redigera
Hämtad från ”https://sv.wiki.x.io/w/index.php?title=Santa_Maria_della_Vittoria&oldid=55891361”