Storstockholms Lokaltrafik

varumärke för den kollektiva persontrafiken inom Stockholms län
(Omdirigerad från SL)
Uppslagsordet ”SL” leder hit. För andra betydelser, se SL (olika betydelser).

Storstockholms Lokaltrafik (SL) är ett aktiebolag som ägs av Region Stockholm. Före 2012 fungerade SL som trafikhuvudman för den landburna kollektivtrafiken i Stockholms län samt för vissa pendelbåtslinjer på Saltsjön och Mälaren[3].

Aktiebolaget Storstockholms Lokaltrafik
SL logo.svg
Org.nr556013-0683
TypPrivat aktiebolag
HuvudkontorSverige Stockholm, Sverige
NyckelpersonerAnton Fendert (MP)
Styrelseordförande
David Lagneholm
VD
BranschKollektivtrafik
Historik
Grundat1916[1]
GrundareStockholms stad
Ekonomi
Omsättning 22,277 miljarder SEK
Rörelseresultat –149 miljoner SEK
Vinst efter skatt –680 miljoner SEK
Tillgångar 86,24 miljarder SEK
Eget kapital 6,679 miljarder SEK
Struktur
ÄgareRegion Stockholm
ModerbolagRegion Stockholm
DotterbolagLista över SL:s dotterbolag.
Övrigt
WebbplatsSL.se
FotnoterStatistik från 2022 års bokslut.[2]

År 2012[3] tog Region Stockholms trafiknämnd och trafikförvaltning över ansvaret för kollektivtrafiken och blev då den officiella regionala kollektivtrafikmyndigheten. I dag är SL framför allt ett varumärke som olika entreprenörer använder när de kör kollektivtrafik på uppdrag av trafikförvaltningen. Det formella aktiebolaget AB Storstockholms Lokaltrafik finns dock kvar och förvaltar vissa avtal och tillgångar.

Trafikförvaltningen driver också Stockholms Spårvägsmuseum.

Företaget har organisationsnummer 556013-0683 och registrerades i bolagsregistret år 1916 med namnet AB Stockholms Spårvägar, och var fram till årsskiftet 1966/67, då det nuvarande namnet antogs, helägt av Stockholms stad. Från den 1 januari 1967 ändrades namnet till AB Storstockholms Lokaltrafik. Bolaget är numera helägt av Region Stockholm.

Historia

redigera
 
Intäkter och skattefinansiering år 1969-2020

AB Stockholms Spårvägar (1915–1966)

redigera

År 1916 bildades det kommunala AB Stockholms Spårvägar (SS) för att samordna spårvagnstrafiken inom Stockholm. Bolaget övertog flera privata och kommunala spårvagnslinjer. (Observera att dagens AB Stockholms Spårvägar – som kör Lidingöbanan och Spårväg City – är ett helt annat bolag, grundat 1989.)

AB Storstockholms Lokaltrafik (1967 och framåt)

redigera
 
En busskylt i Solna Business Park, Solna.
 
Bärbar biljettmaskin för det förra biljettsystemet SL Access, som lades ned år 2023.
 
Biljettstolpe används på Tvärbanan istället för konduktörer.

Hörjelöverenskommelsen (uppkallad efter Nils Hörjel, då statssekreterare i kommunikationsdepartementet) innebar att all lokaltrafik i Stockholms län skulle samlas under ett länsbolag. Fram till dess hade trafiken drivits av SJ samt olika privata och kommunala bolag. Eftersom Stockholms stad ännu inte ingick i Stockholms läns landsting, lades länsbolaget först i Kommunalförbundet för Stockholms stads och läns regionala frågor (KSL). Därefter överfördes det till Stockholms läns landsting.

SL-modellen blev snart en förebild för länstrafikbolag i andra län, där de dock ofta ägdes gemensamt av landsting och kommuner. Den 1 januari 1967 övertog SL även ansvaret för lokal persontrafik på järnväg i länet, medan Statens Järnvägar (SJ) fortsatte köra trafiken på uppdrag av SL. Övriga linjer utanför det ursprungliga Stockholms Spårvägar (SS) drevs tills vidare på entreprenad.

Den första trafik som helt införlivades i SL (istället för SS, som skötte den innan) och kördes i egen regi var busslinjen till Kvarnholmen i Nacka. Denna linje ersattes 1968 av en förlängning av en befintlig busslinje. Året därpå, 1969, övertog SL SJ:s tre billinjegrupper:

  • 500-linjerna: Solna, Upplands-Bro, Sigtuna och Upplands Väsby
  • 600-linjerna: Danderyd och Täby
  • 700-linjerna: Huddinge, Södertälje, Nykvarn, Botkyrka och Salem

Övertagandet skedde successivt och anpassades efter olika juridiska förutsättningar. I vissa fall övertog SL hela företag, som ibland drevs vidare som dotterbolag innan de fusionerades med SL. I andra fall togs trafiken över direkt.

Målet var att SL i princip skulle driva all trafik i egen regi med egna fordon och personal. Pendeltågstrafiken var däremot ett undantag, eftersom SJ vid den tiden förvaltade järnvägsspåren och hade ensamrätt på trafiken.

I början av 1970-talet hade SL på olika sätt övertagit alla tidigare trafikföretag i Stockholms län. När SJ, som drev Roslagsbanan på SL:s uppdrag, ville lägga ned banan 1972, köpte landstinget bansträckan söder om Rimbo. Man övertog då både infrastruktur och fordon och lade driften i ett nytt dotterbolag: Järnvägsaktiebolaget Roslagsbanan (RB).

I slutet av 1980-talet, efter att Leif Axén tillträtt som vd, ändrade SL inriktning. Det blev inte längre självklart att all trafik skulle drivas i egen regi. De trafikoperativa enheterna och förvaltningen av infrastrukturen ombildades till dotterbolag, bland annat SL Buss AB, SL Tunnelbanan AB, SL Tåg AB, SL Specialbuss AB, SL Bansystem AB och SL Fastigheter AB (de två sistnämnda slogs senare ihop till SL Infrateknik AB).

Huvudbolaget SL fick framöver rollen som beställare med uppgift att ”göra rätt saker” (i praktiken upphandla trafik). Dotterbolagen skulle ”göra saker rätt” och därmed köra den upphandlade trafiken. Från och med december 1998 såldes flera av dessa dotterbolag helt eller delvis till externa aktörer.

År 1993 genomfördes den första anbudsupphandlingen av SL-trafiken, vilket ledde till att Swebus tog över vissa trafikområden. Sedan dess har upphandlingar genomförts nästan årligen.

År 1995, med verkan från 2000, köpte SL delvis ut sig ur avtalet med staten om pendeltågstrafiken. Det påverkade dock inte SL:s betalningsansvar fram till 2011 för investeringar i länets järnvägsanläggningar och tåg som staten gjort sedan mitten av 1950-talet. En mindre del av dessa pengar avsåg tåginköp. Trafiken körs i dag av en upphandlad entreprenör, för närvarande MTR Pendeltågen. År 2000 upprättades även Driftledningscentralen (DLC) för att samordna felhantering i infrastrukturen och andra kritiska system.

Infrastruktur

redigera

Till skillnad från andra regionala kollektivtrafikmyndigheter har Region Stockholm en synnerligen omfattande egen infrastruktur. Regionen är spårinnehavare och infrastrukturförvaltaretunnelbanan, Lidingöbanan, Nockebybanan, Roslagsbanan, Saltsjöbanan, Spårväg City och Tvärbanan.[4] Regionen äger vidare en mängd fastigheter som är nödvändiga för driften samt kommunikationsradiosystemen för trafikledningen.

Infrastrukturen har en larm- och övervakningscentral kallad Driftledningscentralen (DLC).

Depåer

redigera

Pendeltågen och andra järnvägar

redigera

Spårväg

redigera

Tunnelbanan

redigera

SL äger eller leasar spårfordonen och ställer dessa till trafikentreprenörernas förfogande. Däremot ägs alla bussar av bolagen som kör för SL. Entreprenörerna ansvarar för inköp och beställning av bussarna.

SL-trafiken rullar omkring 2 200 bussar (2024). Flera olika entreprenörer äger bussarna själva, medan SL ställer spårfordon (tunnelbane- och pendeltåg) till förfogande.

  • Vanligaste bussmodellen: MAN Lion's City (i innerstaden körs nästan enbart denna modell). Finns både som 12 meters-buss samt 18 metersbuss (ledbuss / dragspelsbuss).
  • Övriga förekommande modeller: VDL Citea, Scania (OmniLink, Citywide), Volvo (8900, B9 m.fl.) samt elbussar som Mercedes-Benz eSprinter, BYD och MAN Lion’s City E.
  • Kommande upphandlingar: Nya modeller, exempelvis Setra 531DT och Solaris Urbino, planeras för Nackaområdet.

Bussarna ägs av entreprenörerna (t.ex. Keolis, Nobina, Transdev), medan tunnelbanetåg, pendeltåg och lokaltåg leasas eller ägs av SL.

Genom årens lopp har SL varit leasetagare till ett antal motorvagnståg i X10-generationen, som använts av Statens Järnvägar (SJ) i andra delar av Sverige (bl.a. Västmanland). SL inköpte även ett antal Regina-motorvagnar, som dock aldrig använts i SL-trafiken och därför överlåtits till andra trafikhuvudmän.

Flera av SL:s entreprenader har även jour- och trafikledningspersonal i yttre tjänst som kör olika fordon. Dessa fordon får ibland köra med blåljusutrustning.

Bilder av SL:s fordon

redigera

Entreprenörer

redigera

SL upphandlar trafik av entreprenörer. Samtliga SL-fordon är markerade med vilken entreprenör som utför tjänsten.

 
En Transdev-markering på en VDL Citea vid Upplands Väsby Station.

Busstrafiken

redigera

Följande entreprenörer utför trafiken på uppdrag av SL i deras trafikområden:

  • VR Sverige: Ekerö. Även i Tyresö (från juni 2025)[5]
  • Nobina: Huddinge, Botkyrka & Söderort (från 19 januari 2025)[6], Haninge, Järfälla, Nykvarn, Nynäshamn, Södertälje, Tyresö (fram till juni 2025).
  • Transdev: Danderyd, Norrtälje, Sigtuna, Täby, Upplands Väsby, Vallentuna, Vaxholm, Österåker.
  • Keolis: Innerstaden, Lidingö, Nacka, Salem, Värmdö, Solna, Sollentuna, Bromma, Sundbyberg.

Spårvägs-, pendeltågs- och tunnelbanetrafik

redigera

AB Stockholms Spårvägar (SS) kör Spårväg city, Lidingöbanan, Nockebybanan, Tvärbanan och Saltsjöbanan. Transdev kör Roslagsbanan. SJ Stockholmståg ansvarar för pendeltågstrafiken. MTR ansvarar för tunnelbanetrafiken.

I november 2025 tar Connecting Stockholm över ansvaret för tunnelbanan.

Pendelbåtarna

redigera

Djurgårdens Färjetrafik (Strömma AB) kör Djurgårdsfärjan och båtarna på Värmdö. Rederi Ballerina kör linje 80 mellan Nybroplan och Ropsten. Blidösundsbolaget (Transdev) kör pendelbåtarna i Stockholms skärgård och Vaxholm.

Övrigt

redigera

SL Kundtjänst och SL Center drivs från 1 oktober 2015 av callcenterföretaget Releasy Customer Management AB[7] på uppdrag av Storstockholms Lokaltrafik. Kundtjänsten är placerad i Borås, Linköping och Stockholm (SL Center och SL Kundtjänst Sergels Torg).

Även underhåll av infrastruktur upphandlas i konkurrens, bland de större entreprenörerna kan nämnas, Infranord AB, Strukton Rail, Eltel Networks, EIAB med flera medan drift av tunnelbanestationer och -depåer sköts av Caverion AB.

Dotterbolag/intressebolag

redigera
  • AB SL Finans (100%)
  • SL HR Service AB (100%) (Fusionerat 2016)
  • SL Kundtjänst AB (51%) (övertaget efter 2015 av Releasy Customer Management AB, ett privatägt callcenterföretag) (Fusionerat 2016)
  • SL Infrateknik AB (100%) (Fusionerat 2018)
  • SL Lidingö Trafik AB (97%) (Likviderat 2013)
  • Fastighets AB Viggestaberg (100%) (Fusionerat 2016)
  • Tågia AB (100%) (Fusionerat 2016)
  • AB Transitio (5%) - anskaffar spårfordon, ägs även av 19 andra kollektivtrafikmyndigheter
  • Stockholms Terminal AB (40%)
  • Busslink i Sverige AB (30%) - ägs sedan augusti 2010 av den franska kollektivtrafikgruppen Keolis. Busslink i Sverige AB bytte samtidigt namn till Keolis Sverige AB.
  • Industritekniska Gymnasiet grundades år 1963. Skolan drevs genom SL:s dotterbolag Tågia och såldes år 2013.[8] Därefter bedrev Tågia ingen verksamhet.

Ledande befattningar

redigera

Styrelseordförande

redigera

Verkställande direktörer

redigera
Huvudartikel: Kollektivtrafik i Stockholms län
 
Stockholms tunnelbana korsar Söderström mellan stationerna Slussen och Gamla stan.

SL har en mycket omfattande trafik vars stomme utgörs av pendeltåg och tunnelbana. Spårtrafiken består också av lokaltågRoslagsbanan och Saltsjöbanan samt av spårvagnarSpårväg City, Lidingöbanan, Nockebybanan och Tvärbanan. Bussnätet täcker hela länet. SL äger även Djurgårdslinjens infrastruktur, men trafiken där bedrivs ideellt av medlemmar i Svenska Spårvägssällskapet. SL-nätet sträcker sig även till Uppsala och Södermanlands län med ett antal busslinjer samt pendeltåg till stationerna Gnesta, Uppsala och Bålsta.

Det är cirka 800 000 resenärer som gör totalt nästan 3 miljoner resor (antal påstigande 2017) i SL-trafiken en vanlig vardag.[10] Varav 1 miljon sker i busstrafiken.

SL:s koldioxidutsläpp uppgick under 2017 till 14 903 ton per år vilken är en minskning med 87% sen 2011 trots ökad trafikmängd, Utsläppen härrör i huvudsak kommer från busstrafiken.[10]

SL har biljettintäkter på 8,1 miljarder, övriga intäkter på 4,4 miljarder och kostnader på 18,5 miljarder kronor exkl avskrivningar (2017). Skillnaden täcks av bidrag från landstinget, 9,9 miljarder. SL AB redovisade en vinst på 483 miljoner 2017.[11]

Linjer i spårtrafiken

redigera
Linje Linjenamn Färdväg Vagntyper
Tunnelbana
10 Blå linjen KungsträdgårdenT-CentralenVästra skogenSundbybergs centrumRissneHjulsta C25/C20U och C30 (kommande)
11 KungsträdgårdenT-CentralenVästra skogenSolna centrumHallonbergenAkalla
13 Röda linjen NorsborgLiljeholmenT-CentralenRopsten C25/C20U och C30
14 FruängenLiljeholmenT-CentralenMörby centrum
17 Gröna linjen ÅkeshovAlvikOdenplanT-CentralenSkarpnäck C25/C20U
18 AlvikOdenplanT-CentralenFarsta strand
19 Hässelby strandÅkeshovAlvikOdenplanT-CentralenHagsätra
Spårvagn
7 Spårväg City T-Centralen–Kungsträdgården–Nybroplan–Nordiska Museet/Vasamuseet–Skansen–Waldemarsudde A35
12 Nockebybanan Alvik–Ålstensgatan–Höglandstorget–Nockeby A32 och A35
21 Lidingöbanan Ropsten–Larsberg–AGA–Skärsätra–Gåshaga–Gåshaga brygga A36
30 Tvärbanan Solna stationSundbybergs centrumAlvik–Stora Essingen–LiljeholmenÅrstabergGullmarsplanSickla A32 och A35
31 Bromma Flygplats–Bromma Blocks–Norra Ulvsunda–Johannesfred–Alvik–Alviks Strand
Lokalbana
25 Saltsjöbanan SlussenNacka–Lillängen–Saltsjö-Duvnäs–IgelbodaSaltsjöbaden C10 och C11
26 Igelboda–Tippen–Tattby–Erstaviksbadet–Solsidan
27 Roslagsbanan Stockholms östraUniversitetetMörbyRoslags NäsbyTäby kyrkbyVallentunaLindholmenKårsta X10p och X15p
28 Stockholms östraUniversitetetMörbyRoslags Näsby–Täby Centrum–Viggbyholm–Hägernäs–Åkersberga–Österskär
29 Stockholms östraUniversitetetMörbyNäsbypark
Pendeltåg
40 Pendeltåg Uppsala centralstationKnivstaArlandaUpplands VäsbySollentunaSolnaStockholm OdenplanStockholm CityStockholms södraÄlvsjö stationHuddingeTumbaSödertälje hamnSödertälje centrum X60 - X60B
41 MärstaUpplands VäsbySollentunaSolnaStockholm OdenplanStockholm CityStockholms södraÄlvsjö stationHuddingeTumbaSödertälje hamnSödertälje centrum
43 BålstaKungsängenJakobsbergSundbybergStockholm OdenplanStockholm CityStockholms södraÄlvsjö stationHandenJordbroVästerhaningeÖsmoNynäshamn
43X KallhällJakobsbergSundbybergStockholm OdenplanStockholm CityStockholms södraÄlvsjö stationHandenVästerhaningeÖsmoNynäshamn
48 Södertälje centrumSödertälje hamnSödertälje SydJärnaMölnboGnesta

Linjekartor

redigera

Klicka på linjenamnet för att se kartan.

Tunnelbanan · Pendeltågen · Roslagsbanan · Saltsjöbanan · Spårväg City · Lidingöbanan · Tvärbanan · Nockebybanan

Biljettsystem

redigera
Se: Kollektivtrafik i Stockholms läns biljettsystem

Skattefinansieringsgrad

redigera
 
SL inflationsjusterade priser för månadskort

Sedan början av 1990-talet har skattefinansieringsgraden sänkts från cirka 70 procent till dagens nivå på cirka 50%.

År finansieringsgrad
2004 49%
2005 49,2%[12]
2006 52%
2007 53,1%
2008 51,4%[13]
2009 48,6%
2010 51,2%
2011 49,1%
2012 45,8%
2013 47,7%
2014 47,8%
2015 49,2%
2016 48%
2017 48%
2018 45,4%
2019 45%
2020 54,4%

Resultat per år

redigera
Resultat[14] År
−1 115 mkr[15] 2020
563 mkr 2019
479 mkr 2018
215 mkr 2017
86 mkr 2016
−250 mkr[15] 2015
−75 mkr 2014
−21 mkr 2013
55 mkr 2012
−156 mkr 2011
−420 mkr 2010
414 mkr 2009
282 mkr 2008
320 mkr 2007
−955 mkr 2006
340 mkr 2005
98 mkr 2004
70 mkr 2003
415 mkr 2002
158 mkr 2001
247 mkr 2000
295 mkr 1999

Se även

redigera

Referenser

redigera
  1. ^ Bolagets namn var mellan åren 1916 och 1966 AB Stockholms Spårvägar
  2. ^ ”Aktiebolaget Storstockholms Lokaltrafik – Bokslut & Nyckeltal”. Allabolag.se. https://www.allabolag.se/5560130683/bokslut. Läst 15 januari 2024. 
  3. ^ [a b] ”SL:s årsberättelse 2012”. Arkiverad från originalet den 27 september 2013. https://web.archive.org/web/20130927091248/http://sl.se/Global/Pdf/Rapporter/SL_Arsberattelse_2012_SVE_web.pdf. 
  4. ^ ”Infrastrukturförvaltare och Tunnelbana/Spårväg”. Transportstyrlesen. https://jarnvagsfordon-etjanster-jv.transportstyrelsen.se/ExternaTjanster.wp/Tillstand/Infrastructure. Läst 18 mars 2019. [död länk]
  5. ^ ”VR Sverige och Nobina vinnare i stor SL-upphandling | Bussmagasinet”. https://www.bussmagasinet.se/2024/04/vr-sverige-och-nobina-vinnare-i-stor-sl-upphandling/?utm_source=chatgpt.com. Läst 11 januari 2025. 
  6. ^ Fel: |titel= (titel) måste specificeras vid användandet av {{webbref}}”. www.nobina.se. https://www.nobina.se/uppstart-hbs/huddinge-botkyrka-soderort/?utm_source=chatgpt.com. Läst 11 januari 2025. 
  7. ^ ”Numera svarar vi när du ringer SL – Releasy”. Arkiverad från originalet den 27 november 2017. https://web.archive.org/web/20171127091119/http://releasy.se/2015/12/numera-svarar-vi-nar-du-ringer-sl/. Läst 16 februari 2019. 
  8. ^ ”SL:s årsberättelse 2013”. Arkiverad från originalet den 13 oktober 2014. https://web.archive.org/web/20141013192446/http://www.sll.se/Global/Verksamhet/Kollektivtrafik/%C3%85rsber%C3%A4ttelser%20f%C3%B6r%20SL/arsberattelse-2013-sl.pdf. Läst 8 oktober 2014. 
  9. ^ ”Ny chef för trafikförvaltningen och VD för SL och Waxholmsbolaget”. www.sll.se. Region Stockholm. https://www.sll.se/verksamhet/kollektivtrafik/nyheter/20202/05/ny-chef-for-trafikforvaltningen-och-vd-for-sl-och-waxholmsbolaget/. Läst 20 maj 2020. 
  10. ^ [a b] ”SL:s årliga rapport 2017” (  PDF). https://www.sll.se/globalassets/2.-kollektivtrafik/fakta-om-sl-och-lanet/sl_och_lanet_2017.pdf. 
  11. ^ ”SLLs årsredovisning 2017”. https://www.sll.se/globalassets/6.-om-landstinget/ekonomi/finansiella-rapporter/arsredovisning-2017/sll-arsredovisning-2017-klar2.pdf. 
  12. ^ Yumpu.com. ”SL:s årsberättelse för 2005”. yumpu.com. https://www.yumpu.com/sv/document/read/18611714/sls-arsberattelse-for-2005. Läst 6 november 2021. 
  13. ^ ”AB Storstockholms Lokaltrafik Årsberättelse 2008”. AB Storstockholms Lokaltrafik. Arkiverad från originalet den 6 november 2021. https://web.archive.org/web/20211106080339/http://media.sparvagsmuseet.se/%200_EJ%20LA%CC%88NKAT/SL_tryck/sl_a%CC%8Arsredovisningar/arsredovisning_2008.pdf. Läst 6 november 2020. 
  14. ^ ”Det här är SL”. Arkiverad från originalet den 29 januari 2015. https://web.archive.org/web/20150129005845/http://sl.se/sv/info/om-sl/om-sl/. Läst 29 januari 2015. 
  15. ^ [a b] ”AB Storstockholms Lokaltrafik - Företagsinformation | hitta.se”. www.hitta.se. https://www.hitta.se/f%C3%B6retagsinformation/aktiebolaget+storstockholms+lokaltrafik/5560130683. Läst 6 november 2021. 

Vidare läsning

redigera
  • Jansen, Holger: Sweden. Planning Public Transport, Customer Representation and Passenger Rights. Page 211–220. At: Martin Schiefelbusch, Hans-Liudger Dienel (ed.): Public Transport and its Users. The Passenger’s Perspective in Planning and Customer Care. Ashgate, Farnham, Surrey, 2009.

Externa länkar

redigera