Wikipedia

Sven Delblanc

svensk författare

Sven Axel Herman Delblanc, född 26 maj 1931[1] i Swan River i Manitoba i Kanada, död 15 december 1992 i Uppsala, var en svensk författare och litteraturvetare. Han anses av vissa som en av efterkrigslitteraturens främsta författare[källa behövs] och skrev under sin verksamma tid ett flertal romaner och pjäser till radio och scenteater.[2]

Sven Delblanc
FöddSven Axel Herman Delblanc
26 maj 1931
Swan River, Manitoba, Kanada
Död15 december 1992 (61 år)
Sunnersta, Uppsala, Sverige
YrkeFörfattare, litteraturvetare
NationalitetSverige Svensk
SpråkSvenska
Verksam1962–1992
GenrerProsa, dramatik
Noterbara verkHedebysviten (1970–1976):
Åminne (1970)
Stenfågel (1973)
Vinteride (1974)
Stadsporten (1976)
PriserNordiska rådets litteraturpris (1982)
Litteris et Artibus (1990)
Augustpriset (1991)
MakaChristina Ekegård (g. 1955–1992; hans död)
BarnAnna (f. 1960)
Fredrik (f. 1967)

Biografi

redigera

Delblanc föddes i Kanada men växte huvudsakligen upp i Sverige, på gården Mölna Övre, väster om Vagnhärad i Södermanland.[3] Han var son till Siegfrid Axel Herman Delblanc och Anna, född Nordfeldt.[1] Föräldrarna skilde sig 1942, och fadern flyttade 1946 tillbaka till Kanada där han gifte om sig.[4] Farfadern, Friedrich Hermann Delblanc, var boktryckare i Stockholm, men bördig från Leipzig i Sachsen. Moderns släkt kom från Väse i Värmland, och mormodern från Norge. Släkten Delblanc levde under 1300-talet i södra Frankrike i närheten av Le Puy[förtydliga] men en anfader deserterade under Napoleon I till Tyskland. Morfadern Axel Nordfält var inspiration till rollfiguren Samuel i Samuels bok (1981). Från 1955 till sin död var Delblanc gift med Christina Ekegård (f. 1935).[5] Tillsammans fick de två barn, dottern Anna (f. 1960) och sonen Fredrik (f. 1967).[4]

Delblanc blev fil. mag. 1956, fil. lic. 1959 och fil. dr 1965, allt vid Uppsala universitet, där han från 1965 var docent i litteraturhistoria.[5] Han var gästprofessor vid Berkeley-universitetet i Kalifornien 1968–1969, och 1976 installerades han som hedersledamot vid Södermanlands-Nerikes nation i Uppsala. Åren 1987–1989 var han tillsammans med Lars Lönnroth redaktör för band I–V i Den svenska litteraturen. Han utgav även skrifter av bl.a. Viktor Rydberg, August Strindberg, Selma Lagerlöf och Herman Bang. Som skribent medverkade Delblanc i flera tidskrifter och tidningar, bl.a. Artes, BLM, Samlaren, Expressen och Svenska Dagbladet.[5] Före sin död utpekades han ibland som författaren bakom pseudonymen Bo Balderson.

Sitt stora folkliga genombrott fick Delblanc med sin romansvit om Hedeby, ett fiktivt samhälle i Södermanland, som omfattar böckerna Åminne (1970), Stenfågel (1973), Vinteride (1974) och Stadsporten (1976).[6] TV-serien Hedebyborna, som Delblanc själv skrev manus till, bygger på de tre första böckerna i romansviten.[7]

Mot slutet av sitt liv insjuknade Delblanc i cancer. Delar av sin sista bok, den postumt utgivna Agnar (1993), skrev han på maskin med endast vänster pekfinger, eftersom cancern hade spridit sig till hans högra underarm och hand. ”Det betyder ju mindre om jag ännu vill skriva. Med ett pekfinger kan man skapa en värld”, skriver han i bokens sista kapitel, som han avslutade i juni 1992.[8]

Sven Delblanc avled den 15 december 1992. Han ligger begravd på Hammarby kyrkogård söder om Uppsala, några kilometer från villaförorten Sunnersta där han bodde.[9]

Verk

redigera

Bibliografi

redigera
  • Eremitkräftan (1962)
  • Prästkappan (1963)
  • Homunculus (1965)
  • Ära och minne (1965) (doktorsavhandling)
  • Nattresa (1967)
  • Åsnebrygga (1969)
  • Åminne (1970)
  • Zahak (1971)
  • Trampa vatten (1972)
  • Stenfågel (1973)
  • Primavera (1973)
  • Vinteride (1974)
  • Kastrater (1975)
  • Stadsporten (1976)
  • Grottmannen (1977)
  • Morgonstjärnan (1977)
  • Gunnar Emmanuel (1978)
  • Gröna vintern (1978)
  • Frans G Bengtsson (Författarnas Litteraturhistoria 1978)
  • Den arme Richard (1978) (melodram i två akter)
  • Kära farmor (1979)
  • Ung man på havet (Bonniers julbok 1979)
  • Stormhatten: Tre Strindbergsstudier (1979)
  • Speranza (1980)
  • Treklöver (1980) (Om Hjalmar Bergman, Birger Sjöberg och Vilhelm Moberg)
  • Samuels bok (1981)
  • Samuels döttrar (1982)
  • Senecas död (1982)
  • Jerusalems natt (1983)
  • Kanaans land (1984)
  • Maria ensam (1985)
  • Fågelfrö (1986)
  • Moria land (1987)
  • Den svenska litteraturen (1987-90), 7 band, red. tillsammans med Lars Lönnroth
  • Änkan (1988)
  • Damiens (1988)
  • Sörmland i minnet (1989) Med Reinhold Ljunggrens konst.
  • Ifigenia (1990)
  • Oanat - osett (1991) En överblick av Reinhold Ljunggrens bildvärld.
  • Livets ax (1991)
  • Slutord (1991)
  • Homerisk hemkomst: Två essäer om Iliaden och Odysséen (1992)
  • Agnar (1993, postumt)

Publicerad dramatik

redigera
  • 1964 – Ariadne och påfågeln (radiopjäs)
  • 1965 – Göm dig i livets träd (radiopjäs)
  • 1966 – Robotbas (publicerad i Dialog nr 2 1966)
  • 1967 – Vingar (radiopjäs)
  • 1969 – Fångvaktare (ursprungligen publicerad i utdrag i Konkret nr 2 1968)
  • 1973 – Gettysburg (radiopjäs)
  • 1974 – Stark
  • 1977 – Kastrater (uppförd på Dramaten i bearbetning av Per Verner-Carlsson)
  • 1977 – Morgonstjärnan
  • 1978 – Den arme Richard (uppförd på Dramaten 1978)
  • 1979 – Väntrummet (radiopjäs)
  • 1982 – Senecas död
  • 1988 – Damiens

Manuskript för TV

redigera


Opublicerad dramatik

redigera
  • 1968 – Lekar i kvinnohagen (TV-drama)
  • 1970 – Telefonservice (radiopjäs)
  • 1972 – Disputationen (TV-drama)
  • 1992 – Maskeraden (TV-drama)
  • 1993 – Hemresa (TV-drama)

Övrig skönlitterär produktion

redigera
  • 1964 – Generalens natt (novell, Bonniers litterära magasin nr 33. Publicerad i bokform i Ny svensk berättarkonst, red. Lars Gustafsson och Daniel Hjorth 1966)
  • 1965 – Om Trosaån och om kykloper (novell, Bonniers litterära magasin nr 34)
  • 1966 – Frälsare (novell, Bonniers litterära magasin nr 35)
  • 1966 – Kreators suckan. Hommage à Paracelse (dikt, Horisont nr 13)
  • 1968 – Högt liv i Manitoba (novell, Böckernas värld nr 3 1968)
  • 1968 – Novell (Bonniers litterära magasin nr 37)
  • 1970 – Teatern brinner! (novell, Dagens Nyheter 24/12 1970)
  • 1971 – Jag tänker ofta på Lucky (novell, Böckernas värld nr 6 1971)
  • 1971 – Zeinab, Goldar ... (novell, Dagens Nyheter 5/12 1971)

Priser och utmärkelser

redigera


Källor

redigera

Noter

redigera
  1. ^ [a b] Bengt Lundblad (red.), Svenskt författarlexikon 5. 1961–1965 (Stockholm: Rabén & Sjögren, 1968), s. 88. Läst 14 september 2023.
  2. ^ ”Sven Delblanc - En presentation”. http://www.delblancsallskapet.se/presentation.html. Läst 10 januari 2018. 
  3. ^ Delblanc, Sven (1992). Livets ax (andra upplagan). Stockholm: Albert Bonniers förlag. sid. 12 och 33. ISBN 91-0-055508-8 
  4. ^ [a b] ”Sven Delblanc - En kronologi”, Delblancsällskapet. Läst 14 september 2023.
  5. ^ [a b c] Vem är det: svensk biografisk handbok 1965 (Stockholm: Norstedt, 1984), s. 238 f. Läst 14 september 2023.
  6. ^ ”En underbar radikalpessimist”. Svenska Dagbladet. 9 september 2007. http://www.svd.se/kultur/litteratur/en-underbar-radikalpessimist_17487.svd. Läst 11 januari 2005. 
  7. ^ Eriksson, Magnus (30 juli 2010). ”Filmningen av Hedeby gick inte alltid på räls”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/kultur/litteratur/filmningen-av-hedeby-gick-inte-alltid-pa-rals_5059037.svd. Läst 11 januari 2015. 
  8. ^ Delblanc, Sven (1994). Agnar. Stockholm: Bonnierförlagen. sid. 178. ISBN 91-43-00044-4 
  9. ^ Ahlbom, Lars. ”Minnesbilder av Sven Delblanc III”. Litteraturmagazinet. Arkiverad från originalet den 8 februari 2015. https://web.archive.org/web/20150208140306/http://www.litteraturmagazinet.se/lars-ahlbom/minnesbilder-av-sven-delblanc-iii. Läst 11 januari 2015. 
  10. ^ ”Hemresa (1993) på Svensk Filmdatabas”. http://www.svenskfilmdatabas.se/sv/Item/?type=film&itemid=17970. Läst 10 januari 2018. 

Externa länkar

redigera
Hämtad från ”https://sv.wiki.x.io/w/index.php?title=Sven_Delblanc&oldid=55730801”