Peder Hersleb
Peder Hersleb, född den 25 mars 1689 i Trondhjems stift, död den 4 april 1757, var en norsk teolog.
| Peder Hersleb | |
 | |
| Född | 25 mars 1689[1][2] Steinkjers kommun, Norge |
|---|---|
| Död | 4 april 1757[1][2] (68 år) Köpenhamn |
| Medborgare i | Norge |
| Utbildad vid | Köpenhamns universitet  |
| Sysselsättning | Präst |
| Befattning | |
| Biskop av Oslo (1730–1737) Biskop (1737–1757) | |
| Redigera Wikidata | |
Hersleb, som blev student 1703 och magister 1713, kallades till fältpräst 1714. Efter att ha varit kyrkoherde i Gunderslev på Falster från 1718 blev han kung Fredrik IV:s hovpredikant i Köpenhamn 1725.
Hersleb befordrades 1730 till biskop över Kristiania stift. Som sådan arbetade han ivrigt på allmogens upplysning och verkade i synnerhet för konfirmationens införande. 1737 blev han biskop i Själlands stift.
Bland hans skrifter märks särskilt Guds børns daglige adgang til nådestolen, vilken länge var den i Norge mest spridda andaktsboken och även i Sverige, under titeln Guds barns dageliga framträdande (eller dagliga framgång) till nådastolen, utkommit i ett mycket stort antal upplagor (senast utgiven 1878).
Källor
redigera
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Hersleb, 1. Peder, 1904–1926.
Noter
redigera- ^ [a b] Store norske leksikon, Store norske leksikon-ID: Peder_HerslebStore_norske_leksikon.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Dansk Biografisk Lexikon, Dansk biografisk Leksikon-ID: Peder_Hersleb, läs online.[källa från Wikidata]