Pelle Svensson

svensk brottare och advokat
För liknande namn, se Per Svensson.

Per Oskar "Pelle" Svensson, född 6 februari 1943 i Nylandsån i Sollefteå församling, död 17 december 2020 [3][4] i Alnö distrikt[5] i Sundsvalls kommun, var en svensk advokat och brottare. Han vann två VM-guld och två EM-guld samt ett OS-silver i Tokyo 1964. Efter brottningskarriären utbildade han sig till jurist. Han arbetade som advokat med flera kända fall, till exempel Johan-fallet, Åmselemorden och Lindomefallet.

Pelle Svensson
Pelle Svensson, 2009.
Pelle Svensson, 2009.
FödelsenamnPer Oskar Svensson
SmeknamnPelle Sving
Födelsedatum6 februari 1943
FödelseplatsSollefteå, Sverige
Dödsdatum17 december 2020 (77 år)
DödsplatsSundsvall
Längd188 cm
Vikt105 kg
YrkeAdvokat, brottare
MakaPia Svensson
BarnKatarina Gullfors, Stefan Svensson, Fredrik Svensson
FöräldrarHenry Svensson
Lydia Svensson
NationSverige Sverige
SportBrottning
GrenGrekisk-romersk stil
KlubbSAIK, Sundsvall
Heby BK, Tärnsjö
        Medaljer
Brottning, herrar
Olympiska spel
Silver Tokyo 1964 97 kg
Världsmästerskap
Guld Edmonton 1970 100 kg
Guld Sofia 1971 100 kg
Europamästerskap
Guld Modena 1969 100 kg
Guld Berlin 1970 100 kg
Brons Essen 1966 97 kg
Brons Minsk 1967 97 kg
Brons Västerås 1968 97 kg
Nordiska mästerskapen[1][2]
Guld Oslo 1963 90 kg
Guld Uleåborg 1965 90 kg
Guld Lycksele 1966 90 kg
Guld Nykøbing Falster 1967 90 kg
Guld Sundsvall 1970 100 kg
Guld Sønderborg 1971 +100 kg
Silver Oslo 1968 90 kg
Silver Joensuu 1969 100 kg

Biografi

redigera

Svensson var son till hemmansägaren Henry Svensson och Lydia Svensson.[6]

Brottningskarriär

redigera

Som ung brottare fick Pelle Svensson smeknamnet Pelle Sving, efter sin favoritteknik nacksving.[7] Hans främsta brottarmeriter var två VM-titlar, 1970 och 1971, och ett OS-silver 1964. Han var ordförande i Svenska Brottningsförbundet 1993–1999[8] och var även ledamot i styrelsen för FILA, det internationella brottningsförbundet.

Advokatkarriär

redigera

Svensson tog filosofie kandidatexamen i Uppsala 1970 och juris kandidatexamen 1973. Svensson var anställd på Lindstedts advokatbyrå i Sundsvall 1977 och hade egen advokatbyrå från 1989. Han var ledamot av Sveriges Advokatsamfund sedan 1980.[6]

I mitten av 1980-talet väckte han tillsammans med den försvunne pojkens föräldrar enskilt åtal i Johan-fallet, vilket gjorde hans namn känt som advokat men också gjorde att han ådrog sig kritik.[9]

Svensson försvarade bland andra Juha Valjakkala, en av de åtalade i Åmselemorden, och var försvarsadvokat i Lindomefallet där en 89-årig man slogs ihjäl med en stekpanna, men där två misstänkta gärningsmän frikändes från mordåtal trots att de båda befunnit sig på mordplatsen. Svensson försvarade också den affärsman som planerat ett kidnappningsförsök mot Peter Wallenberg.

I slutet av 1980-talet kritiserade han vänskapskorruptionen mellan advokater, åklagare och domare, vilket gjorde honom impopulär bland andra jurister. Han kritiserades när han påstod att män är rättslösa mot anklagelser för incest och andra sexualbrott.[9]

Under 1990-talet lade han fram vad han kallade för "bombmannens testamente". Svensson hävdade i sin bok Sanningen om mordet på Olof Palme (1998) att "bombmannen" Lars Tingström under tysthetslöfte hade berättat att han gett Christer Pettersson i uppdrag att mörda Olof Palme.[9] Journalisten Gunnar Wall hävdade att Pelle Svensson hade manipulerat Tingströms så kallade testamente. En analys av statens kriminaltekniska laboratorium visade dock att testamentet var genuint och Svensson fick skadestånd för förtal efter en tryckfrihetsprocess.[10] Svenssons uppgifter bidrog till att åklagaren begärde resning i målet mot Christer Pettersson, men Högsta domstolen avslog ansökan.

Pelle Svensson avslutade sin karriär som advokat 2001 efter ett psykiskt sammanbrott, så kallad utbrändhet. Kort därpå dömdes han till två månaders fängelse för rattfylleri efter att ha gripits i samband med en biljakt genom Sundsvall.[11] Svensson fick senare livränta på grund av arbetsskada som orsakats av den negativa uppmärksamheten i medierna.[9][12][13] Efter pensionen tog Svensson återigen vissa uppdrag som brottmålsadvokat.

Privatliv

redigera

Svensson var gift med Pia Svensson. Han var bosatt i Sundsvall och far till tre barn, bland andra styrkelyftaren Fredrik Svensson.

Idrottsmeriter

redigera

Brottningsklubbar

redigera

SM-meriter

redigera

Från [14]

Internationella meriter

redigera

Bibliografi

redigera
  • 1973 - Öppet brev till Sveriges idrottspampar
  • 1981 - Trollpojken (Tillsammans med konstnären Harald Wiberg)
  • 1986 - Små, små ord om rätt och orätt. Aforismer i urval av Pelle Svensson
  • 1987 - Rätten på din sida?: hur fungerar rättsstaten
  • 1991 - Gripen och oskyldigt dömd
  • 1995 - Skymningslandet (självbiografi)
  • 1996 - Sanningens eld, lögnens lågor
  • 1996 - Brottning för barn och ungdom (med Morgan Fried och Catrin Petersson)
  • 1998 - Sanningen om mordet på Olof Palme
  • 2005 - Utan nåd: grymhet utan gräns
  • 2009 - Quick: den stora rättsskandalen

Referenser

redigera
  1. ^ ”Nordiska mästare, Seniorer” (PDF). Svenska brottningsförbundet. Arkiverad från originalet den 14 oktober 2021. https://web.archive.org/web/20211014070621/https://www.swedewrestling.se/globalassets/svenska-brottningsforbundet/forbund/statistik-och-historik/5.-nm-mastare-2020-05-30.pdf. Läst 18 maj 2022. 
  2. ^ ”Pelle Svensson – United World Wrestling”. United World Wrestling. https://whatsmat.uww.org/daten.php?spid=13A97D7F539344F5B073380160B52004. Läst 18 maj 2022. 
  3. ^ ”Brottarprofilen Pelle Svensson har somnat in – blev 77 år”. Dagens Nyheter. 17 december 2020. ISSN 1101-2447. https://www.dn.se/sport/brottarprofilen-pelle-svensson-har-somnat-in-blev-77-ar/. Läst 14 november 2024. 
  4. ^ Lidén, Andreas (17 december 2020). ”En av de största profilerna har gått bort – Pelle Svensson blev 77 år gammal”. Sundsvalls tidning. https://www.st.nu/artikel/en-av-de-storsta-profilerna-har-gatt-bort-pelle-svensson-blev-77-ar-gammal. Läst 17 december 2020. 
  5. ^ https://www.ratsit.se/19430206-Per_Oskar_Svensson_Alno/QpVzeecKE5bmMdZ9EZvMlYTGrIRspwcpyUKcoQBTF1U
  6. ^ [a b] Uddling, Hans; Paabo, Katrin, red (1992). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1993. Stockholm: Norstedt. sid. 1067. Libris 8261513. ISBN 91-1-914072-X. https://runeberg.org/vemardet/1993/1067.html 
  7. ^ Edling, Johan (30 november 2005). ””Medelsvensson” avslöjad i färsk statistik”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10719403.ab. Läst 23 mars 2015. 
  8. ^ ”Svenska Brottningsförbundet – Ordförande genom tiderna”. lottare.se. 23 september 2019. https://www.lottare.se/download/18.5f9573ec183f5514d3650837/1666621162321/20.-ordforande-genom-tiderna-2018-09-23.pdf. Läst 28 juni 2023. 
  9. ^ [a b c d] Johansson, Peter (11 december 2007). ”När strålkastarna släckts”. Dagensjuridik.se. http://www.dagensjuridik.se/2007/12/nar-stralkastarna-slackts. Läst 23 mars 2015. 
  10. ^ TT (19 april 2001). ”Sänkt skadestånd för förtal”. Sveriges Radio. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=110&artikel=717. Läst 23 mars 2015. 
  11. ^ ”Pelle Svensson fick fängelse för rattfylla”. Aftonbladet. 12 oktober 2001. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/jPaKP0/pelle-svensson-fick-fangelse-for-rattfylla. 
  12. ^ ”Advokat får livränta för negativ mediapublicitet”. Sveriges Radio. 11 juli 2003. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=259263. Läst 23 mars 2015. 
  13. ^ Olof Sandström (11 juli 2003). ”Negativ publicitet klassad som arbetsskada”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/ekonomi/negativ-publicitet-klassad-som-arbetsskada/. 
  14. ^ "Statistik & historik". Arkiverad 21 maj 2014 hämtat från the Wayback Machine. Swedewrestling.se. Läst 21 maj 2014.

Källor

redigera
  • Sveriges befolkning 1990, DVD-ROM, Riksarkivet SVAR 2011

Externa länkar

redigera