Storstockholms Lokaltrafik
Storstockholms Lokaltrafik (SL) är ett aktiebolag som ägs av Region Stockholm. Före 2012 fungerade SL som trafikhuvudman för den landburna kollektivtrafiken i Stockholms län samt för vissa pendelbåtslinjer på Saltsjön och Mälaren[3].
Aktiebolaget Storstockholms Lokaltrafik | |
Org.nr | 556013-0683 |
---|---|
Typ | Privat aktiebolag |
Huvudkontor | Stockholm, Sverige |
Nyckelpersoner | Anton Fendert (MP) Styrelseordförande David Lagneholm VD |
Bransch | Kollektivtrafik |
Historik | |
Grundat | 1916[1] |
Grundare | Stockholms stad |
Ekonomi | |
Omsättning | ▲ 22,277 miljarder SEK |
Rörelseresultat | ▲ –149 miljoner SEK |
Vinst efter skatt | ▲ –680 miljoner SEK |
Tillgångar | ▲ 86,24 miljarder SEK |
Eget kapital | ▼ 6,679 miljarder SEK |
Struktur | |
Ägare | Region Stockholm |
Moderbolag | Region Stockholm |
Dotterbolag | Lista över SL:s dotterbolag. |
Övrigt | |
Webbplats | SL.se |
Fotnoter | Statistik från 2022 års bokslut.[2] |
År 2012[3] tog Region Stockholms trafiknämnd och trafikförvaltning över ansvaret för kollektivtrafiken och blev då den officiella regionala kollektivtrafikmyndigheten. I dag är SL framför allt ett varumärke som olika entreprenörer använder när de kör kollektivtrafik på uppdrag av trafikförvaltningen. Det formella aktiebolaget AB Storstockholms Lokaltrafik finns dock kvar och förvaltar vissa avtal och tillgångar.
Trafikförvaltningen driver också Stockholms Spårvägsmuseum.
Företaget har organisationsnummer 556013-0683 och registrerades i bolagsregistret år 1916 med namnet AB Stockholms Spårvägar, och var fram till årsskiftet 1966/67, då det nuvarande namnet antogs, helägt av Stockholms stad. Från den 1 januari 1967 ändrades namnet till AB Storstockholms Lokaltrafik. Bolaget är numera helägt av Region Stockholm.
Historia
redigeraAB Stockholms Spårvägar (1915–1966)
redigeraÅr 1916 bildades det kommunala AB Stockholms Spårvägar (SS) för att samordna spårvagnstrafiken inom Stockholm. Bolaget övertog flera privata och kommunala spårvagnslinjer. (Observera att dagens AB Stockholms Spårvägar – som kör Lidingöbanan och Spårväg City – är ett helt annat bolag, grundat 1989.)
AB Storstockholms Lokaltrafik (1967 och framåt)
redigeraHörjelöverenskommelsen (uppkallad efter Nils Hörjel, då statssekreterare i kommunikationsdepartementet) innebar att all lokaltrafik i Stockholms län skulle samlas under ett länsbolag. Fram till dess hade trafiken drivits av SJ samt olika privata och kommunala bolag. Eftersom Stockholms stad ännu inte ingick i Stockholms läns landsting, lades länsbolaget först i Kommunalförbundet för Stockholms stads och läns regionala frågor (KSL). Därefter överfördes det till Stockholms läns landsting.
SL-modellen blev snart en förebild för länstrafikbolag i andra län, där de dock ofta ägdes gemensamt av landsting och kommuner. Den 1 januari 1967 övertog SL även ansvaret för lokal persontrafik på järnväg i länet, medan Statens Järnvägar (SJ) fortsatte köra trafiken på uppdrag av SL. Övriga linjer utanför det ursprungliga Stockholms Spårvägar (SS) drevs tills vidare på entreprenad.
Den första trafik som helt införlivades i SL (istället för SS, som skötte den innan) och kördes i egen regi var busslinjen till Kvarnholmen i Nacka. Denna linje ersattes 1968 av en förlängning av en befintlig busslinje. Året därpå, 1969, övertog SL SJ:s tre billinjegrupper:
- 500-linjerna: Solna, Upplands-Bro, Sigtuna och Upplands Väsby
- 600-linjerna: Danderyd och Täby
- 700-linjerna: Huddinge, Södertälje, Nykvarn, Botkyrka och Salem
Övertagandet skedde successivt och anpassades efter olika juridiska förutsättningar. I vissa fall övertog SL hela företag, som ibland drevs vidare som dotterbolag innan de fusionerades med SL. I andra fall togs trafiken över direkt.
Målet var att SL i princip skulle driva all trafik i egen regi med egna fordon och personal. Pendeltågstrafiken var däremot ett undantag, eftersom SJ vid den tiden förvaltade järnvägsspåren och hade ensamrätt på trafiken.
I början av 1970-talet hade SL på olika sätt övertagit alla tidigare trafikföretag i Stockholms län. När SJ, som drev Roslagsbanan på SL:s uppdrag, ville lägga ned banan 1972, köpte landstinget bansträckan söder om Rimbo. Man övertog då både infrastruktur och fordon och lade driften i ett nytt dotterbolag: Järnvägsaktiebolaget Roslagsbanan (RB).
I slutet av 1980-talet, efter att Leif Axén tillträtt som vd, ändrade SL inriktning. Det blev inte längre självklart att all trafik skulle drivas i egen regi. De trafikoperativa enheterna och förvaltningen av infrastrukturen ombildades till dotterbolag, bland annat SL Buss AB, SL Tunnelbanan AB, SL Tåg AB, SL Specialbuss AB, SL Bansystem AB och SL Fastigheter AB (de två sistnämnda slogs senare ihop till SL Infrateknik AB).
Huvudbolaget SL fick framöver rollen som beställare med uppgift att ”göra rätt saker” (i praktiken upphandla trafik). Dotterbolagen skulle ”göra saker rätt” och därmed köra den upphandlade trafiken. Från och med december 1998 såldes flera av dessa dotterbolag helt eller delvis till externa aktörer.
År 1993 genomfördes den första anbudsupphandlingen av SL-trafiken, vilket ledde till att Swebus tog över vissa trafikområden. Sedan dess har upphandlingar genomförts nästan årligen.
År 1995, med verkan från 2000, köpte SL delvis ut sig ur avtalet med staten om pendeltågstrafiken. Det påverkade dock inte SL:s betalningsansvar fram till 2011 för investeringar i länets järnvägsanläggningar och tåg som staten gjort sedan mitten av 1950-talet. En mindre del av dessa pengar avsåg tåginköp. Trafiken körs i dag av en upphandlad entreprenör, för närvarande MTR Pendeltågen. År 2000 upprättades även Driftledningscentralen (DLC) för att samordna felhantering i infrastrukturen och andra kritiska system.
Infrastruktur
redigeraTill skillnad från andra regionala kollektivtrafikmyndigheter har Region Stockholm en synnerligen omfattande egen infrastruktur. Regionen är spårinnehavare och infrastrukturförvaltare på tunnelbanan, Lidingöbanan, Nockebybanan, Roslagsbanan, Saltsjöbanan, Spårväg City och Tvärbanan.[4] Regionen äger vidare en mängd fastigheter som är nödvändiga för driften samt kommunikationsradiosystemen för trafikledningen.
Infrastrukturen har en larm- och övervakningscentral kallad Driftledningscentralen (DLC).
Depåer
redigeraPendeltågen och andra järnvägar
redigeraSpårväg
redigeraTunnelbanan
redigera- Hammarbydepån
- Högdalsdepån
- Norsborgsdepån
- Nybodadepån (även bussdepå)
- Rissnedepån
- Vällingbydepån
Fordon
redigeraSL äger eller leasar spårfordonen och ställer dessa till trafikentreprenörernas förfogande. Däremot ägs alla bussar av bolagen som kör för SL. Entreprenörerna ansvarar för inköp och beställning av bussarna.
SL-trafiken rullar omkring 2 200 bussar (2024). Flera olika entreprenörer äger bussarna själva, medan SL ställer spårfordon (tunnelbane- och pendeltåg) till förfogande.
- Vanligaste bussmodellen: MAN Lion's City (i innerstaden körs nästan enbart denna modell). Finns både som 12 meters-buss samt 18 metersbuss (ledbuss / dragspelsbuss).
- Övriga förekommande modeller: VDL Citea, Scania (OmniLink, Citywide), Volvo (8900, B9 m.fl.) samt elbussar som Mercedes-Benz eSprinter, BYD och MAN Lion’s City E.
- Kommande upphandlingar: Nya modeller, exempelvis Setra 531DT och Solaris Urbino, planeras för Nackaområdet.
Bussarna ägs av entreprenörerna (t.ex. Keolis, Nobina, Transdev), medan tunnelbanetåg, pendeltåg och lokaltåg leasas eller ägs av SL.
Genom årens lopp har SL varit leasetagare till ett antal motorvagnståg i X10-generationen, som använts av Statens Järnvägar (SJ) i andra delar av Sverige (bl.a. Västmanland). SL inköpte även ett antal Regina-motorvagnar, som dock aldrig använts i SL-trafiken och därför överlåtits till andra trafikhuvudmän.
Flera av SL:s entreprenader har även jour- och trafikledningspersonal i yttre tjänst som kör olika fordon. Dessa fordon får ibland köra med blåljusutrustning.
Bilder av SL:s fordon
redigera-
SL:s modernaste tunnelbanetåg av modellen C30.
-
En tunnelbanevagn av modellen C20. Den vanligaste tunnelbanevagnen.
-
Blåbuss på linje 2 av modellen MAN Lion's City. Den vanligaste bussen i länet.
-
SJs nya trafikledningsfordon i Stockholm.
-
Tvärbanans äldre vagnar av typ A32.
-
En kortvagn av modellen Scania OmniLink som avgår från Brommaplans hållplats D.
-
Stockholms Spårvägar trafikledningsbil.
-
Pendeltåg X60.
-
Saltsjöbanetåg med C11 i spetsen.
-
En boggivagn av modellen Volvo 8900.
-
Lidingöbanans nya vagnar A36.
-
Roslagsbanan X10p manövervagn UBxp.
-
Djurgårdsfärjan.
-
En av Blidösundsbolagets pendelbåtar.
Entreprenörer
redigeraSL upphandlar trafik av entreprenörer. Samtliga SL-fordon är markerade med vilken entreprenör som utför tjänsten.
Busstrafiken
redigeraFöljande entreprenörer utför trafiken på uppdrag av SL i deras trafikområden:
- VR Sverige: Ekerö. Även i Tyresö (från juni 2025)[5]
- Nobina: Huddinge, Botkyrka & Söderort (från 19 januari 2025)[6], Haninge, Järfälla, Nykvarn, Nynäshamn, Södertälje, Tyresö (fram till juni 2025).
- Transdev: Danderyd, Norrtälje, Sigtuna, Täby, Upplands Väsby, Vallentuna, Vaxholm, Österåker.
- Keolis: Innerstaden, Lidingö, Nacka, Salem, Värmdö, Solna, Sollentuna, Bromma, Sundbyberg.
Spårvägs-, pendeltågs- och tunnelbanetrafik
redigeraAB Stockholms Spårvägar (SS) kör Spårväg city, Lidingöbanan, Nockebybanan, Tvärbanan och Saltsjöbanan. Transdev kör Roslagsbanan. SJ Stockholmståg ansvarar för pendeltågstrafiken. MTR ansvarar för tunnelbanetrafiken.
I november 2025 tar Connecting Stockholm över ansvaret för tunnelbanan.
Pendelbåtarna
redigeraDjurgårdens Färjetrafik (Strömma AB) kör Djurgårdsfärjan och båtarna på Värmdö. Rederi Ballerina kör linje 80 mellan Nybroplan och Ropsten. Blidösundsbolaget (Transdev) kör pendelbåtarna i Stockholms skärgård och Vaxholm.
Övrigt
redigeraSL Kundtjänst och SL Center drivs från 1 oktober 2015 av callcenterföretaget Releasy Customer Management AB[7] på uppdrag av Storstockholms Lokaltrafik. Kundtjänsten är placerad i Borås, Linköping och Stockholm (SL Center och SL Kundtjänst Sergels Torg).
Även underhåll av infrastruktur upphandlas i konkurrens, bland de större entreprenörerna kan nämnas, Infranord AB, Strukton Rail, Eltel Networks, EIAB med flera medan drift av tunnelbanestationer och -depåer sköts av Caverion AB.
Dotterbolag/intressebolag
redigera- AB SL Finans (100%)
- SL HR Service AB (100%) (Fusionerat 2016)
- SL Kundtjänst AB (51%) (övertaget efter 2015 av Releasy Customer Management AB, ett privatägt callcenterföretag) (Fusionerat 2016)
- SL Infrateknik AB (100%) (Fusionerat 2018)
- SL Lidingö Trafik AB (97%) (Likviderat 2013)
- Fastighets AB Viggestaberg (100%) (Fusionerat 2016)
- Tågia AB (100%) (Fusionerat 2016)
- AB Transitio (5%) - anskaffar spårfordon, ägs även av 19 andra kollektivtrafikmyndigheter
- Stockholms Terminal AB (40%)
- Busslink i Sverige AB (30%) - ägs sedan augusti 2010 av den franska kollektivtrafikgruppen Keolis. Busslink i Sverige AB bytte samtidigt namn till Keolis Sverige AB.
- Industritekniska Gymnasiet grundades år 1963. Skolan drevs genom SL:s dotterbolag Tågia och såldes år 2013.[8] Därefter bedrev Tågia ingen verksamhet.
Ledande befattningar
redigeraStyrelseordförande
redigera- Per-Olof Hanson, 1967–1971
- Bertil Jonberger, 1971–1974
- Birger Rosell, 1974–1979
- Roland Björsne, 1980–1982
- Bosse Ringholm, 1983–1985, 1989
- Stig Dingertz, 1986–1988
- Claes Ånstrand 1989–1991
- Elwe Nilsson 1992–1994
- Claes Ånstrand 1994–1997
- Peter Larsson, 1997–1998
- Elwe Nilsson, 1999–2002
- Anna Berger Kettner, 2003–2006
- Christer G Wennerholm, 2007–2014
- Kristoffer Tamsons, 2014–2022
- Anton Fendert, 2023–
Verkställande direktörer
redigera- Helge Berglund, 1967–31 december 1972
- Ingemar Bäckström, 1 januari 1973–31 augusti 1988
- Leif Axén, 1 september 1988–30 september 1998
- Kjell Nilsson[förtydliga], 1 oktober 1998–31 mars 2000
- Gunnar Schön, 1 april 2000–6 maj 2003
- Ingemar Ziegler, 2003 (tillförordnad)
- Lennart Jangälv, 1 november 2003–14 december 2006
- Lars Nordstrand, 14 december 2006 (tillförordnad)
- Ingemar Ziegler, 1 januari 2007–30 september 2009
- Göran Gunnarsson, 1 oktober 2009–23 februari 2010 (tillförordnad)
- Göran Gunnarsson, 23 februari 2010–23 juni 2011
- Madeleine Raukas, 23 juni 2011–31 december 2011 (tillförordnad)
- Anders Lindström, 1 januari 2012–maj 2015
- Ragna Forslund, 2015–29 februari 2016 (tillförordnad)
- Caroline Ottosson, 1 mars 2016–juli 2019
- Sara Catoni, 2019–hösten 2020 (tillförordnad)
- David Lagneholm hösten 2020–[9]
Trafik
redigera- Huvudartikel: Kollektivtrafik i Stockholms län
SL har en mycket omfattande trafik vars stomme utgörs av pendeltåg och tunnelbana. Spårtrafiken består också av lokaltåg på Roslagsbanan och Saltsjöbanan samt av spårvagnar på Spårväg City, Lidingöbanan, Nockebybanan och Tvärbanan. Bussnätet täcker hela länet. SL äger även Djurgårdslinjens infrastruktur, men trafiken där bedrivs ideellt av medlemmar i Svenska Spårvägssällskapet. SL-nätet sträcker sig även till Uppsala och Södermanlands län med ett antal busslinjer samt pendeltåg till stationerna Gnesta, Uppsala och Bålsta.
Det är cirka 800 000 resenärer som gör totalt nästan 3 miljoner resor (antal påstigande 2017) i SL-trafiken en vanlig vardag.[10] Varav 1 miljon sker i busstrafiken.
SL:s koldioxidutsläpp uppgick under 2017 till 14 903 ton per år vilken är en minskning med 87% sen 2011 trots ökad trafikmängd, Utsläppen härrör i huvudsak kommer från busstrafiken.[10]
SL har biljettintäkter på 8,1 miljarder, övriga intäkter på 4,4 miljarder och kostnader på 18,5 miljarder kronor exkl avskrivningar (2017). Skillnaden täcks av bidrag från landstinget, 9,9 miljarder. SL AB redovisade en vinst på 483 miljoner 2017.[11]
Linjer i spårtrafiken
redigeraLinjekartor
redigeraKlicka på linjenamnet för att se kartan.
Tunnelbanan · Pendeltågen · Roslagsbanan · Saltsjöbanan · Spårväg City · Lidingöbanan · Tvärbanan · Nockebybanan
Biljettsystem
redigeraSkattefinansieringsgrad
redigeraSedan början av 1990-talet har skattefinansieringsgraden sänkts från cirka 70 procent till dagens nivå på cirka 50%.
År | finansieringsgrad |
---|---|
2004 | 49% |
2005 | 49,2%[12] |
2006 | 52% |
2007 | 53,1% |
2008 | 51,4%[13] |
2009 | 48,6% |
2010 | 51,2% |
2011 | 49,1% |
2012 | 45,8% |
2013 | 47,7% |
2014 | 47,8% |
2015 | 49,2% |
2016 | 48% |
2017 | 48% |
2018 | 45,4% |
2019 | 45% |
2020 | 54,4% |
Resultat per år
redigeraResultat[14] | År |
---|---|
−1 115 mkr[15] | 2020 |
563 mkr | 2019 |
479 mkr | 2018 |
215 mkr | 2017 |
86 mkr | 2016 |
−250 mkr[15] | 2015 |
−75 mkr | 2014 |
−21 mkr | 2013 |
55 mkr | 2012 |
−156 mkr | 2011 |
−420 mkr | 2010 |
414 mkr | 2009 |
282 mkr | 2008 |
320 mkr | 2007 |
−955 mkr | 2006 |
340 mkr | 2005 |
98 mkr | 2004 |
70 mkr | 2003 |
415 mkr | 2002 |
158 mkr | 2001 |
247 mkr | 2000 |
295 mkr | 1999 |
Se även
redigeraReferenser
redigera- ^ Bolagets namn var mellan åren 1916 och 1966 AB Stockholms Spårvägar
- ^ ”Aktiebolaget Storstockholms Lokaltrafik – Bokslut & Nyckeltal”. Allabolag.se. https://www.allabolag.se/5560130683/bokslut. Läst 15 januari 2024.
- ^ [a b] ”SL:s årsberättelse 2012”. Arkiverad från originalet den 27 september 2013. https://web.archive.org/web/20130927091248/http://sl.se/Global/Pdf/Rapporter/SL_Arsberattelse_2012_SVE_web.pdf.
- ^ ”Infrastrukturförvaltare och Tunnelbana/Spårväg”. Transportstyrlesen. https://jarnvagsfordon-etjanster-jv.transportstyrelsen.se/ExternaTjanster.wp/Tillstand/Infrastructure. Läst 18 mars 2019.[död länk]
- ^ ”VR Sverige och Nobina vinnare i stor SL-upphandling | Bussmagasinet”. https://www.bussmagasinet.se/2024/04/vr-sverige-och-nobina-vinnare-i-stor-sl-upphandling/?utm_source=chatgpt.com. Läst 11 januari 2025.
- ^ ”Fel: |titel= (titel) måste specificeras vid användandet av
{{
webbref}}
”. www.nobina.se. https://www.nobina.se/uppstart-hbs/huddinge-botkyrka-soderort/?utm_source=chatgpt.com. Läst 11 januari 2025. - ^ ”Numera svarar vi när du ringer SL – Releasy”. Arkiverad från originalet den 27 november 2017. https://web.archive.org/web/20171127091119/http://releasy.se/2015/12/numera-svarar-vi-nar-du-ringer-sl/. Läst 16 februari 2019.
- ^ ”SL:s årsberättelse 2013”. Arkiverad från originalet den 13 oktober 2014. https://web.archive.org/web/20141013192446/http://www.sll.se/Global/Verksamhet/Kollektivtrafik/%C3%85rsber%C3%A4ttelser%20f%C3%B6r%20SL/arsberattelse-2013-sl.pdf. Läst 8 oktober 2014.
- ^ ”Ny chef för trafikförvaltningen och VD för SL och Waxholmsbolaget”. www.sll.se. Region Stockholm. https://www.sll.se/verksamhet/kollektivtrafik/nyheter/20202/05/ny-chef-for-trafikforvaltningen-och-vd-for-sl-och-waxholmsbolaget/. Läst 20 maj 2020.
- ^ [a b] ”SL:s årliga rapport 2017” ( PDF). https://www.sll.se/globalassets/2.-kollektivtrafik/fakta-om-sl-och-lanet/sl_och_lanet_2017.pdf.
- ^ ”SLLs årsredovisning 2017”. https://www.sll.se/globalassets/6.-om-landstinget/ekonomi/finansiella-rapporter/arsredovisning-2017/sll-arsredovisning-2017-klar2.pdf.
- ^ Yumpu.com. ”SL:s årsberättelse för 2005”. yumpu.com. https://www.yumpu.com/sv/document/read/18611714/sls-arsberattelse-for-2005. Läst 6 november 2021.
- ^ ”AB Storstockholms Lokaltrafik Årsberättelse 2008”. AB Storstockholms Lokaltrafik. Arkiverad från originalet den 6 november 2021. https://web.archive.org/web/20211106080339/http://media.sparvagsmuseet.se/%200_EJ%20LA%CC%88NKAT/SL_tryck/sl_a%CC%8Arsredovisningar/arsredovisning_2008.pdf. Läst 6 november 2020.
- ^ ”Det här är SL”. Arkiverad från originalet den 29 januari 2015. https://web.archive.org/web/20150129005845/http://sl.se/sv/info/om-sl/om-sl/. Läst 29 januari 2015.
- ^ [a b] ”AB Storstockholms Lokaltrafik - Företagsinformation | hitta.se”. www.hitta.se. https://www.hitta.se/f%C3%B6retagsinformation/aktiebolaget+storstockholms+lokaltrafik/5560130683. Läst 6 november 2021.
Vidare läsning
redigera- Jansen, Holger: Sweden. Planning Public Transport, Customer Representation and Passenger Rights. Page 211–220. At: Martin Schiefelbusch, Hans-Liudger Dienel (ed.): Public Transport and its Users. The Passenger’s Perspective in Planning and Customer Care. Ashgate, Farnham, Surrey, 2009.
Externa länkar
redigera- Wikimedia Commons har media som rör Storstockholms Lokaltrafik.
- Storstockholms Lokaltrafik