Sångtangaror
Sångtangaror (Phaenicophilidae) är en nyskapad fågelfamilj med tättingar med endast fyra arter som enbart förekommer på ön Hispaniola i Västindien.
| Sångtangaror | |
 Svartkronad sångtangara (Phaenicophilus palmarum) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Sångtangaror Phaenicophilidae |
| Auktor | Sclater, 1886 |
| Utbredning | |
 | |
Kännetecken
redigeraArterna är 13–18 cm långa med relativt lång stjärt. Fjäderdräkten är grå eller vit under, olivgrön ovan och med vita täckningar i det grå eller svarta ansiktet. Fåglarna påträffas i olika miljöer, från skogar till torra buskmarker. Födan består av insekter, frukt och frön. Det enkla skålformade boet placeras i en buske eller ett träd. Honan lägger vanligen två till fyra ägg.[1]
Arter och släkten i familjen
redigeraFamiljen omfattar tre släkten med sammanlagt fyra arter:[2]
- Släkte Microligea
- Grönstjärtad sångtangara (Microligea palustris)
- Släkte Xenoligea
- Vitvingad sångtangara (Xenoligea montana)
- Släkte Phaenicophilus
- Svartkronad sångtangara (Phaenicophilus palmarum)
- Gråkronad sångtangara (Phaenicophilus poliocephalus)
Släktskap
redigeraArterna i familjen har traditionellt placerats i dels familjen tangaror (Phaenicophilus), dels skogssångare (Xenoligea och ’’Microligea). DNA-studier visar dock att de tillhör en egen utvecklingslinje i en grupp som även inkluderar de tidigare tangarorna i Nesospingus och Spindalis.[3]
Referenser
redigera- ^ Winkler, D. W., S. M. Billerman, and I.J. Lovette (2020). Hispaniolan Tanagers (Phaenicophilidae), version 1.0. In Birds of the World (S. M. Billerman, B. K. Keeney, P. G. Rodewald, and T. S. Schulenberg, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.phaeni1.01
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
- ^ Barker, F.K., K.J. Burns, J. Klicka, S.M. Lanyon, and I.J. Lovette (2013), Going to Extremes: Contrasting Rates of Diversification in a Recent Radiation of New World Passerine Birds, Syst. Biol. 62, 298-320.