Wilsonbeckasin

	Wilsonbeckasin; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Vadarfåglar; Charadriiformes
Familj	Snäppor; Scolopacidae
Släkte	Gallinago
Art	Wilsonbeckasin; G. delicata
Vetenskapligt namn
	§ Gallinago delicata
Auktor	(Ord, 1825)
Utbredning
	Wilsonbeckasinens utbredningsområde, där orange betecknar vistelse häckningstid, blått övervintringsområde och gult områden som passeras under flyttningen.
Synonymer
	Gallinago gallinago delicata Ord, 1825

Wilsonbeckasin^[2] (Gallinago delicata) är en nordamerikansk vadarfågel i familjen snäppor.^[3] Den är mycket lik och behandlades tidigare som en del av enkelbeckasinen, men urskiljs numera som egen art. Fågeln är en mycket sällsynt gäst i Europa, med fynd bland annat i Finland och i Sverige spelade en individ på ett hygge i april 2019 och 2020. IUCN kategoriserar den som livskraftig.

Utseende och läte

Wilsonbeckasinen är en typisk beckasin med korta ben, lång näbb och kryptisk teckning, cirka 23–28 centimeter lång.^[4] Den är mycket lik enkelbeckasin men den vita bakkanten på vingen är smalare, vingundersidan mörkare och de yttre stjärtpennorna har fler och tätare tvärband. Spellätet, som liksom hos enkelbeckasinen alstras av stjärtpennorna, skiljer sig dock tydligt med sin djupare, nästan pärluggleliknande röst.^[4]

I flykten syns att den vita bakkanten på vingen är smalare än hos enkelbeckasinen.

Utbredning och systematik

Wilsonbeckasinen är en flyttfågel som häckar från Aleuterna och Alaska till södra USA och övervintrar så långt söderut som norra Sydamerika.^[3] Den är en mycket sällsynt gäst i Europa, med enstaka fynd från Storbritannien, Island, Finland, Portugal, Frankrike och Nederländerna.^[5] I skogarna runt Örbyhus gjordes Sveriges första och hittills enda fynd i april 2019 av en individ som spelade över ett hygge.^[6]^[7]^[8] Individen återkom till samma lokal även i april och maj 2020.^[8] På Azorerna uppträder den dock regelbundet, med flera fynd per år.^[7]

Wilsonbeckasin fotograferad i Richmond, British Columbia, Kanada.

Artstatus

Wilsonbeckasinen har tidigare ofta behandlats som underart till enkelbeckasin (Gallinago gallinago), men urskildes 2002 som egen art^[9] baserat på skillnader i morfologi^[10] och i spelet.^[11]^[12]

Ekologi

Fågeln hittas i all slags våtmarksmiljö, från myrar och gölar till fuktängar och flodkanter. De undviker områden med hög och tät växtlighet. Den övervintrar gärna i risfält och sockerplantage.^[13]

Föda

Wilsonbeckasinen födosöker oftast i gryning och skymning i jakt på huvudsakligen insektslarver, men också sniglar, kräftdjur och maskar. De använder sin flexibla näbb till att gräva i marken efter mat utan behöva lyfta upp den. Tillfälligtvis intar den också små ryggradsdjur som ödlor, grodor, fisk och fågelungar.^[13]

Häckning

Honan gör en grund grop i fuktig jord som hon inreder med gräs, mer utförligt än de flesta andra vadarfåglar. Hon lägger två till tre ägg som hon ruvar i 18–20 dagar och tar ensam hand om dem fram tills att de är flygga. Då delar hanen och honan upp ungarna mellan sig, hanen de äldre och honan de yngre. Efter de lämnat boet har hanen och honan ingen kontakt.^[13]

Bo med ungar.

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population.^[1] Beståndet har varit stabilt under perioden 1966–2017,^[14] men har ökat något i antal de senaste tio åren.^[14]^[15] IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen uppskattas till två miljoner vuxna individer.^[15]

Namn

Fågelns svenska namn hedrar den skotsk-amerikanska naturforskare och amerikanska ornitologins fader Alexander Wilson (1766-1813). Det vetenskapliga artnamnet delicata betyder "läcker" eller "delikat".^[16]

Noter

^ [a b c] Birdlife International 2020 Gallinago delicata . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 17 december 2020.
^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
^ [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 413. ISBN 978-91-7424-039-9
^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 978-84-941892-9-6
^ Fågelskådare vallfärdar till Knypplanskogen, SVT Nyheter.
^ [a b] Tarsiger.com Wilsonbeckasinens uppträdande i Västpalearktis
^ [a b] Raritetskommittén, BirdLife Sverige: Raritetskatalogen, birdlife.se/rk/raritetskatalogen
^ Banks, R. C., C. Cicero, J. L. Dunn, A. W. Kratter, P. C. Rasmussen, Remsen Jr., J. V., J. D. Rising and D. F. Stotz. (2002). Forty-third supplement to the American Ornithologists' Union Check-list of North American Birds. Auk 119 (3):897-906.
^ Tuck, L. M. (1972). The snipes: a study of the genus Capella. Can. Wildl. Ser. Monogr. Ser. 5.
^ Thönen, W. (1969). Auffallender Unterschied zwischen instrumentalen Balzlauten der europaischen and nordamerikaneschen Bekassine, Gallinago gallinago. Ornithol. Beob. 65:6-13.
^ Miller, E. H. (1996). Acoustic differentiation and speciation in shorebirds. In Ecology and Evolution of Acoustic Communication in Birds (D. E. Kroodsma and E. H. Miller, red.). Cornell University Press, Ithaca, NY, USA. s. 241–257. PDF
^ [a b c] Wilson's Snipe Faktablad om wilsonbeckasin på allaboutbirds.org
^ [a b] Pardieck, K. L.; Ziolkowski Jr., D. J.; Lutmerding, M.; Hudson, M. A. R. 2018. North American Breeding Bird Survey Dataset 1966 - 2017, version 2017.0. U.S. Geological Survey, Patuxent Wildlife Research Center Hämtas från https://doi.org/10.5066/F76972V8.
^ [a b] Partners in Flight. 2019. Avian Conservation Assessment Database, version 2019. Hämtas från http://pif.birdconservancy.org/ACAD Arkiverad 29 augusti 2020 hämtat från the Wayback Machine..
^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör wilsonbeckasin.
Bilder & media
Wikispecies har information om Gallinago delicata.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2020 Gallinago delicata . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 17 december 2020.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11

[Fågelguiden-4] [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 413. ISBN 978-91-7424-039-9

[Mitchell-5] Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 978-84-941892-9-6

[6] Fågelskådare vallfärdar till Knypplanskogen, SVT Nyheter.

[Tarsiger-7] [a b] Tarsiger.com Wilsonbeckasinens uppträdande i Västpalearktis

[rk-8] [a b] Raritetskommittén, BirdLife Sverige: Raritetskatalogen, birdlife.se/rk/raritetskatalogen

[9] Banks, R. C., C. Cicero, J. L. Dunn, A. W. Kratter, P. C. Rasmussen, Remsen Jr., J. V., J. D. Rising and D. F. Stotz. (2002). Forty-third supplement to the American Ornithologists' Union Check-list of North American Birds. Auk 119 (3):897-906.

[10] Tuck, L. M. (1972). The snipes: a study of the genus Capella. Can. Wildl. Ser. Monogr. Ser. 5.

[11] Thönen, W. (1969). Auffallender Unterschied zwischen instrumentalen Balzlauten der europaischen and nordamerikaneschen Bekassine, Gallinago gallinago. Ornithol. Beob. 65:6-13.

[12] Miller, E. H. (1996). Acoustic differentiation and speciation in shorebirds. In Ecology and Evolution of Acoustic Communication in Birds (D. E. Kroodsma and E. H. Miller, red.). Cornell University Press, Ithaca, NY, USA. s. 241–257. PDF

[ALLABOUT-13] [a b c] Wilson's Snipe Faktablad om wilsonbeckasin på allaboutbirds.org

[Pardieck-14] [a b] Pardieck, K. L.; Ziolkowski Jr., D. J.; Lutmerding, M.; Hudson, M. A. R. 2018. North American Breeding Bird Survey Dataset 1966 - 2017, version 2017.0. U.S. Geological Survey, Patuxent Wildlife Research Center Hämtas från https://doi.org/10.5066/F76972V8.

[PIF-15] [a b] Partners in Flight. 2019. Avian Conservation Assessment Database, version 2019. Hämtas från http://pif.birdconservancy.org/ACAD Arkiverad 29 augusti 2020 hämtat från the Wayback Machine..

[16] James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

[2]

[3]

[1]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14]

[15]

[16]

Systematik
Wilsonbeckasin Status i världen: Livskraftig (lc)^[1]

Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Fåglar Aves
Ordning	Vadarfåglar Charadriiformes
Familj	Snäppor Scolopacidae
Släkte	Gallinago
Art	Wilsonbeckasin G. delicata
Vetenskapligt namn
§ Gallinago delicata
Auktor	(Ord, 1825)
Utbredning
Wilsonbeckasinens utbredningsområde, där orange betecknar vistelse häckningstid, blått övervintringsområde och gult områden som passeras under flyttningen.
Synonymer
Gallinago gallinago delicata Ord, 1825