Wikipedia

Rivaliteten mellan Millwall FC och West Ham United FC

Rivaliteten mellan Millwall och West Ham United är en av de längsta och mest bittra i engelsk fotboll. De två lagen, då kända som Millwall Athletic och Thames Ironworks, hade båda sitt ursprung i Londons East End, och låg mindre än fem kilometer från varandra. Lagen möttes för första gången i FA-cupen 1899–1900. Matchen var historiskt känd som Dockersderbyt, eftersom båda lagens supportrar främst var hamnarbetare (engelska: dockers) vid varven på vardera sidan av Themsen. Följaktligen arbetade varje lags supportrar för konkurrerande företag, vilket förstärkte spänningen mellan lagen. 1910 flyttade Millwall söder om Themsen till New Cross, vilket gjorde att lagen inte längre var grannar i östra London. Båda lagen har sedan dess flyttat, men ligger fortfarande knappt sex kilometer från varandra. Millwall flyttade 1993 till The Den i Bermondsey medan West Ham år 2016 flyttade till Londons Olympiastadion i Stratford.

Rivaliteten mellan Millwall FC och West Ham United FC
Millwall April 07.jpg
Millwalls hemmaplan The New Den.
BMStand.JPG
West Hams hemmaplan mellan 1904 och 2016 Boleyn Ground, även kallad Upton Park.
Lokala namnDockersderbyt
SportFotboll
LandEngland England
RegionEast End
Rivaler
KlubbarMillwall FC
West Ham United FC
ArenorThe New Den (Millwall)
Londons Olympiastadion (West Ham)
Statistik
Möten99
Första möte9 december 1899
Senaste möte4 februari 2012

Millwall och West Ham har mötts ett hundratal gånger, med över tid tämligen jämna resultat. Före första världskriget möttes lagen 60 gånger på bara 16 år, mest i Southern och Western Football League. De har mötts totalt 39 gånger i liga- och cuptävlingar sedan 1916. Lagen har vanligtvis tävlat i olika divisioner och endast spelat 12 säsonger i samma liga i Football League. Trots detta har derbymötena behållit sin passion och båda klubbarnas supportrar anser fortfarande den andra klubben som sin främsta rival. Lagen mötte varandra senast i Championship 2011–12. Från och med säsongen 2019–20 spelar West Ham i Premier League och Millwall spelar i Championship, nivån under.

Rivaliteten mellan lagen är djupt inbäddad i brittisk fotbollshuliganism och kultur, och har återspeglats i filmer som specifikt fokuserats på fientligheten mellan klubbarnas två firmor, Inter City Firm och Millwall Bushwackers. Våld har skett sporadiskt mellan fansen, vilket resulterat i en Millwallsupporters död 1976 och mordet på en West Hamsupporter 1986. Senast under upploppet vid Upton Park 2009 ledde stor oordning mellan lagens supportrar, både på och runt West Hams hemmaarena Upton Park, till ett flertal skador och en Millwallsupporter blev knivhuggen innan matchen startade. Under de två sista matcherna mellan lagen under säsongen 2011–2012 genomförde Metropolitan Police operationer i hela London för att säkerställa att matcherna var problemfria.

Rivalitetens historia

redigera

Klubbarnas grundande: 1885–98

redigera

Millwall Rovers fotbollsklubb bildades 1885 av plåtslagare på JT Mortons konserveringsfabrik på Isle of Dogs i East End of London.[1] Tio år senare bildades Thames Ironworks Football Club av Dave Taylor, en förman på Thames Ironworks and Shipbuilding Company, Londons sista stora varvsföretag. Företagets ägare Arnold Hills bestämde sig för att bilda ett fotbollslag för att förbättra moralen i hans arbetskraft.[2] De två klubbarna låg under 3 miles (4,8 km) från varandra.[3] Då varje uppställning av spelare och supportrar arbetade för motsatta företag och tävlade om samma kontrakt utvecklades rivaliteter.[4] [5] [6] De första mötena mellan klubbarna var reservspel: de första slutade i en 6–0-hemmaseger för Millwall Athletic Reserves [nb 1] den 14 december 1895 över de nybildade Thames Ironworks. [7] Den 23 september 1897 spelade de två lagen sin första vänskapsmatch på Millwalls Athletic Grounds, Millwall Athletic vann 2–0 framför en publik på 1 200 åskådare.[8][9]

Sextio möten på sexton år: 1899–1915

redigera

Den 9 december 1899 möttes lagen för första gången, i femte omgången av kvalet till FA-cupen. Millwall Athletic vann med 2–1 på Thames Ironworks hemmaplan Memorial Grounds. Målskyttarna var Hugh Goldie och Bert Banks. Det året nådde Millwall semifinal där de förlorade med 3–0 mot Southampton, men fick smeknamnet The Lions från en tidningsrubrik som beskrev de som "The Lions of the South" för deras framgångar i cupen.[10] Lagens andra möte var i en Southern League match som sträckte sig över två århundraden. Matchen spelades på Memorial Grounds den 23 december 1899, men tvingades avbrytas på grund av dimma efter 69 minuter, då Millwall ledde med 2–0. Istället för att spela om matchen, spelades de återstående 21 minuter av matchen fyra månader senare, den 28 april 1900. Efter att Ironworks vunnit med 1–0, tog spelarna en kort paus, och spelade därefter resten av den avbrutna matchen. Inga fler mål gjordes och Millwall vann matchen med 2–0.[11]

 
Ett programblad från den första matchen som spelades mellan lagen, då kända som Thames Ironworks och Millwall Athletic, 9 december 1899.[12]

Thames Ironworks upplöstes i juni 1900 på grund av dispyter inom klubben. Följande månad startades den på nytt, då som West Ham United.[13] Klubbens smeknamn blev The Hammers, på grund av deras ursprung som Ironworks.[14] Under säsongerna 1901–02 och 1902–03, tävlade både Millwall och West Ham i Southern League, London League, Western League och Southern Professional Charity Cup. Lagen möttes då hela sju gånger under varje säsong, det högsta antalet möten mellan lagen under en säsong.[15][16] Under denna period var Millwall obesegrade i 12 raka matcher mot West Ham, med nio segrar och tre oavgjorda matcher över två år.[17] Detta inkluderade en 7–1-seger i semifinalen i Southern Professional Charity Cup den 2 april 1903, den högsta segermarginalen mellan lagen.[16] Ben Hulse gjorde fyra av målen på Memorial Grounds.[18] Millwall förlorade mot West Ham den 1 september 1904. West Ham segrade med 3–0, i den första matchen på nya hemmaplanen Upton Park, med två mål från Billy Bridgeman och ett av Jack Flynn.[19]

Den 17 september 1906, i en match i Western League, tacklades Millwallspelaren Alf Dean mot en reklamskylt i metall av West Hamspelaren Len Jarvis.[20] Andra spelare fick bäras av planen på grund av hårda tacklingar. East Ham Echo rapporterade: "Från den allra första sparken på bollen sågs det troligtvis vara problem, men stormen brast när Dean och Jarvis kom i kollision (Millwall hade två spelare som skickades av under matchen). Detta väckte stor spänning bland åskådarna. Folkmassor på läktarna fick feber, och flera fria slagsmål uppstod."[21][or 1] 1910 beslöt Millwall att ta bort ordet Athletic från deras klubbnamn, och flytta från East London.[22] Med begränsad expansionsyta på Isle of Dogs, ville klubben förhöja supporten från fans samt publiksiffror. Klubben flyttades ungefär 6 kilometer till The Den i New Cross, South London.[23] Det sista Östlondonderbyt mellan lagen var på Millwalls hemmaplan North Greenwich den 24 september 1910. West Ham vann med 2–0 med mål från Danny Shea och Fred Blackburn.[24] Fyra månader senare reste Millwall till Upton Park, då för första gången som ett lag från South London. Matchen slutade oavgjort, 2–2.[24] Den 9 mars 1912 besöktes The Den av 28 400 supportrar för att se första mötet med West Ham på den nya hemmaplanen. Millwall vann matchen med 5–1, varav den irländska anfallaren Wally Davis gjorde ett hat-trick.[25]

Två världskrig och anslutning till Football League: 1915–45

redigera
 
West Ham attackerar Millwall på Upton Park i FA-cupen, 15 februari 1930.[26]

Ett flertal vänskapsmatcher och träningsmatcher spelades under första och andra världskriget. Totalt spelades 33 matcher mellan lagen i Wartime League.[27] Båda lagen satte ihop svårt utarmade lag av juniorer, reserver och icke-professionella spelade, och spelade 14 matcher i London Combination mellan 1915 och 1919. West Ham vann nio, Millwall tre och två blev oavgjorda.[28] Efter första världskriget var Football League på nytt introducerad i England av The Football Association och West Ham anslöt till Second Division för säsongen 1919–20. Millwall anslöt sig till den nystartade Third Division under säsongen 1920–21, då Football League expanderades från 44 lag till 66.[22] Under Generalstrejken i Storbritannien 1926, var majoriteten av arbetarna West Hamsupportrar. En oberättigad berättelse säger att Millwallsupportrar som var varvsarbetare på Isle of Dogs vägrade att ge sitt stöd och väckte upprörelse.[29] Vid denna tid hade Millwall redan flyttat från Isle of Dogs spelade i New Cross.

Mellan 1919 och 1930 möttes lagen 12 gånger i London Professional fotbollsspelares' Association Charity Fund, London Challenge Cup och FA-cupen.[30] Den 15 februari 1930 vann West Ham en match i FA-cupens femte omgång med 4–1 på Upton Park. Vic Watson gjorde två mål, och Viv Gibbins och Tommy Yews gjorde ett var. Harold Wadsworth gjorde Millwalls enda mål.[31] Lagen möttes för första gången i Football League under säsongen 1932–33, efter att West Ham blivit nerflyttade från First Division.[30] Den 17 september 1932 slog West Ham Millwall med 3–0 på Upton Park i Second Division, två mål gjordes av Vic Watson och ett av Jackie Morton.[32]

Den 27 december 1938 anslöt 42 200 åskådare vid Upton Park för att se lagen mötas i Second Division. Matchen slutade 0–0. Detta är fortfarande den högsta publiksiffran mellan lagen.[33] Mellan 1939 och 1946 spelades det vänskapsmatcher i League South (A) Division, South Regional League, London League, Football League South och Football League War Cup.[34] De spelade 19 matcher mot varandra under andra världskriget: Millwall vann 3, West Ham 12 och 4 slutade oavgjort.[34] Millwalls hemmaplan The Den skadades svårt av en tysk bomb 1943, och under en kort tid bjöds Millwall in av grannlagen Charlton Athletic, Crystal Palace och West Ham för att spela deras matcher på The Valley, Selhurst Park och Upton Park.[27] För att kompensera bristen på professionella spelare under andra världskriget infördes ett gästspelarsystem. Spelare som Sailor Brown, Louis Cardwell och Jimmy Jinks spelade för båda rivalklubbarna under denna period.[35] West Ham förlorade med 2–1 mot Chelsea på White Hart Lane i semifinalen i War Time Cup 1944–45, med två gästspelare från Millwall i laget. Båda spelarna spelade även för Millwall i South Final, där de förlorade mot Chelsea med 2–0.[36]

Olika ligor och huliganism: 1946–87

redigera

Efter andra världskriget var Millwalls lagform usel, och laget flyttades ner till Third och Fourth Division i Football League.[37] West Ham har aldrig spelat under Second Division i deras historia, och har ofta spelat en liga eller två över Millwall. De två lagen mötte inte varandra i ligan mellan 13 oktober 1959 och 7 oktober 1978, vilket gjorde 1960-talet till det enda årtionde som lagen inte möttes.[38] Trots bristen på möten ansåg båda lagens supportrar att det andra laget var deras värsta rival.[39] Under dessa år hade Hammers stora framgångar, med vinster i FA-cupen 1964, 1975 och 1980.[40][41] De vann även Cupvinnarcupen 1965.[42] Över fyra decennier var sidorna bara i samma nivå i Football League under tre säsonger, 1946–47, 1947–48 och 1978–79.[43][44][45] De möttes i två matcher i Southern Professional Floodlit Cup 1959 och i Full Members Cup 1987.[46][47]

Fotbollshuliganism nådde sin topp under 1970- och 1980-talet. West Hams Inter City Firm och Millwall Bushwackers stod i fronten för bråken, inte bara mot varandra , utan även mot polisen och firmor kopplade till andra lag.[48][49] 1972 spelade de två klubbarna mot varandra i en vittnesmålskamp för Millwallförsvararen Harry Cripps, som nu börjat spela för West Ham.[19] Spelet förstördes av intensiva strider mellan de två huliganfirmorna, både på och utanför arenan. [50] Fyra år senare dog en Millwallsupporter, Ian Pratt, på New Cross järnvägsstation efter att ha fallit ur ett tåg under en kamp med några West Hamsupportrar.[51] Efter incidenten började West Hamhuliganer sjunga, "West Ham boys, we've got brains, we throw Millwall under trains."[39] Millwallsupportrar väntade ivrigt på revansch under två år, till West Ham blev nedflyttade till Second Division.[52] Innan deras nästa möte mot Hammers den 7 oktober 1978 delades broschyrer ut på Millwalls hemmamatcher med orden: "En West Ham-fan måste dö för att hämnas honom."[29][39][or 2] Polisen svarade med att sätta in extra styrkor vid matchen på Upton Park, som West Ham vann med 3–0.[39] Cirka 500 poliser kontrollerade publiken genom att genomföra omfattande sökningar och strikt segregering.[52] Sex officerare skadades och 70 personer arresterades efter att fansen kolliderade på gatan. Många vapen beslagtogs också.[53]

The Lions 2–1-hemmaseger över Hammers den 14 maj 1979 avslutade en segerlös period på tio matcher mot deras rivaler, vilket sträckte sig över 46 år, från 1933. Pop Robson hade gett West Ham ledningen i halvtid, men i den andra halvleken gjorde mål från Dave Mehmet och Nicky Chatterton så att Millwall vann.[54] Den 4 oktober 1986, över sju år sedan lagen mötte varandra, knivhöggs 19-åriga West Hamsupportern Terry Burns till döds av en grupp av Millwallsupportrar på Villiers Street, bredvid tunnelbanestationen Embankment.[55] En 2–1-seger i Full Members Cup den 10 november 1987 gav Millwall deras första seger på Upton Park på 73 år. Alan Dickens gav Hammers ledningen i andra halvlek, men två mål på tre minuter av Teddy Sheringham och Tony Cascarino säkrade den första bortasegern i derbyt för Millwall sedan 1914.[47] Det är ännu Lions senaste bortaseger mot West Ham.[47]

Första toppmötet och Mothers' Day Massacre: 1988–2008

redigera
 
De traditionella hemmafärgerna för Millwall (blått och vitt) och West Ham (vinrött och blått).[56][57]

1988 vann Millwall Second Division och flyttades upp till First Division för första gången i klubbens historia. I First Division spelade även rivalerna West Ham.[47][58] Paul Ince gjorde det enda målet på The Den den 3 december 1988, då West Ham vann matchen med 1–0. West Ham vann även med 3–0 på hemmaplan den 22 april 1989, tack vare mål från Julian Dicks, George Parris och Alan Dickens. Detta är första och enda gången som endera sidan har slutfört en Football Leaguedubbel över den andra.[59] I slutet av säsongen placerade sig West Ham på 19:e plats och blev därmed nedflyttade. Millwall slutade på 10:e plats, den högsta ligaplaceringen i klubbens historia. Säsongen 1988–89 är den enda säsongen som båda lagen tillsammans varit i högsta divisionen i engelsk fotboll.[47][58] Millwall blev nedflyttade från First Division efter säsongen 1989–90, vilket var senaste gången som klubben spelade i högsta ligan.[60] Under bildandet av Premier League 1992, möttes lagen i den nybildade First Division. Den sista matchen mellan de två lagen som spelades på The Den var den 15 november 1992. Det var även lördagsmatchen på The London Match, ett sportprogram på LWT.[61] Millwall vann matchen med 2–1, med mål av Malcolm Allen och Phil Barber. Mark Robson gjorde West Hams mål.[62]

Under säsongen 1993–94 flyttade Millwall in på den första arenan med endast sittplatser, byggd enligt Taylor-rapporten efter Hillsborougholyckan.[63] The Hammers befordrades, och spelade tio säsonger i Premier League, och det skulle bli tolv år till de spelade på Millwalls nya hemmaarena The New Den. På Mothering Sunday den 24 mars 2004, slog Millwall West Ham med 4–1, med två mål av Tim Cahill, ett av Nick Chadwick och ett självmål av Christian Dailly. Marlon Harewood gjorde West Hams enda mål. Detta är den största vinstmarginalen mellan lagen i Football League.[64] I en händelserik match missade Millwall en straffspark och fick en annan räddad av West Hams målvakt Stephen Bywater, som därefter blev utvisad. Läktarvåld utbröt även mellan lagens supportrar.[51][65] Millwallsupportrar och media kallade matchen för "The Mothers' Day Massacre".[66]

Vid en fotbollsmatchvisning på TV, på Canada Square, London Docklands under en match där England mötte Paraguay i Fotbolls-VM 2006, utbröt slagsmål mellan 100 supportrar från West Ham och Millwall, vilket resulterade i 16 skadade personer, varav en behövde sjukhusvård. Polisen beslöt att stänga av TV-skärmarna, fastän det återstod 10 minuter av matchen.[67]

Upplopp vid Upton Park och ny hemmaarena för West Ham: 2009–nutid

redigera
Se även: Upploppet vid Upton Park 2009
 
 
World Cup Sculpture nära Upton Park sattes under beskydd innan besök från Millwall den 25 augusti 2009.

Under säsongen 2009–10 lottades Millwall till att möta West Ham på bortaplan i Engelska Ligacupen, vilket skulle bli det första mötet mellan lagen i cupen. Polisen sänkte antalet biljetter som gick till resande Millwallsupportrar från 3 000 till 1 500, vilket väckte ilska bland supportrar; Millwall varnade polisen för en ökad risk för problem.[68][69] West Ham vann matchen med 3–1 den 25 augusti 2009, deras första seger över Millwall på sju spelade matcher över 18 år.[70] Neil Harris hade gett Millwall ledningen, men ett mål från Junior Stanislas med tre återstående minuter tvingade matchen till övertid. Stanislas gjorde ytterligare ett mål och Zavon Hines ett tredje och sista för segern. Våld förstörde matchen före, under och efter avspark, med flera invasioner av planen från Hammers supportrar.[71] Millwallsupportern Alan Baker knivhöggs utanför arenan och fick en punkterad lunga, men återhämtade sig fullt.[72] Han var en av 20 personer som skadades.[72][73][74][75] Polisen drog slutsatsen att våldet på grund av dess stora skala hade organiserats i förväg.[71][76] The Football Association utfärdade böter till båda klubbarna. I domstolen dömdes West Ham till 115 000 pund i böter för "att inte ha försäkrat att deras fans inte gått in i spelområdet och avstod från våldsamt, hotande, obscent och provocerande beteende", och dragit slutsatsen att anklagelserna mot Millwall om "våldsamt, rasistiskt beteende och att kasta raketer eller farliga föremål på planen" hade kunde bevisas.[77]

Under en dålig säsong för West Ham 2010–11, hade tränaren Avram Grant endast lyckats segra sju gånger på 37 matcher. Den 15 maj 2011 flyttades Hammers ner från Premier League efter en 3–2-förlust mot Wigan Athletic. Då Wigan kvitterade till 2–2 flög ett plan ovanför Wigans hemmaarena DW Stadium, med en banderoll som löd "Avram Grant – Millwall Legend".[78][79] Efter matchen fick Grant sparken. Flygplanet hade hyrts av Millwallsupportrar från fansens webbplats House of Fun, för att fira Grants misslyckande med hålla West Ham kvar i Premie League.[80] Nedflyttningen innebar att de skulle möta Millwall under säsongen 2011–12 i Championship League. Den 17 september 2011, i det första ligamötet på sju år, slutade matchen 0–0 på The Den.[81] Returmatchen, och den senast spelade matchen mellan lagen spelades den 4 februari 2012. West Ham slog Millwall med 2–1 på Upton Park, trots att deras lagkapten Kevin Nolan blivit utvisad efter endast nio minuter för våldsamt spel. West Hams målgörare var Carlton Cole och Winston Reid. Millwalls målgörare var Liam Trotter.[82]

Matcher mellan Millwall och West Ham United kategoriseras för närvarande av Metropolitan Police som kategori C – matcher med hög risk för bråk mellan supportrar.[83][84] För säsongen 2011–12 satte Metropolitanpolisen in extrainsatser i London, för att försäkra sig om att matcherna kunde spelas utan problem.[85] 2013 blev en medlem av West Hams huliganfirma Inter City Firm fängslad i 12 månader för att ha organiserat bråk mellan West Ham och Millwallsupportrar under en FA-cupmatch mellan Dagenham & Redbridge och Millwall den 7 januari 2012.

Millwall och West Ham flyttades närmre varandra och ligger nu ca 6 kilometer från varandra, då Hammers flyttade in på Londons Olympiastadion i Stratford under säsongen 2016–17, vilket avslutade 112 år på Upton Park.[86][87] Den 24 augusti 2017, avled en supporter av Nottingham Forest, Paul O'Donnell, till påföljd av en attack från Millwallsupportern Andrew Lewis efter att O'Donnell sagt "West Ham" till Lewis. En dom om dråp släppes sedan mot Lewis.[88]

2018 lade Hammers och Lions supportrar rivaliteten åt sidan för att samla in pengar till en West Hamsupporter som led av cancer. Den treåriga Isla Caton behövde pengar för en dyr behandling av hennes hjärncancer. En Millwallsupporter gjorde en välgörenhetslöpning i en West Ham-tröja från The Den till Londons Olympiastadion för att samla in pengar.[89]

Möten

redigera
 
Trots rivaliteten lämnade Millwallfans minnesmärken på Upton Park för West Ham-spelaren Bobby Moore efter hans död 1993.
Liga Matcher Vunna av Millwall Lika Vunna av West Ham Mål av Millwall Mål av West Ham
Football League 24 5 11 8 23 33
FA Cup 2 1 0 1 3 5
Football League Cup 1 0 0 1 1 3
Full Members Cup 1 1 0 0 2 1
Delsumma 28 7 11 10 29 42
Southern Floodlight Cup 1 0 0 1 1 3
Southern Football League 32 15 8 9 46 32
Western Football League 14 8 3 3 23 13
London League 6 2 2 2 11 12
London Challenge Cup 6 3 0 3 8 12
Southern Professional Charity Cup 2 1 0 1 8 3
London PFA Charity Fund 10 2 3 5 15 23
Totalt 99 38 27 34 141 140

Denna tabell innehåller endast konkurrerande förstalagsspel, exklusive alla försäsongsmatcher, vänskap, inställda matcher, vittnesmål och spel som spelats under första och andra världskriget. [90] [91] [nb 2]

Datum Resultat Segrare Liga Arena Publik Noter
9 december 1899 1–2 Millwall Athletic FA Cup Memorial Grounds 15 000
23 december 1899 0–2 Millwall Athletic Southern Football League Memorial Grounds 8 000 Avbruten efter 69 minuter på grund av dimma.
28 april 1900 0–1 Thames Ironworks Southern Football League Athletic Grounds 9 000 Återstående 21 minuter av den tidigare avbrutna matchen.
8 september 1900 3–1 Millwall Athletic Southern Football League Athletic Grounds 11 000
21 mars 1901 1–0 West Ham United Southern Football League Memorial Grounds 9 000
9 september 1901 4–0 West Ham United London League Memorial Grounds 5 000
26 oktober 1901 0–2 Millwall Athletic Southern Football League Memorial Grounds
26 december 1901 1–5 West Ham United London League North Greenwich 6 000
8 februari 1902 1–1 Oavgjort Southern Football League North Greenwich 10 000
5 april 1902 0–1 Millwall Athletic Western Football League Memorial Grounds 5 000
9 april 1902 2–1 West Ham United Southern Professional Charity Cup Memorial Grounds 2 000
26 april 1902 1–0 Millwall Athletic Western Football League North Greenwich 5 000
8 november 1902 0–3 Millwall Athletic Southern Football League Memorial Grounds 10 000
29 november 1902 2–2 Oavgjort London League North Greenwich 3 000
24 november 1902 2–1 Millwall Athletic Western Football League North Greenwich 200 Lägsta publiksiffran någonsin
5 januari 1903 2–2 Oavgjort London League Memorial Grounds 1 500
9 mars 1903 1–1 Oavgjort Western Football League Memorial Grounds 2 000
2 april 1903 1–7 Millwall Athletic Southern Professional Charity Cup Memorial Grounds 1 500 Semifinal, största segerresultatet.
25 april 1903 2–1 Millwall Athletic Southern Football League North Greenwich 8 000
5 september 1903 4–2 Millwall Athletic Southern Football League North Greenwich 15 000
5 oktober 1903 0–3 Millwall Athletic London League Memorial Grounds 6 000
2 januari 1904 0–1 Millwall Athletic Southern Football League Memorial Grounds 9 000
29 februari 1904 4–0 Millwall Athletic London League North Greenwich 6 000 Millwall med 12 matcher utan förlust (deras längsta svit). Flest segrar i rad (6).
1 september 1904 3–0 West Ham United Southern Football League Upton Park 12 000 Första mötet på Upton Park.[92]
17 september 1904 1–1 Oavgjort Southern Football League North Greenwich 10 000
20 mars 1905 4–3 West Ham United Western Football League Upton Park 4 000
24 april 1905 4–0 Millwall Athletic Western Football League North Greenwich 4 000
9 september 1905 1–0 Millwall Athletic Southern Football League North Greenwich 13 000
25 december 1905 0–0 Oavgjort Western Football League North Greenwich 10 000
6 januari 1906 1–0 West Ham United Southern Football League Upton Park 8 000
16 april 1906 0–1 Millwall Athletic Western Football League Upton Park 9 000 Första Millwallsegern på Upton Park.
17 september 1906 1–0 West Ham United Western Football League Upton Park 10 000
13 oktober 1906 1–1 Oavgjort Southern Football League North Greenwich 15 000
19 november 1906 0–3 West Ham United Western Football League North Greenwich 2 000
16 februari 1907 0–1 Millwall Athletic Southern Football League Upton Park 17 000
9 september 1907 3–0 Millwall Athletic Western Football League North Greenwich 3 000
16 september 1907 1–1 Oavgjort Western Football League Upton Park 3 000
26 oktober 1907 1–0 Millwall Athletic Southern Football League North Greenwich 15 000
22 februari 1908 0–2 Millwall Athletic Southern Football League Upton Park 16 000
7 september 1908 0–2 Millwall Athletic Western Football League Upton Park 5 000
14 september 1908 3–1 Millwall Athletic Western Football League North Greenwich 3 000
7 november 1908 1–0 West Ham United Southern Football League Upton Park 16 000
13 mars 1909 1–0 Millwall Athletic Southern Football League North Greenwich 10 000
26 april 1909 5–1 West Ham United London PFA Charity Fund Upton Park 1 500 Alf Twigg gjorde sitt tionde derbymål för Millwall, vilket var rekord.
20 september 1909 1–0 West Ham United London Challenge Cup Upton Park 5 000
13 november 1909 0–0 Oavgjort Southern Football League North Greenwich 10 000
26 mars 1910 1–2 Millwall Athletic Southern Football League Upton Park 12 000
24 september 1910 0–2 West Ham United Southern Football League North Greenwich 10 000
28 januari 1911 2–2 Oavgjort Southern Football League Upton Park 12 000 Första matchen efter att Millwall flyttat från östra till sydöstra London.
4 november 1911 2–1 West Ham United Southern Football League Upton Park 23 000
9 mars 1912 5–1 Millwall Southern Football League The Den 28 400 Första mötet med West Ham på The Den.[25]
22 september 1912 6–2 West Ham United London Challenge Cup Upton Park 7 000
30 november 1912 1–1 Oavgjort Southern Football League Upton Park 15 000
5 april 1913 1–3 West Ham United Southern Football League The Den 30 000 Första West Hamsegern på The Den.[93]
1 september 1913 1–1 Oavgjort Southern Football League The Den 10 000
22 september 1913 0–1 Millwall London Challenge Cup Upton Park 5 000
14 april 1914 3–2 West Ham United Southern Football League Upton Park 15 000
17 oktober 1914 2–1 Millwall Southern Football League The Den 20 000
9 november 1914 0–1 Millwall London Challenge Cup Upton Park 3 000 Semifinal
20 februari 1915 1–1 Oavgjort Southern Football League Upton Park 12 000
20 oktober 1919 3–3 Oavgjort London PFA Charity Fund The Den 6 000
14 april 1920 3–1 West Ham United London PFA Charity Fund Upton Park 8 000
15 november 1920 0–1 West Ham United London PFA Charity Fund The Den 5 000
8 oktober 1923 2–0 Millwall London PFA Charity Fund The Den 7 600
5 november 1923 2–1 Millwall London Challenge Cup The Den 5 000
13 oktober 1924 3–1 West Ham United London PFA Charity Fund Upton Park 6 500
25 oktober 1926 2–2 Oavgjort London PFA Charity Fund Upton Park 4 000
22 november 1926 1–1 Oavgjort London PFA Charity Fund Upton Park 3 500
10 oktober 1927 5–1 Millwall London PFA Charity Fund The Den 6 500
8 oktober 1928 5–1 West Ham United London PFA Charity Fund Upton Park 5 000
25 november 1929 2–4 West Ham United London Challenge Cup The Den 6 000 Semifinal
15 februari 1930 4–1 West Ham United FA Cup Upton Park 24 000
17 september 1932 3–0 West Ham United Football League Second Division Upton Park 35 000 Första matchen i Football League mellan lagen.[32]
31 januari 1933 1–0 Millwall Football League Second Division The Den 8 000
21 oktober 1933 2–2 Oavgjort Football League Second Division The Den 35 000 Högsta publiksiffra under en derbymatch hos Millwall.
3 mars 1934 1–1 Oavgjort Football League Second Division Upton Park 28 000
27 december 1938 0–0 Oavgjort Football League Second Division Upton Park 42 200 Högsta publiksiffra under en derbymatch.[33]
27 mars 1939 0–2 West Ham United Football League Second Division The Den 10 000
21 september 1946 3–1 West Ham United Football League Second Division Upton Park 30 400
25 januari 1947 0–0 Oavgjort Football League Second Division The Den 22 082
25 augusti 1947 1–1 Oavgjort Football League Second Division Upton Park 25 000
1 september 1947 1–1 Oavgjort Football League Second Division The Den 15 814
13 oktober 1959 3–1 West Ham United Southern Floodlight Cup Upton Park 8 250
7 oktober 1978 3–0 West Ham United Football League Second Division Upton Park 22 210 West Ham med 10 matcher utan förlust (deras längst svit)
14 maj 1979 2–1 Millwall Football League Second Division The Den 11 917
10 november 1987 1–2 Millwall Full Members Cup Upton Park 11 337
3 december 1988 0–1 West Ham United Football League First Division The Den 20 105 Första mötet mellan lagen i högsta divisionen av engelsk fotboll.[59]
22 april 1989 3–0 West Ham United Football League First Division Upton Park 16 603 Med denna seger säkrade West Ham den enda dubbeln i Football League.
10 november 1990 1–1 Oavgjort Football League Second Division The Den 20 591
24 februari 1991 3–1 West Ham United Football League Second Division Upton Park 20 503
15 november 1992 2–1 Millwall Football League First Division The Den 12 445 Sista mötet mellan lagen på The Old Den.
28 mars 1993 2–2 Oavgjort Football League First Division Upton Park 15 723
28 september 2003 1–1 Oavgjort Football League First Division Upton Park 31 626
21 mars 2004 4–1 Millwall Football League First Division The Den 14 055 Första mötet på The New Den, även största segermarginalen i Football League mellan lagen.
21 november 2004 1–0 Millwall Football League Championship The Den 15 025
16 april 2005 1–1 Oavgjort Football League Championship Upton Park 28 221
25 augusti 2009 3–1AET West Ham United Football League Cup Upton Park 24 492 Noterbar för Upploppet vid Upton Park 2009.[94]
17 september 2011 0–0 Oavgjort Football League Championship The Den 16 078
4 februari 2012 2–1 West Ham United Football League Championship Upton Park 27 774

Statistik

redigera

Första

redigera
 
Teddy Sheringham gjorde 111 mål för Lions och 30 för Hammers. Han var även coach för West Ham.[95]
  • Första mötet någonsin: Millwall Athletic 2–0 Thames Ironworks (vänskapsmatch), 23 september 1897[8]
  • Första mötet: Thames Ironworks 1–2 Millwall Athletic (FA Cup), 9 december 1899[11]
  • Första ligamötet: Thames Ironworks 0–2 Millwall Athletic (Southern League), 23 december 1899[11]
  • Första mötet i Football League: West Ham United 3–0 Millwall (Second Division), 17 september 1932[32]
  • Första bortasegern för Millwall: Thames Ironworks 1–2 Millwall Athletic (FA Cup), 9 december 1899[11]
  • Första bortasegern för West Ham United: Millwall Athletic 0–1 Thames Ironworks (Southern League), 28 april 1900[11]

Resultat

redigera
  • Högsta antal mål i en match: 8 mål (två gånger)
    • West Ham United 1–7 Millwall Athletic, 2 april 1903[16]
    • West Ham United 6–2 Millwall, 22 september 1912[93]
  • Största vinstmarginal (Millwall): 6 mål
    • West Ham United 1–7 Millwall Athletic, 2 april 1903[16]
  • Största vinstmarginal (West Ham United): 4 mål (fyra gånger)
    • West Ham United 4–0 Millwall Athletic, 9 september 1901[15]
    • Millwall Athletic 1–5 West Ham United, 26 december 1901[15]
    • West Ham United 6–2 Millwall, 22 september 1912[93]
    • West Ham United 5–1 Millwall, 8 oktober 1928[96]
  • Dubbelsegrar: 1 (Säsongen 1988–89. West Ham slog Millwall både hemma och borta).[59]

Trender

redigera
  • Flest segrar i rad (Millwall): 6, 2 april 1903 – 29 februari 1904[97]
  • Flest segrar i rad (West Ham United): 4, 8 oktober 1928 – 17 september 1932[98]
  • Flest antal matcher utan förlust (Millwall): 12 (nio segrar, tre oavgjorda), 26 april 1902 – 1 september 1904[17]
  • Flest antal matcher utan förlust (West Ham United): 10 (fyra segrar, sex oavgjorda), 21 oktober 1933 – 14 maj 1979[54]
  • Flest antal matcher utan förlust i Football League (Millwall): 7 (tre segrar, fyra oavgjorda), 15 november 1992 – 17 september 2011[82][99]
  • Flest antal matcher utan förlust i Football League (West Ham United): 9 (tre segrar, sex oavgjorda), 21 oktober 1933 – 7 oktober 1978[54]
  • Hemmaform i Football League: På 12 försök har Millwall inte segrat på Upton Park i Football League. De har ett facit på sex oavgjorda matcher, och sex förluster, över en period på 80 år, från 1932 till 2012.[100] West Ham har segrat två gånger på The Den, 1939 och 1988. De har aldrig segrat på the new Den, på tre försök.[100]
  • Flest oavgjorda matcher i rad: 3 (två gånger), 21 oktober 1933 – 27 december 1938; 25 januari 1947 – 1 september 1947[101][102]
  • Flest matcher i rad utan oavgjort: 8 (två gånger), 9 december 1899 – 26 december 1901; 26 oktober 1907 – 20 september 1909[103][104]
  • Flest matcher spelade mot varandra under en säsong: 7 (två gånger), 9 september 1901 – 26 april 1902; 8 november 1902 – 25 april 1903[15][16]
  • Längsta period utan möte: 18 år, 11 månader, 24 dagar. 13 oktober 1959 – 7 oktober 1978 (1960-talet är det enda årtionde som lagen inte mötts sedan de bildades).[38]
  • Högsta publiksiffra: 42 200. 27 december 1947, Upton Park. West Ham United 0 Millwall 0[33]
  • Lägsta publiksiffra: 200. 24 november 1902, North Greenwich. Millwall Athletic 2 West Ham United 1[16]
  • Flest antal mål av en spelare: Alf Twigg (10), Millwall. Gjorde sitt första mål den 16 april 1906 och sitt tionde den 26 april 1909.[105]

För båda lagen

redigera

Managers och tränare

redigera
 
Billy Bonds, den enda tränare som arbetat för båda klubbarna.[106]

Billy Bonds är den enda tränare som har arbetat för båda klubbarna. Han ledde West Ham från februari 1990 till augusti 1994, och tränade klubben under 227 matcher då klubben hoppade upp och ner mellan First och Second Division.[106] Han ledde West Ham till två uppflyttningar och en nedflyttning. Han slutade som tränare för West Ham i augusti 1994. Han utsågs som tränare till Millwall i maj 1997 av ordföranden Theo Paphitis, vilket var ett impopulärt beslut bland många Millwallsupportrar på grund av hans lojalitet till West Ham.[107] Bonds, uppväxt i södra London hade flera familjemedlemmar som var Millwallsupportrar, ett faktum som fick vissa supportrar att ge honom en chans.[108] Efter en bra start i Millwall, undvek laget nedflyttning, då de slutade på 18:e plats i Second Division. Bonds fick sparken i maj 1998, då han endast varit tränare under 53 matcher.[106][108][109]

Ted Fenton var manager för West Ham från 1950–61 och var ansvarig för inrättandet av klubbens ungdomsakademi, the Academy of Football.[110] Tillsammans med West Ham vann han Second Division 1957–58, och ledde klubben till högsta ligan första gången sedan 1932.[111] Hans Bror Benny Fenton började sin karriär som spelare för West Ham 1937, före han flyttade till Millwall 1939.[112] Efter hans pensionering från fotbollen började han som manager, och ledde Millwall från 1966–74.[112] Den 17 januari 1967 ledde han Millwall som då satte ligarekord med 59 hemmamatcher utan förlust.[113] Rekordet slogs av Liverpool 1981, som då hade 85 hemmamatcher på Anfield utan förlust.[114]

Pat Holland som vann FA-cupen 1975 med West Ham, var assistant manager till Willie Donachie i Millwall 2006. Efter att Donachie fick sparken 2007, fortsatte han som chefsscout till 2009.[115] I juni 2011 pekades den förre Millwallspelaren Sam Allardyce ut som manager för West Ham.[116] I juni 2013 anställde Millwall den förre kaptenen i West Ham, Steve Lomas som deras nya manager.[117] Lomas anslöt till West Hams förre backen Tim Breacker, som var Millwalls förstalagstränare.[118] Som gammal spelare för West Ham, blev Lomas tid i klubben impopulär bland många Millwallsupportrar.[119] Lomas fick sparken den 26 december 2013, efter att endast vunnit fem av hans 22 matcher som manager.[120] I maj 2014 blev förra spelaren i Millwall och West Ham, Teddy Sheringham anställd som attacking coach för West Ham för säsongen 2014–15.[121] Sheringham lämnade klubben i maj 2015 för att bli manager åt Stevenage.[122]

Spelare

redigera

Nedan följer en lista över spelare som spelat för båda lagen. Sailor Brown, Peter Buchanan, Johnny Burke, Louis Cardwell, Jimmy Jinks och Harold Pearson spelade även för båda sidor som gästspelare under andra världskriget.[123][124]

Galleri

redigera
  •  
    West Ham och Millwall skakar hand före avspark på The Den den 17 september 2011.[151]
  •  
    Programblad från en match i femte omgången av FA-cupen mellan lagen den 15 februari 1930.
  • Millwallsupportrar firar ett kvitteringsmål i den sista matchen mellan lagen på Upton Park 2012.

Referenser

redigera

Fotnoter

redigera
  1. ^ Millwall Rovers bytte 1889 namn till Millwall Athletic.
  2. ^ Fem övriga matcher (1900, 1902, 1919, 1926 och 1929) spelades, men var tvungna att avbrytas på grund av dimma och dålig sikt. 1930 ändrades reglerna i London FA Challenge Cup, där regeln "Clubs must play their strongest elevens" togs bort. Efter regeländringen ansågs tävlingen vara för reserver, och de sex matcher mellan lagen klassas därför inte som förstalagsmatcher.
  3. ^ Reader played at youth level for West Ham United and did not make a first team appearance.

Originalcitat

redigera
  1. ^ "From the very first kick of the ball it was seen likely to be some trouble, but the storm burst when Dean and Jarvis came into collision (Millwall had two players sent off during the match). This aroused considerable excitement among the spectators. The crowds on the bank having caught the fever, free fights were plentiful."
  2. ^ "A West Ham fan must die to avenge him."

Noter

redigera
  1. ^ Lindsay, p.8
  2. ^ Brown, Oliver (28 augusti 2009). ”West Ham v Millwall: a history of how the rivalry started” (på brittisk engelska). ISSN 0307-1235. https://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/west-ham/6105500/West-Ham-v-Millwall-a-history-of-how-the-rivalry-started.html. Läst 25 januari 2020. 
  3. ^ ”Memorial Grounds | News | Latest News | News | West Ham United”. web.archive.org. 5 mars 2014. Arkiverad från originalet den 5 mars 2014. https://web.archive.org/web/20140305153253/http://www.whufc.com/articles/20130610/memorial-grounds_2236884_3185247. Läst 25 januari 2020. 
  4. ^ . https://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/west-ham/6105500/West-Ham-v-Millwall-a-history-of-how-the-rivalry-started.html. 
  5. ^ . http://www.dailymail.co.uk/news/article-1209028/Man-stabbed-West-Ham-Millwall-fans-brawl-outside-stadium.html. 
  6. ^ . https://www.telegraph.co.uk/sport/football/picturegalleries/11197636/The-20-fiercest-rivalries-in-English-football-by-Jonathan-Liew.html?frame=3090045. 
  7. ^ Lindsay, p. 9
  8. ^ [a b] Powles, p. 53
  9. ^ Lindsay, p. 372
  10. ^ Lindsay, p. 13
  11. ^ [a b c d e] Lindsay and Tarrant, p. 262
  12. ^ Powles, p. 79
  13. ^ ”A Special Day”. A Special Day. West Ham United Football Club. 1 September 2010. Arkiverad från originalet den 22 februari 2014. https://web.archive.org/web/20140222014855/http://www.whufc.com/articles/20100901/a-special-day_2236884_2141823. Läst 16 februari 2014. 
  14. ^ ”West Ham United”. West Ham United. The Premier League. http://www.premierleague.com/en-gb/clubs/profile.tickets.html/west-ham. Läst 16 februari 2014.  Arkiverad 11 juni 2016 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 11 juni 2016. https://web.archive.org/web/20160611035416/http://www.premierleague.com/en-gb/clubs/profile.tickets.html/west-ham. Läst 9 februari 2020. 
  15. ^ [a b c d] Lindsay and Tarrant, p. 266
  16. ^ [a b c d e f] Lindsay and Tarrant, p. 268
  17. ^ [a b] Lindsay and Tarrant, pp. 266–272
  18. ^ Lindsay and Tarrant, p. 166
  19. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y] ”Millwall match preview”. West Ham United Football Club. 3 februari 2012. Arkiverad från originalet den 2 december 2013. https://web.archive.org/web/20131202225003/http://www.whufc.com/articles/20120203/millwall-match-preview_2236884_2597456. Läst 9 februari 2020. 
  20. ^ Glinert, Ed (2009). The London Football Companion A Site-by-site Celebration of the Capital's Favourite Sport. Bloomsbury. ISBN 978-0-7475-9516-8. https://books.google.com/books?id=LXsSngEACAAJ&pg=PA56. Läst 10 september 2013. 
  21. ^ Dunning, p. 68
  22. ^ [a b] Lindsay, p. 17
  23. ^ Lindsay, pp. 16–17
  24. ^ [a b] Lindsay and Tarrant, p. 284
  25. ^ [a b] Lindsay and Tarrant, p. 286
  26. ^ Lindsay, p. 19
  27. ^ [a b] Lindsay, pp. 316–317
  28. ^ Lindsay and Tarrant, pp. 294–300
  29. ^ [a b] Green, Chris (27 August 2009). ”A rivalry that dates back to the heyday of British shipbuilding”. The Independent (London). https://www.independent.co.uk/sport/football/news-and-comment/a-rivalry-that-dates-back-to-the-heyday-of-british-shipbuilding-1777732.html. Läst 31 juli 2010. 
  30. ^ [a b] Lindsay and Tarrant, pp. 300–322
  31. ^ Lindsay and Tarrant, p. 322
  32. ^ [a b c] Lindsay and Tarrant, p. 328
  33. ^ [a b c] Lindsay and Tarrant, p. 340
  34. ^ [a b] Lindsay and Tarrant, pp. 342–354
  35. ^ Hogg, Tony; McDonald, Tony (1995). West Ham United who's who. London: Independent UK Sports Publications. Sid. 223. ISBN 1-899429-01-8. 
  36. ^ Lindsay and Tarrant, p. 235
  37. ^ Lindsay and Tarrant, pp. 378–379
  38. ^ [a b] Lindsay and Tarrant, pp. 382–420
  39. ^ [a b c d] Spaaij, p. 136
  40. ^ ”Hammers nail Fulham”. The FA. http://www.thefa.com/Competitions/FACompetitions/TheFACup/History/historyofthefacup/1975westhamfulham. Läst 4 oktober 2013. 
  41. ^ Bevan, Chris (1 January 2010). ”When the Hammers shocked Arsenal”. BBC Sport. http://news.bbc.co.uk/sport2/hi/football/fa_cup/8435400.stm. Läst 26 januari 2014. 
  42. ^ ”England managers: How Roy Hodgson's predecessors fared”. The Independent (London). 1 May 2012. https://www.independent.co.uk/sport/football/international/england-managers-how-roy-hodgsons-predecessors-fared-7703923.html?action=gallery&ino=4. Läst 4 oktober 2013. 
  43. ^ Lindsay and Tarrant, p. 256
  44. ^ Lindsay and Tarrant, p. 258
  45. ^ Lindsay and Tarrant, p. 420
  46. ^ Lindsay and Tarrant, p. 382
  47. ^ [a b c d e] Lindsay and Tarrant, p.438
  48. ^ Dunning, Eric; Patrick J Murphy; John Williams (1 November 2002). Football on Trial Spectator Violence and Development in the Football World. Rouledge. Sid. 91. ISBN 978-1-134-94294-7. https://books.google.com/books?id=u-aIAgAAQBAJ&pg=PA91. 
  49. ^ Hart, Nick (1 October 2010). ”The First 125 Years”. South London Press: s. 46. 
  50. ^ Spaaij, pp. 135–136
  51. ^ [a b] Irvine, Chris (25 August 2009). ”Violence erupts at West Ham v Millwall match”. The Daily Telegraph (London). https://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/west-ham/6089619/Violence-erupts-at-West-Ham-v-Millwall-match.html. Läst 20 oktober 2010. 
  52. ^ [a b] Dunning, p. 178
  53. ^ ”1978: Weapons Seized Before West Ham Against Millwall At Upton Park”. 1978: Weapons Seized Before West Ham Against Millwall At Upton Park. Flashbak. 17 April 2014. https://flashbak.com/1978-weapons-seized-before-west-ham-against-millwall-at-upton-park-2188/. Läst 20 september 2019. 
  54. ^ [a b c] Lindsay and Tarrant, pp. 330–420
  55. ^ Buford, Bill (1992). Among The Thugs. Arrow Publishing. Sid. 222-224. ISBN 978-0099416340. 
  56. ^ ”Millwall – Historical Football Kits”. Historical Football Kits. http://www.historicalkits.co.uk/Millwall/Millwall.htm. Läst 19 oktober 2014. 
  57. ^ ”West Ham United – Historical Football Kits”. Historical Football Kits. http://www.historicalkits.co.uk/West_Ham_United/West_Ham_United.htm. Läst 19 oktober 2014. 
  58. ^ [a b] Lindsay, p. 29
  59. ^ [a b c] Lindsay and Tarrant, p. 440
  60. ^ Lindsay, p. 310
  61. ^ ”BFI Film & TV Database – The London Match”. BFI Film & TV Database – The London Match. British Film Institute. Arkiverad från originalet den 22 februari 2014. https://web.archive.org/web/20140222090133/http://ftvdb.bfi.org.uk/sift/series/21377. Läst 18 februari 2014.  Arkiverad 22 februari 2014 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 22 februari 2014. https://web.archive.org/web/20140222090133/http://ftvdb.bfi.org.uk/sift/series/21377. Läst 9 februari 2020. 
  62. ^ Lindsay and Tarrant, p. 448
  63. ^ ”Millwall FC History”. Millwall Football Club. 1 september 2012. Arkiverad från originalet den 1 oktober 2012. https://web.archive.org/web/20121001154410/http://www.millwallfc.co.uk/club/history/. Läst 9 februari 2020. 
  64. ^ Lindsay and Tarrant, p. 470
  65. ^ Scott, Matt (22 March 2004). ”West Ham suffer day of shame”. The Guardian (London). https://www.theguardian.com/football/2004/mar/22/match.millwall. Läst 30 juli 2010. 
  66. ^ Sullivan, David (2013). Millwall 50 Greatest Matches. DB Publishing. ISBN 978-1-78091-297-4. https://books.google.com/books?id=cFP7mgEACAAJ. Läst 18 februari 2014. 
  67. ^ ”Frying Start”. The Sunday People (London). 11 June 2006. https://www.mirror.co.uk/news/world-news/frying-start-1621168. Läst 30 november 2013. 
  68. ^ Gibson, Owen (5 January 2010). ”West Ham and Millwall mount defence over Carling Cup violence”. The Guardian (London). https://www.theguardian.com/football/2010/jan/05/west-ham-millwall-fa-hearing. Läst 19 juli 2010. 
  69. ^ ”Millwall angered by Carling Cup ticket decision”. The Wharf (London). 20 August 2009. Arkiverad från originalet den 3 October 2011. https://web.archive.org/web/20111003145800/http://www.wharf.co.uk/2009/08/millwall-angered-by-carling-cu.html. Läst 30 juli 2010. 
  70. ^ Lindsay and Tarrant, p. 482
  71. ^ [a b] ”FA to probe Upton Park violence”. BBC Sport. 25 August 2009. http://news.bbc.co.uk/sport1/hi/football/teams/w/west_ham_utd/8221590.stm. Läst 26 augusti 2009. 
  72. ^ [a b] Calvin, p. 1
  73. ^ Calvin, p. 10
  74. ^ ”Appeal re stabbing at football match”. Metropolitan Police. 28 October 2009. Arkiverad från originalet den 14 januari 2013. https://archive.is/20130114064046/http://cms.met.police.uk/news/appeals/appeal_re_stabbing_at_football_match. Läst 23 oktober 2010. 
  75. ^ ”Violence erupts at London derby”. BBC News. 25 August 2009. http://news.bbc.co.uk/1/hi/england/london/8221451.stm. Läst 25 augusti 2009. 
  76. ^ ”Mass violence mars London derby”. BBC News. 25 August 2009. http://news.bbc.co.uk/1/hi/england/london/8221451.stm. Läst 25 augusti 2009. 
  77. ^ ”West Ham fined £115,000 over violence against Millwall”. BBC Sport. 15 January 2010. http://news.bbc.co.uk/sport1/hi/football/league_cup/8443013.stm. Läst 2 februari 2010. 
  78. ^ McNulty, Phil (15 May 2011). ”Wigan 3–2 West Ham”. BBC Sport. http://news.bbc.co.uk/sport1/hi/football/eng_prem/9484432.stm. Läst 15 maj 2011. 
  79. ^ ”Legend picture”. Daily Mail (London). 15 May 2011. http://i.dailymail.co.uk/i/pix/2011/05/15/article-1387348-0C149C2400000578-29_634x286_popup.jpg. Läst 16 maj 2011. 
  80. ^ ”We did it! Millwall fans group admits sorting plane banner stunt mocking Avram Grant”. Daily Mail (London). 16 May 2011. http://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-1387527/Millwall-fans-admit-sorting-plane-banner-stunt-mocking-Avram-Grant--Millwall-Legend.html?ito=feeds-newsxml. Läst 16 maj 2011. 
  81. ^ ”Millwall 0 West Ham 0”. BBC Sport. 17 september 2011. http://news.bbc.co.uk/sport1/hi/football/14863911.stm. Läst 9 februari 2020. 
  82. ^ [a b] ”West Ham 2–1 Millwall”. West Ham 2–1 Millwall. BBC Sport. 4 February 2012. https://www.bbc.co.uk/sport/0/football/16778942. Läst 21 november 2013. 
  83. ^ Smith, Pete. ”Southwark Specials Police West Ham Vs Millwall”. Met Police. http://content.met.police.uk/News/Southwark-Specials-Police-West-Ham-Vs-Millwall/1400006476981/1257246741786. Läst 25 november 2013. 
  84. ^ ”Policing football”. Policing football. College of Policing. http://www.app.college.police.uk/app-content/public-order/policing-football/. Läst 25 november 2013. 
  85. ^ ”London-wide policing for Millwall v West Ham clash”. The Wharf (London). 15 September 2011. Arkiverad från originalet den 21 november 2013. https://archive.is/20131121041046/http://www.wharf.co.uk/2011/09/london-wide-policing-for-millw.html. Läst 21 november 2013. 
  86. ^ ”UK Postcodes”. UK Postcodes. Arkiverad från originalet den 5 juni 2016. https://web.archive.org/web/20160605122856/http://ukpostcodes.tenfourzero.net/?from=se163ln&to=e202st. Läst 9 februari 2020. 
  87. ^ Bond, David (22 March 2013). ”West Ham get Olympic Stadium after government ups funding”. BBC Sport. https://www.bbc.co.uk/sport/0/football/21889864. 
  88. ^ ”https://www.independent.co.uk/news/uk/crime/millwall-nottingham-forest-football-violence-hooliganism-manslaughter-court-case-andrew-lewis-paul-a8588586.html”. Independent. 17 October 2018. https://www.independent.co.uk/news/uk/crime/millwall-nottingham-forest-football-violence-hooliganism-manslaughter-court-case-andrew-lewis-paul-a8588586.html. Läst 20 september 2019. 
  89. ^ https://www.southwarknews.co.uk/news/millwall-fan-hits-fundraising-target-running-big-half-west-ham-shirt/
  90. ^ Lindsay, p. 359
  91. ^ Lindsay, p. 354
  92. ^ . http://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-2297533/West-Ham-say-goodbye-Upton-Park-Olympic-Stadium.html. 
  93. ^ [a b c] Lindsay and Tarrant, p. 288
  94. ^ . http://news.bbc.co.uk/sport1/hi/football/teams/w/west_ham_utd/8221590.stm. 
  95. ^ ”Teddy Sheringham”. Soccerbase. http://www.soccerbase.com/players/player.sd?player_id=7239. Läst 30 juli 2013. 
  96. ^ Lindsay and Tarrant, p. 320
  97. ^ Lindsay and Tarrant, pp. 268–270
  98. ^ Lindsay and Tarrant, pp. 320–328
  99. ^ Lindsay and Tarrant, pp. 448–482
  100. ^ [a b] Lindsay and Tarrant, pp. 328–482
  101. ^ Lindsay and Tarrant, pp. 330–340
  102. ^ Lindsay and Tarrant, pp. 356–358
  103. ^ Lindsay and Tarrant, pp. 262–266
  104. ^ Lindsay and Tarrant, pp. 278–282
  105. ^ Lindsay and Tarrant, pp. 274–280
  106. ^ [a b c] ”Billy Bonds – Managerial statistics”. Soccerbase. http://www.soccerbase.com/managers/manager.sd?manager_id=172. Läst 22 november 2013. 
  107. ^ Mendes, Charles (17 June 2011). ”Football's most unpopular managerial appointments: McLeish, Graham, Grant, Hodgson, Roeder and more”. Football's most unpopular managerial appointments: McLeish, Graham, Grant, Hodgson, Roeder and more. Talksport. http://talksport.com/footballs-most-unpopular-managerial-appointments-mcleish-graham-grant-hodgson-roeder-and-more. Läst 18 december 2013. 
  108. ^ [a b c] Paphitis, Theo (2010). Enter The Dragon. Orion. ISBN 978-1-4091-2413-9. https://books.google.com/books?id=0lQ4AgAAQBAJ&pg=PA151. Läst 10 juni 2010. 
  109. ^ Football League Second Division 1997–98. http://www.soccerbase.com/tournaments/tournament.sd?tourn_id=221. Läst 23 november 2013. 
  110. ^ Hellier and Leatherdale, p. 98
  111. ^ ”Promotion party paves the way”. Promotion party paves the way. West Ham United Football Club. 18 October 2007. Arkiverad från originalet den 28 december 2013. https://web.archive.org/web/20131228044650/http://www.whufc.com/articles/20071018/promotion-party-paves-the-way_2236895_1146613. Läst 8 februari 2014. 
  112. ^ [a b] Lindsay and Tarrant, p. 217
  113. ^ ”Millwall FC History”. Millwall Football Club. 1 September 2012. Arkiverad från originalet den 1 October 2012. https://web.archive.org/web/20121001154410/http://www.millwallfc.co.uk/club/history/. Läst 18 februari 2014. 
  114. ^ ”Matches — Liverpool FC”. Matches — Liverpool FC. Liverpool Football Club. Arkiverad från originalet den 12 September 2015. https://web.archive.org/web/20150912062702/http://www.liverpoolfc.com/history/records/matches. Läst 8 februari 2014. 
  115. ^ ”Who's Who at The Den”. Who's Who at The Den. Millwall F.C. Arkiverad från originalet den 1 October 2012. https://web.archive.org/web/20121001154404/http://www.millwallfc.co.uk/club/Whos_Who/. Läst 16 augusti 2010. 
  116. ^ ”Sam's the man”. West Ham United Football Club. 1 June 2011. Arkiverad från originalet den 4 June 2011. https://web.archive.org/web/20110604154848/http://www.whufc.com/articles/20110601/sams-the-man_2236884_2369787. Läst 1 juni 2011. 
  117. ^ ”Lions confirm new boss”. Millwall Football Club. 6 June 2013. http://www.millwallfc.co.uk/news/article/lomas-appointed-857480.aspx. Läst 6 juni 2013. 
  118. ^ Green, Paul (28 November 2012). ”Millwall coach looking forward to derby reunion with former club Charlton”. News Shopper (London). http://www.newsshopper.co.uk/sport/10073068.Millwall_coach_looking_forward_to_derby_reunion_with_former_club_Charlton/. Läst 6 juni 2013. 
  119. ^ Scott, Matthew (26 December 2013). ”Lomas sacked by Millwall”. Goal. http://www.goal.com/en-sg/news/3992/championship/2013/12/27/4504921/lomas-sacked-by-millwall. Läst 27 december 2013. 
  120. ^ ”Millwall: Steve Lomas sacked after Watford defeat on Boxing Day”. BBC Sport. 26 December 2013. https://www.bbc.co.uk/sport/0/football/25522384. Läst 27 december 2013. 
  121. ^ ”Teddy Sheringham returns to West Ham as attacking coach”. Teddy Sheringham returns to West Ham as attacking coach. BBC Sport. 30 May 2014. https://www.bbc.com/sport/0/football/27632489. Läst 31 maj 2014. 
  122. ^ ”Teddy Sheringham: Stevenage name ex-England striker as boss”. Teddy Sheringham: Stevenage name ex-England striker as boss. BBC Sport. 21 May 2015. https://www.bbc.co.uk/sport/0/football/32832999. Läst 21 maj 2015. 
  123. ^ Hogg, Tony. ([1995]). West Ham United who's who : a player by player guide to West Ham United F.C. (Centenary ed. 1895-1995). Independent UK Sports Publications. sid. 223. ISBN 1-899429-01-8. OCLC 32924054. https://www.worldcat.org/oclc/32924054. Läst 9 februari 2020 
  124. ^ ”Peter Buchanan”. Scottish FA. http://www.scottishfa.co.uk/football_player_profile.cfm?page=2492&playerid=113238. Läst 27 november 2013. 
  125. ^ ”First and last with Millwall striker Gary Alexander”. Daily Mirror. 23 May 2009. http://www.mirrorfootball.co.uk/news/First-and-last-with-Millwall-striker-Gary-Alexander-article26388.html. Läst 25 november 2013. 
  126. ^ ”Ebbsfleet bag former Millwall and West Ham striker”. News Shopper (London). 19 January 2010. http://www.newsshopper.co.uk/sport/4859152.print/. Läst 25 november 2013. 
  127. ^ Lindsay and Tarrant, p. 518
  128. ^ ”Confirmation of released players”. Confirmation of released players. West Ham United Football Club. 23 May 2006. Arkiverad från originalet den 22 februari 2014. https://web.archive.org/web/20140222033015/http://www.whufc.com/articles/20060523/confirmation-of-released-players_2236884_1141507. Läst 18 februari 2014. 
  129. ^ ”Millwall sign Stephen Bywater and Neil Harris returns”. Millwall sign Stephen Bywater and Neil Harris returns. BBC Sport. 24 June 2013. https://www.bbc.co.uk/sport/0/football/23028133. Läst 25 november 2013. 
  130. ^ Hogg, Tony; McDonald, Tony (1995). West Ham United Who's Who. London: Independent UK Sports Publications. Sid. 50. ISBN 1-899429-01-8. 
  131. ^ ”On this day – 18 September”. On this day – 18 September. West Ham United Football Club. 18 September 2013. Arkiverad från originalet den 2 december 2013. https://web.archive.org/web/20131202233950/http://www.whufc.com/articles/20130918/on-this-day-18-september_2236884_3461595. Läst 25 november 2013. 
  132. ^ Glanville, Brian (16 August 2000). ”Benny Fenton – Obituary”. The Guardian (London). https://www.theguardian.com/news/2000/aug/16/guardianobituaries.football. Läst 25 november 2013. 
  133. ^ [1]
  134. ^ ”Millwall match preview”. Millwall match preview. West Ham United Football Club. 14 September 2011. Arkiverad från originalet den 22 februari 2014. https://web.archive.org/web/20140222034404/http://www.whufc.com/articles/20110914/millwall-match-preview_2236884_2450954. Läst 19 februari 2014. 
  135. ^ ”Dale Gordon at Soccerbase”. Soccerbase. http://www.soccerbase.com/players/player.sd?player_id=2963. Läst 18 februari 2014. 
  136. ^ ”Andy Impey at Soccerbase”. Soccerbase. http://www.soccerbase.com/players/player.sd?player_id=3787. Läst 25 november 2013. 
  137. ^ ”Matt Jarvis”. Matt Jarvis. West Ham United Football Club. Arkiverad från originalet den 9 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131009211216/http://www.whufc.com/articles/matthew-jarvis-west-ham_2228487_28151. Läst 27 januari 2014. 
  138. ^ ”Glen Johnson”. Soccerbase. http://www.soccerbase.com/players/player.sd?player_id=32697. Läst 17 februari 2014. 
  139. ^ Hogg, Tony; McDonald, Tony (1995). West Ham United Who's Who. London: Independent UK Sports Publications. Sid. 106. ISBN 1-899429-01-8. 
  140. ^ Lindsay and Tarrant, p. 529
  141. ^ ”On this day – 17 March”. On this day – 17 March. West Ham United Football Club. 17 March 2013. Arkiverad från originalet den 2 december 2013. https://web.archive.org/web/20131202231652/http://www.whufc.com/articles/20130317/on-this-day-17-march_2236884_3108815. Läst 25 november 2013. 
  142. ^ ”West Ham transfer news: David Martin signs from London rivals Millwall”. West Ham transfer news: David Martin signs from London rivals Millwall. Talksport. 3 June 2019. https://talksport.com/football/552441/west-ham-transfer-news-david-martin-signs-from-london-rivals-millwall/. Läst 4 juni 2019. 
  143. ^ Powles, John (2005). Iron In The Blood. Soccerdata. Sid. 69. ISBN 1 899468 22 6. 
  144. ^ [a b] Lindsay and Tarrant, p. 534
  145. ^ Hogg, Tony; McDonald, Tony (1995). West Ham United Who's Who. London: Independent UK Sports Publications. Sid. 191. ISBN 1-899429-01-8. 
  146. ^ ”Powell power downs Chelsea”. Powell power downs Chelsea. West Ham United Football Club. 7 January 2012. Arkiverad från originalet den 3 september 2014. https://web.archive.org/web/20140903103611/http://www.whufc.com/articles/20120107/powell-power-downs-chelsea_2236884_2569442. Läst 31 augusti 2014. 
  147. ^ ”Millwall FC Player Profiles”. Millwall FC Player Profiles. Millwall Football Club. 6 August 2014. Arkiverad från originalet den 3 september 2014. https://web.archive.org/web/20140903071857/http://www.millwallfc.co.uk/team/player-profile/jack-powell/23. Läst 31 augusti 2014. 
  148. ^ Ruddock, Neil; Smith, Dave (1999). Hell Razor. HarperCollins Publishers Limited. ISBN 978-0-00-218909-5. https://books.google.com/books?id=CiTlngEACAAJ. 
  149. ^ Lindsay and Tarrant, p. 537
  150. ^ Powles, p. 91
  151. ^ ”Millwall 0 West Ham 0”. BBC Sport. 17 September 2011. http://news.bbc.co.uk/sport1/hi/football/14863911.stm. Läst 26 november 2013. 

Tryckta källor

redigera
  • Calvin, Michael; Calvin, Mike (2010). Family Life, Death and Football. Integr8 Books. ISBN 0-9566981-0-7. 
  • Dunning, Eric; Murphy, Patrick; Williams, John (1988). The Roots of Football Hooliganism An Historical and Sociological Study. Routledge. ISBN 0-415-03677-1. 
  • Helliar, John (2000). West Ham United The Elite Era 1958–2009 – A Complete Record. Desert Island. ISBN 1-874287-31-7. 
  • Lindsay, Richard (1991). Millwall A Complete Record, 1885–1991. Breedon Books Publishing Co Ltd. ISBN 1-85983-833-2. 
  • Lindsay, Richard (2010). Millwall The Complete Record. DB Publishing. ISBN 1-85983-833-2. 
  • Powles, John (2005). Iron in the Blood. Soccerdata. ISBN 1-899468-22-6. 
  • Spaaij, Ramón (2006). Understanding Football Hooliganism A Comparison of Six Western European Football Clubs. Vossiuspers UvA. ISBN 978-90-5629-445-8. 

Vidare läsning

redigera
  • Blows, Kirk; Hogg, Tony (2000). The Essential History of West Ham United. Headline. ISBN 0-7472-7036-8. 
  • Murray, James (1988). Lions of the South. Leatherbound Island. ISBN 1-871220-00-9. 


Hämtad från ”https://sv.wiki.x.io/w/index.php?title=Rivaliteten_mellan_Millwall_FC_och_West_Ham_United_FC&oldid=53956876”