Santeri Ivalo
Santeri Ivalo, ursprungligen Herman Alexander Ingman, född 9 juni 1866 i Sodankylä, död 25 januari 1937 i Helsingfors, var en finländsk författare och tidningsman.
| Santeri Ivalo | |
 | |
| Född | Herman Alexander Ingman 9 juni 1866 Sodankylä, Finland |
|---|---|
| Död | 25 januari 1937 (70 år) Helsingfors |
| Begravd | Sandudds begravningsplats[1] |
| Medborgare i | Finland |
| Utbildad vid | Oulun Lyseo,  |
| Sysselsättning | Politiker, författare, journalist, historiker |
| Befattning | |
| Ledamot av Finlands lantdag (1904–1906) | |
| Maka | Ellinor Ivalo (g. 1898–1937) |
| Barn | Asko Ivalo (f. 1901) |
| Släktingar | Lauri Ingman |
| Utmärkelser | |
| Cross of Liberty 1st Division, 1st Class (1920) Tredje klass av Estniska Röda korsets orden (1921) Kommendör av Vasaorden[2] Officier de l’instruction publique[2] Tre Stjärnors orden, andra klass[2] Riddartecknet av I klass av Finlands Vita Ros’ orden[2] | |
| Redigera Wikidata | |
Ivalo blev student 1885 och studerade historia, blev filosofie licentiat 1894 och utgav bland annat Kaarlo IX:n jäämerenpolitiikka (1894–95; Karl IX:s ishavspolitik). Därefter uppträdde han som produktiv novellist och romanförfattare på finska språket, med god berättarförmåga och en stor portion humor.
Bland Ivalos arbeten kan nämnas den moderna romanen Aikansa lapsipuoli (1895; "Sin tids styvbarn") samt de historiska romanerna Juho Wesainen (1893), Anna Fleming (1898) och Tuomas Piispa (1901; "Biskop Tomas", 1902). Hans fyraakters skådespel Lahjoitusmailla (1900; På donationsgodsen) med social syftning och Kustaa Eerikinpoika (1903; Gustav Eriksson) uppfördes på scenen.
Av Ivalos senare verk märks bland annat de historiska romanerna Erämaan taistelu ("En strid i ödemarken", 1909), Viipurin pamaus ("Viborgska smällen", 1911), Pietari Särkilahti (1913), Kuningas Suomessa (Kungen [Gustav Vasa] i Finland; 1919) och Erämaan nuijamiehet (Ödemarkens klubbemän, 1922). På svenska föreligger vidare av hans arbeten "Från reservkasärnen" (1893), "En bondehöfding" (1894) och "Margareta" (1903).
Ivalo verkade som medarbetare och 1899–1904 som huvudredaktör för det ungfinska ledande organet Päivälehti och var 1918–20 huvudredaktör för Helsingin Sanomat. Han hade särskilt intresse för sociala frågor och deltog i det politiska livet även som lantdagsman.
Han är begravd på Sandudds begravningsplats i Helsingfors.[3]
Utmärkelser
redigera
Cross of Liberty 1st Division, 1st Class, 1920
Tredje klass av Estniska Röda korsets orden, 1921
Kommendör av Vasaorden[2]
Officier de l’instruction publique[2]
Tre Stjärnors orden, andra klass[2]
Riddartecknet av I klass av Finlands Vita Ros’ orden[2]
Källor
redigera- ^ läs online, www.helsinginseurakunnat.fi .[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f g h] Matti Klinge (red.), Kansallisbiografia, Finska litteratursällskapet och Finska historiska samfundet, Finlands nationalbiografi-ID: 2819, läst: 8 september 2023.[källa från Wikidata]
- ^ ”Hietaniemen hautausmaa – merkittäviä vainajia”. Helsingin seurakuntayhtymä. https://www.helsinginseurakunnat.fi/material/attachments/hautausmaat/hietaniemi/w8GZkM0y7/Hietaniemen_merkittavia_vainajia.pdf. Läst 12 juli 2016.
Externa länkar
redigera- Ivalo, Herman Santeri i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1910)
- Ivalo, H.S. i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1924)
- Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 14. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 210-11