Slöinge socken i Halland ingick i Årstads härad, ingår sedan 1971 i Falkenbergs kommun och motsvarar från 2016 Slöinge distrikt.

Slöinge socken
Socken
LandSverige
LandskapHalland
HäradÅrstads härad
KommunFalkenbergs kommun
Bildadmedeltiden
Area21 kvadratkilometer
Upphov tillSlöinge landskommun
Slöinge församling
MotsvararSlöinge distrikt
TingslagHallands mellersta domsagas tingslag (–)
Årstads och Faurås tingslag ()
Årstads tingslag (–)
Karta
Slöinge sockens läge i Hallands län.
Slöinge sockens läge i Hallands län.
Slöinge sockens läge i Hallands län.
Koordinater56°51′22″N 12°41′34″Ö / 56.85611111°N 12.69277778°Ö / 56.85611111; 12.69277778

Socknen i häradet/länet.
Koder, länkar
Sockenkod1493
Namn (ISOF)lista
Kulturnavlänk
Hembygds-
portalen
Slöinge distrikt
Redigera Wikidata

Socknens areal är 20,82 kvadratkilometer, varav 20,09 land.[1] År 2000 fanns här 1 161 invånare.[2] Tätorten Slöinge med sockenkyrkan Slöinge kyrka ligger i socknen.

Administrativ historik

redigera

Slöinge socken har medeltida ursprung.

Vid kommunreformen 1862 övergick socknens ansvar för de kyrkliga frågorna till Slöinge församling och för de borgerliga frågorna till Slöinge landskommun. Landskommunen inkorporerades 1952 i Årstads landskommun som 1971 uppgick i Falkenbergs kommun.[2] Församlingen uppgick 1 januari 2010 i Susedalens församling.[3]

1 januari 2016 inrättades distriktet Slöinge, med samma omfattning som församlingen hade 1999/2000.

Socknen har tillhört fögderier och domsagor enligt Årstads härad. De indelta båtsmännen tillhörde Södra Hallands första båtsmanskompani.[4][5]

 
Gård i Oktorps by, Slöinge socken. Fotot taget kort innan gården flyttades till Skansen i Stockholm 1896.

Geografi och natur

redigera

Slöinge socken ligger kring Suseån, sydost om Falkenberg. Socknen är en slättbygd.[6][7][1]

Suseån är även namnet på kommunalt naturreservat som delas med Asige socken i Falkenbergs kommun och Getinge socken i Halmstads kommun.

I kyrkbyn Slöinge fanns förr ett gästgiveri.[8]

Fornlämningar

redigera

Från stenåldern finns omkring 25 boplatser. Från bronsåldern finns högar, gravrösen och skålgropsstenar. Från järnåldern finns gravar, stensättningar och en domarring. En bronsyxa har påträffats vid Lundby.[6][7][9][10]

Namnet (1396 Slönge, 1467 Slynge) kommer från kyrkbyn. Namnet tolkning är oviss.[11][7]

Befolkningsutveckling

redigera
Befolkningsutvecklingen i Slöinge socken 1750–1990
ÅrFolkmängd
1750
  
424
1760
  
435
1769
  
450
1800
  
417
1810
  
482
1820
  
537
1830
  
582
1840
  
600
1850
  
584
1860
  
644
1870
  
700
1880
  
848
1890
  
998
1900
  
1 193
1910
  
1 380
1920
  
1 341
1930
  
1 398
1940
  
1 243
1950
  
1 240
1960
  
1 207
1970
  
1 139
1980
  
1 136
1990
  
1 147
Anm: Källor: Umeå universitet - Tabellverket 1749-1859, Demografiska databasen, CEDAR, Umeå universitet

Se även

redigera

Referenser

redigera
  1. ^ [a b] Svensk Uppslagsbok andra upplagan 1947–1955: Slöinge socken
  2. ^ [a b] Harlén, Hans; Harlén Eivy (2003). Sverige från A till Ö: geografisk-historisk uppslagsbok. Stockholm: Kommentus. Libris 9337075. ISBN 91-7345-139-8 
  3. ^ ”Församlingar”. Statistiska centralbyrån. https://www.scb.se/hitta-statistik/regional-statistik-och-kartor/regionala-indelningar/forsamlingar/. Läst 30 december 2022. 
  4. ^ Administrativ historik för Slöinge socken (Klicka på församlingsposten). Källa: Nationella arkivdatabasen, Riksarkivet.
  5. ^ Om Hallands båtsmanskompani
  6. ^ [a b] Sjögren, Otto (1932). Sverige geografisk beskrivning del 3 Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län samt staden Göteborg. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 9940 
  7. ^ [a b c] Nationalencyklopedin
  8. ^ Slöinge, i Carl Martin Rosenberg: Geografiskt-statistiskt handlexikon öfver Sverige, Stockholm 1882-1883
  9. ^ Fornlämningar, Statens historiska museum: Slöinge socken
  10. ^ Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet: Slöinge socken Fornminnen i socknen erhålls på kartan genom att skriva in sockennamn (utan "socken") i "Ange geografiskt område"
  11. ^ Mats Wahlberg, red (2003). Svenskt ortnamnslexikon. Uppsala: Institutet för språk och folkminnen. Libris 8998039. ISBN 91-7229-020-X. https://isof.diva-portal.org/smash/get/diva2:1175717/FULLTEXT02.pdf 

Externa länkar

redigera