Skäfthammars socken
Skäfthammars socken i Uppland ingick i Olands härad, ingår sedan 1974 i Östhammars kommun och motsvarar från 2016 Skäfthammars distrikt.
Skäfthammars socken Socken | |
Land | Sverige |
---|---|
Landskap | Uppland |
Härad | Olands härad |
Kommun | Östhammars kommun |
Bildad | medeltiden |
Area | 80 kvadratkilometer |
Upphov till | Skäfthammars landskommun Skäfthammars församling |
Motsvarar | Skäfthammars distrikt |
Tingslag | Uppsala läns norra domsagas tingslag (–) Olands tingslag (–) |
Karta | |
Skäfthammars sockens läge i Uppsala län. | |
Koordinater | 60°10′20″N 18°11′42″Ö / 60.17222222°N 18.195°Ö |
Koder, länkar | |
Sockenkod | 0268 |
Namn (ISOF) | lista |
Kulturnav | länk |
Hembygds- portalen | Skäfthammars distrikt |
Redigera Wikidata |
Socknens areal är 43,44 kvadratkilometer varav 41,78 land.[1] År 2000 fanns här 2 710 invånare.[2] Tätorten och bruket Gimo med sockenkyrkan Skäfthammars kyrka ligger i socknen.
Administrativ historik
redigeraSkäfthammars socken har medeltida ursprung.
Vid kommunreformen 1862 övergick socknens ansvar för de kyrkliga frågorna till Skäfthammars församling och för de borgerliga frågorna bildades Skäfthammars landskommun. Landskommunen uppgick 1952 i Olands landskommun som upplöstes 1974 då denna del fördes till Östhammars kommun.[2] Församlingen uppgick 2014 i Skäfthammar-Hökhuvuds församling. [3]
1 januari 2016 inrättades distriktet Skäfthammar, med samma omfattning som församlingen hade 1999/2000.
Socknen har tillhört län, fögderier, tingslag och domsagor enligt vad som beskrivs i artikeln Olands härad. De indelta soldaterna tillhörde Upplands regemente, Olands kompani.[4]
Geografi
redigeraSkäfthammars socken ligger sydväst om Östhammar med Olandsån i öster. Socknen har odlingsbygd i öster vid ån och är i övrigt en skogsbygd.[5][1][6][7]
Länsväg 292, i öst-västlig riktning och länsväg 288, i nord-sydlig riktning, samt Dannemora-Hargs Järnväg korsar socknen.
Fornlämningar
redigeraFrån järnåldern finns sju gravfält. En runsten vid Gimo är funnen.[5][8][9][6]
Namnet
redigeraNamnet skrevs 1291 Skieptambri och kommer från två byar med detta namn. Namnet innehåller skäpte (bergutsprång, höjdutsprång) och hammar (stenig höjd, stenbacke) syftande på en höjd vid byarna.[10]
Före 22 oktober 1927 skrevs namnet även som Skäpthammars socken.
Referenser
redigera- ^ [a b] Svensk Uppslagsbok andra upplagan 1947–1955: Skäfthammar socken
- ^ [a b] Harlén, Hans; Harlén Eivy (2003). Sverige från A till Ö: geografisk-historisk uppslagsbok. Stockholm: Kommentus. Libris 9337075. ISBN 91-7345-139-8
- ^ ”Församlingar”. Statistiska centralbyrån. https://www.scb.se/hitta-statistik/regional-statistik-och-kartor/regionala-indelningar/forsamlingar/. Läst 30 december 2022.
- ^ Administrativ historik för Skäfthammar socken (Klicka på församlingsposten). Källa: Nationella arkivdatabasen, Riksarkivet.
- ^ [a b] Sjögren, Otto (1929). Sverige geografisk beskrivning del 1 Stockholms stad, Stockholms, Uppsala och Södermanlands län. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 9938
- ^ [a b] Nationalencyklopedin
- ^ ”Karta över Olands tingslag 1862-1865”. Arkiverad från originalet den 2 april 2018. https://web.archive.org/web/20180402225833/https://kartavdelningen.sub.su.se/images/Ek/C/C-Olands/openlayers.html. Läst 13 april 2018.
- ^ Fornlämningar, Statens historiska museum: Skäfthammars socken
- ^ Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet: Skäfthammars socken Fornminnen i socknen erhålls på kartan genom att skriva in sockennamn (utan "socken") i "Ange geografiskt område"
- ^ Mats Wahlberg, red (2003). Svenskt ortnamnslexikon. Uppsala: Institutet för språk och folkminnen. Libris 8998039. ISBN 91-7229-020-X. https://isof.diva-portal.org/smash/get/diva2:1175717/FULLTEXT02.pdf
Se även
redigeraVidare läsning
redigera- Sveriges bebyggelse: statistisk-topografisk beskrivning över Sveriges städer och landsbygd. Landsbygden. Uppsala län, del 2 Hermes 1949 libris
Externa länkar
redigera- Arkiv relaterade till Skäfthammars socken. Källa: Nationella arkivdatabasen, Riksarkivet.
- Föremål från Skäfthammars socken. Källa: Digitalt Museum, Nordiska museet m.fl.