Pierre-Emerick Aubameyang
Pierre-Emerick Emiliano François Aubameyang, född 18 juni 1989 i Laval i Frankrike, är en gabonesisk fotbollsspelare som spelar som anfallare för saudiska Al-Qadsiah. Han representerar även Gabons landslag.
| Pierre-Emerick Aubameyang | ||||
.jpg) Pierre-Emerick Aubameyang med Arsenal, 2018. | ||||
| Personlig information | ||||
|---|---|---|---|---|
| Fullständigt namn | Pierre-Emerick Emiliano François Aubameyang | |||
| Födelsedatum | 18 juni 1989 | |||
| Födelseort |  Laval, Frankrike | |||
| Längd | 186 cm | |||
| Klubbinformation | ||||
| Klubb |  Al-Qadsiah | |||
| Tröjnummer | 10 | |||
| Position | Vänsterytter / Anfallare | |||
| Juniorlag | ||||
| ||||
| Seniorlag* | ||||
| ||||
| Landslag** | ||||
| ||||
| * Antal matcher och mål i seniorlag räknas endast för de inhemska ligorna och är korrekt per den 17 januari 2025. ** Antal landskamper och mål är korrekta per den 17 januari 2025. | ||||
Klubbkarriär
redigeraAubameyang kom till AC Milans ungdomslag i januari 2007. I augusti 2007 var han med i laget som kom fyra i Champions Youth Cup 2007 som hölls i Malaysia. Han fick priset Roberto Bettega Trophy då han blev den bästa målskytten i hela turneringen med sina sju mål på sex matcher.[1]
Inför säsongen 2008/2009 lånade Milan ut honom ut till franska Dijon, för att ge honom A-lagserfarenhet.[2] Utlånen till franska Ligue 1-klubbar fortsatte med Lille (2009/2010) [3], Monaco (2010/2011) och Saint-Étienne (2011/2012) innan de sistnämnda köpte loss honom och fick se honom göra 29 mål på 54 matcher.
Dortmund
redigeraÅren 2013–2018 spelade Aubameyang för tyska Borussia Dortmund. Redan i debuten mot FC Augsburg gjorde han sitt första hattrick. I november 2013 kom hans första mål i Uefa Champions League, i en gruppspelsmatch mot Napoli, och säsongen resulterade i 13 mål i Bundesliga och 16 mål totalt. Säsongen 2014/2015 ökade målskörden till 25 (på 46 matcher). Aubameyang inledde säsongen 2015/2016 med att göra mål i de åtta första matcherna, vilket var tyskt rekord[4], och nådde totalt 35 mål, varav 25 i Bundesliga, vilket gav en andraplats i skytteligan efter Bayern Münchens Robert Lewandowski. Seger i skytteligan blev det istället säsongen 2016/2017, då han gjorde 31 mål.[5] Med ytterligare 13 mål under hösten 2017 nådde Aubameyang totalt 98 mål på sina 144 matcher för Borussia Dortmund.
Arsenal
redigeraI januari 2018 värvades Aubameyang till engelska Arsenal för 63,75 miljoner euro, i en byteskarusell som även involverade Olivier Giroud (som gick från Arsenal till Chelsea) och Michy Batshuayi som under våren 2018 lånades ut från Chelsea till Borussia Dortmund.[6]
På sina 14 inledande matcher i Arsenal-tröjan våren 2018 nätade Aubameyang 10 gånger, och säsongen 2018/2019 började i samma stil. Under de första 14 matcherna gjorde han tio raka mål på tio skott (vilket inte hänt i Premier League sedan 2007) och nådde samtidigt en "minuter per mål"-kvot på 103, vilket är rekord för Premier League.[7]
Säsongen 2018/2019 gjorde han 22 mål i Premier League, och delade segern i skytteligan med Liverpools Mohamed Salah och Sadio Mané, som alla belönades med guldskon, Premier League Golden Boot.[8]
22 mål blev det även säsongen därpå, 2019/2020, vilket räckte till en delad andraplats (med Southamptons Danny Ings) efter Leicester Citys Jamie Vardy på 23 mål. I FA-cupen gjorde Aubameyang två mål både i semifinalen mot Manchester City och i finalen mot Chelsea, där hans 2–1-mål gjorde Arsenal till mästare.[9]
Den 15 september 2020 förlängde Aubameyang sitt kontrakt i Arsenal med tre år.[10] Efter en trög inledning på säsongen 2020/2021 gjorde Aubameyang två mål i segern mot Newcastle United den 18 januari 2021, men tvingades avstå följande matcher då hans mor insjuknat. Den 14 februari var han tillbaka och gjorde sitt första hattrick i Premier League, när Leeds United besegrades med 4–2 hemma på Emirates Stadium. Målen innebar också att han gjort fler än 200 mål i Europas fem bästa ligor.[11] Den 25 februari gjorde han två av Arsenals mål i 3–2-segern mot Benfica i Uefa Europa League. Den 14 mars lämnades Aubameyang utanför startelvan i Norra London-derbyt mot Tottenham Hotspur, enligt tränaren av disciplinära skäl. Den 16 mars var han inte ens med i truppen inför ligamatchen mot Southampton.[12] I december 2021 fråntogs han rollen som lagkapten.[13]
Den 1 februari 2022 meddelade Arsenal att man hade kommit överens med Aubameyang om att bryta kontraktet.[14]
Barcelona
redigeraDagen efter att han lämnat Arsenal, den 2 februari 2022, skrev Aubameyang på ett kontrakt för spanska klubben Barcelona.[15] Den 20 februari, i sin fjärde match för Barcelona, gjorde han hattrick i bortamatchen mot Valencia.[16]
Chelsea
redigeraDen 1 september 2022 värvades Aubameyang av Chelsea, där han skrev på ett tvåårskontrakt.[17]
Marseille
redigeraDen 21 juli 2023 värvades Aubameyang av Marseille, där han skrev på ett treårskontrakt.[18]
Landslagskarriär
redigeraAubameyang gjorde sin landslagsdebut för Frankrikes U21-landslag i februari 2009 mot Tunisiens U23-landslag.[19] Han gjorde sin A-landslagsdebut för Gabons A-landslag den 25 mars 2009.[20] Han gjorde sitt första landslagsmål i en 2–1-vinst mot Marocko.
För sina insatser under Afrikanska mästerskapet i fotboll 2015 utsågs han till Årets fotbollsspelare i Afrika.[21]
I maj 2022 valde Aubameyang att avsluta landslagskarriären.[22]
Referenser
redigera- Pierre-Emerick Aubameyang på lfp.fr (franska)
- Pierre-Emerick Aubameyang på Fifa:s officiella webbplats (engelska)
Noter
redigera- ^ ”CYC: Juventus battuta di misura”. Eurosport. 19 augusti 2007. http://it.eurosport.yahoo.com/19082007/8/champions-youth-cup-juventus-battuta-misura.html. Läst 11 juli 2009.
- ^ ”AC Milan, Aubameyang to Dijon”. TransferMarketWeb. 21 juni 2008. Arkiverad från originalet den 30 januari 2018. https://web.archive.org/web/20180130204423/http://www.transfermarketweb.com/?action=read&idsel=19005. Läst 11 juli 2009.
- ^ ”Pierre-Emerick Aubameyang rejoint le LOSC”. losc.fr/. 24 juni 2009. http://www.losc.fr/?r=0,0,1,7041. Läst 11 juli 2009.
- ^ Kyle Bonn (25 oktober 2015). ”Another Aubameyang hat-trick puts Dortmund ace at 13 goals” (på engelska). NBC Sports. https://soccer.nbcsports.com/2015/10/25/another-aubameyang-hat-trick-puts-dortmund-ace-at-13-goals/. Läst 24 augusti 2018.
- ^ ”Aubameyang is Bundesliga's top scorer” (på brittisk engelska). BBC Sport. https://www.bbc.com/sport/football/39986954. Läst 30 juli 2023.
- ^ Hytner, David (31 januari 2018). ”Pierre-Emerick Aubameyang completes £56m move to Arsenal”. The Guardian. https://www.theguardian.com/football/2018/jan/31/pierre-emerick-aubameyang-joins-arsenal-deadline-day-transfer. Läst 31 januari 2018.
- ^ Critchlow, Dan 2018 (27 oktober 2018). ”Aubameyang sets new Premier League record for gols per minute”. Daily Cannon. http://dailycannon.com/2018/10/aubameyang-sets-new-premier-league-record-for-goals-per-minute/. Läst 4 december 2025.
- ^ ”Premier League Golden Boot: Salah, Mane and Aubameyang share prize” (på engelska). BBC Sport. 12 maj 2019. https://www.bbc.com/sport/football/48243725. Läst 2 juli 2020.
- ^ ”Pierre-Emerick Aubameyang: Arsenal captain 'would cost zillions to replace'” (på engelska). BBC. 1 augusti 2020. https://www.bbc.com/sport/football/53625368. Läst 3 augusti 2020.
- ^ ”Auba signs a new long-term contract!”. arsenal.com. 15 september 2020. https://www.arsenal.com/news/auba-signs-new-long-term-contract. Läst 12 oktober 2020.
- ^ ”Aubameyang scores first Premier League hat-trick as Arsenal captain passes 200 goals in Europe's top five leagues” (på engelska). Goal.com. 14 februari 2021. https://www.goal.com/en-in/amp/news/aubameyang-scores-first-premier-league-hat-trick-arsenal-captain-/lpf8wwo347ja16t1gvgmk83yo. Läst 15 februari 2021.
- ^ ”Aubameyang left out of Arsenal squad after returning late from trip abroad” (på engelska). The Athletic. 11 december 2021. https://theathletic.com/news/pierre-emerick-aubameyang-left-out-of-arsenal-squad-after-returning-late-from-trip-abroad/oc2d0GL5wv2L/. Läst 7 februari 2022.
- ^ ”Aubameyang decision tough - Arteta” (på brittisk engelska). BBC Sport. https://www.bbc.com/sport/football/59653090. Läst 30 juli 2023.
- ^ ”Pierre-Emerick Aubameyang has left the club by mutual agreement” (på engelska). Arsenal. 1 februari 2022. https://www.arsenal.com/news/pierre-emerick-aubameyang-leaves-arsenal. Läst 7 februari 2022.
- ^ ”FC Barcelona sign Pierre-Emerick Aubameyang” (på engelska). www.fcbarcelona.com. https://www.fcbarcelona.com/en/football/first-team/news/2467985/fc-barcelona-sign-pierre-emerick-aubameyang. Läst 2 september 2022.
- ^ ”Pierre-Emerick Aubameyang nets first Barcelona goals as Xavi Hernandez's side stick four past Valencia.” (på engelska). Eurosport. 20 februari 2022. https://www.eurosport.com/football/liga/2021-2022/liga-live_sto8804890/story.shtml. Läst 21 februari 2022.
- ^ ”Chelsea transfer news: Aubameyang signs for Chelsea” (på brittisk engelska). www.chelseafc.com. https://www.chelseafc.com/en/news/article/aubameyang-arrives. Läst 2 september 2022.
- ^ The Athletic Staff. ”Marseille complete signing of Aubameyang from Chelsea” (på engelska). The Athletic. https://theathletic.com/4710288/2023/07/21/aubameyang-chelsea-marseille-complete-signing/. Läst 25 juli 2023.
- ^ Durand, Aurélien (11 februari 2009). ”La France et la Tunisie dos à dos (1-1)”. FFF. Arkiverad från originalet den 23 februari 2009. https://web.archive.org/web/20090223055850/http://www.fff.fr/selections/espoirs/actualite/527910.shtml. Läst 11 juli 2009.
- ^ ”Giresse turns to Aubameyang youngsters”. FIFA. 24 mars 2009. Arkiverad från originalet den 28 mars 2009. https://web.archive.org/web/20090328135024/http://www.fifa.com/worldcup/news/newsid=1040520.html. Läst 11 juli 2009.
- ^ ”Pierre-Emerick Aubameyang beats Yaya Toure to Caf award” (på engelska). BBC. 7 januari 2016. https://www.bbc.com/sport/football/35257500. Läst 2 juli 2025.
- ^ ”Aubameyang avslutar landslagskarriären: "13 år av stolthet"”. fotbollskanalen. https://www.fotbollskanalen.se/spanien/aubameyang-avslutar-landslagskarriaren-13-ar-av-stolthet/. Läst 19 maj 2022.