Maria Christina Langhammer, känd som Ia Langhammer, född 13 augusti 1962 i Kungsholms församling, Stockholm,[1] är en svensk skådespelare och sångare inom blues, soul och country.

Ia Langhammer
FöddMaria Christina Langhammer
13 augusti 1962 (62 år)
Kungsholms församling, Stockholm
Utbildad vidTeaterhögskolan i Stockholm
Barn1
Nominerad till bästa kvinnliga skådespelare
IMDb SFDb

Biografi

redigera

Langhammer studerade vid Teaterhögskolan i Stockholm; efter avslutade studier 1989[2] har hon varit engagerad vid Stadra Sommarscen, Riksteatern, Norrbottensteatern, Brunnsgatan 4, Dramaten och Radioteatern. 1998 fick hon en Guldbagge för rollen som Berit i Hela härligheten. Langhammer medverkade även i SVT:s TV-serie Häxdansen. Hon spelade fabriksidkerskan fru Blanck i Fröken Frimans krig (2017).

År 1998 tilldelades Langhammer en Guldbagge i kategorin Bästa kvinnliga huvudroll för sin insats i Hela härligheten. Hon har även nominerats i samma kategori 2016 för Flykten till framtiden och 2024 för Tack och förlåt.[3]

Ia Langhammer är dotter till jazzmusikern Richard Langhammer och hans hustru Berit, Hon är vidare brorsdotter till fotografen Björn Langhammer samt kusin till professor Birgitta Langhammer och judoutövaren Niki Langhammer.

Filmografi

redigera

Roller (ej komplett)

redigera
År Roll Produktion Regi Teater
1997 Svensson, Svensson
Tomas Tivemark, Johan Kindblom och Michael Hjorth
Mikael Ekman Chinateatern[4]
2015 Madame Germain Paraplyerna i Cherbourg
Jacques Demy och Michel Legrand
Alexander Mørk-Eidem Kulturhuset Stadsteatern
2022 Apoteksvaror i Vällingby
Martina Montelius
Helena Sandström Cruz Kulturhuset Stadsteatern

Källor

redigera
  1. ^ Sveriges befolkning 1990: Langhammer, Maria Christina
  2. ^ ”Avgångsklassen 1989”. Stockholms dramatiska högskola. http://www.stdh.se/vara-studenter/skadespeleri/tidigare-studenter/studenter-1980-1989/avgangsklassen-1989. Läst 23 maj 2013. 
  3. ^ ”2023 års Guldbaggenomineringar”. Guldbaggen 2024. 13 december 2023. https://www.guldbaggen.se/2023-ars-guldbaggenomineringar/. Läst 15 december 2023. 
  4. ^ Jan-Olov Andersson (24 september 1999). ”Det här borde ha stannat på tv”. Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/noje/9909/24/svensson.html. Läst 3 september 2015. 

Externa länkar

redigera