Nikolaj Ryzjkov
Nikolaj Ivanovitj Ryzjkov (ryska: Николай Иванович Рыжков), född 28 september 1929 i Donetsk oblast, Ukrainska SSR, Sovjetunionen (i nuvarande Ukraina), död 28 februari 2024 i Moskva,[6][7][8][9] var en rysk politiker som var den siste ministerrådsordföranden (motsvarande premiärminister) i Sovjetunionen från 27 september 1985 till 14 januari 1991.
| Nikolaj Ryzjkov | |
 | |
| Född | 28 september 1929[1] Dylijivka i Donetsk oblast, Ukrainska SSR, Sovjetunionen (i nuvarande Ukraina) |
|---|---|
| Död | 28 februari 2024[2][3] (94 år) Moskva, Ryssland |
| Begravd | Trojekurovskojekyrkogården |
| Medborgare i | Sovjetunionen och Ryssland[4][5] |
| Utbildad vid | Urals statliga tekniska universitet Maskintekniska institutet vid Donbass statliga maskiningenjörsakademi  |
| Sysselsättning | Politiker, memoarförfattare, fackboksförfattare, statsperson, ingenjör, verkställande direktör |
| Befattning | |
| Sovjetunionens premiärminister (1985–1991) Ledamot av Statsduman tredje statsduman (2000–2003) Ledamot av Rysslands federala råd (2003–2023) | |
| Arbetsgivare | Uralmash |
| Politiskt parti | |
| partilös Sovjetunionens kommunistiska parti (–) People's Patriotic Union of Russia (–) | |
| Utmärkelser | |
| Se lista | |
| Redigera Wikidata | |
Biografi
redigeraRyzjkov var en teknokrat som arbetade sig upp genom leden. Han var först svetsare vid fabriken Sverdlovsk Uralmasj och blev sedan chefsingenjör och 1970–1975 direktör för Uralmasj, ett av de största sovjetiska företagen.
Han anslöt sig till Sovjetunionens kommunistiska parti 1956. Han blev förste viceminister för tung industri och transportmaskinsbyggnad 1975. Han blev förste vice ordförande för den sovjetiska planmyndigheten, Gosplan 1979, och 1981 invaldes han i kommunistpartiets centralkommitté. Den 22 november 1982, efter att Leonid Brezjnev dött och Jurij Andropov kommit till makten, tvingades centralkommitténs sekreterare Andrej Kirilenko avgå och hans plats togs över av Ryzjkov, som också fick ansvar för centralkommitténs ekonomidepartement. När Michail Gorbatjov utnämnts till generalsekreterare för kommunistpartiet blev Ryzjkov medlem av politbyrån i april 1985. 5 månader senare drog sig den sovjetiske regeringschefen Nikolaj Tichonov tillbaka och Ryzjkov tog över hans post.
Ryzjkov stödde Gorbatjovs försök att återuppliva och omstrukturera den sovjetiska ekonomin genom att decentralisera planeringen och införa ny teknologi. Han besökte Volvos verkställande direktör Pehr G. Gyllenhammar i Göteborg 16 januari 1987 för att diskutera Volvos plan att investera i en lastbilfabrik i Sovjetunionen, och imponerades då av svensk industri och företagsledning.[10] Han motsatte sig dock Gorbatjovs senare försök att införa marknadsekonomiska mekanismer i den sovjetiska ekonomin. När politbyrån omstrukturerades vid kommunistpartiets artonde kongress i juli 1990 blev alla regeringsmedlemmar utom Gorbatjov uteslutna, och Ryzjkov förlorade sin plats i politbyrån. I december 1990 togs han in på sjukhus för hjärtbesvär (det ryktades att detta hade fabricerats för att dölja slaget mot honom), och medan han återhämtade sig antog Sovjetunionens högsta sovjet en ny lag som ersatte ministerrådet med ett nytt ministerkabinett. Lagen antogs den 26 december 1990, men den nya strukturen sattes inte på plats förrän 14 januari 1991, när Valentin Pavlov blev premiärminister.
Sedan han tillfrisknat i början av 1991 blev Ryzjkov kommunisternas kandidat i det första presidentvalet i Ryska federationen den 12 juni 1991. Han fick mindre än 17 % av rösterna mot 57 % för Boris Jeltsin,[11] och drog sig tillbaka från politiken för att ägna de följande åren åt att arbeta i bank- och investeringsindustrierna. I december 1995 blev han invald i den ryska duman för blocket Folkpatriotiska rörelsen – ”Makt åt folket!”, och 1996 blev han en ledare för den vänsterinriktade grupperingen Folkmakt i duman. I slutet av 1990-talet ledde han, tillsammans med Gennadij Ziuganov från Ryska federationens kommunistiska parti, en allians av vänstersinnade och nationalister som kallades Rysslands folkpatriotiska union. År 2003 lämnade han duman och blev medlem av det ryska federationsrådet för Belgorod oblast, där han satt till september 2023.
Utmärkelser
redigera
Arbetets Röda Fanas orden, 1966- Sovjetunionens statliga pris, 1969
Jubileumsmedalj ”För firandet av 100-årsdagen av Vladimir Lenins födelse”, 1970
Oktoberrevolutionsorden, 1971
Leninorden, 1974
Patriotiska krigsorden av 1:a klass, 1985
Medalj till minne av Moskvas 850-årsdag, 1997
Ryska fäderneslandets förtjänstorden av 4:e graden, 2004
Medalj "Till minne av Kazan 1000 år", 2005
Armenisk nationalhjälte, 2008
Ärans orden, 2013
Stolypin-medalj av 1:a graden, 2014
Ryska fäderneslandets förtjänstorden av första graden, 2014
Stolypin-medalj av 2:a graden, 2019- Arbetets hjälte, Ryska federationen, 2019
Vitrysslands hedersorden- Fäderneslandets förtjänstorden
Andra graden av Kazakstans Vänskapsorden
Orden "Polstjärnan" (Jakutsk)
Femte klass av Jaroslav den vises orden- Ryska federationens presidents hederscertifikat
- Hedersmedborgare i Sverdlovsk oblast
Danakerorden- Den helige prins Daniel av Moskvas orden, 2:a klassen
- Stolypin-medaljen
- Ryska federationens presidentiella tacksamhetscertifikat
.png){kind=small}
- ^ Munzinger Personen, Munzinger person-ID: 00000017647, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Умер глава перестроечного правительства СССР Николай Рыжков (på ryska), Kommersant, 28 februari 2024, läs online, läst: 28 februari 2024.[källa från Wikidata]
- ^ Матвиенко сообщила о смерти бывшего премьера СССР Николая Рыжкова (på ryska), Lenta.ru, 28 februari 2024, läs online, läst: 28 februari 2024.[källa från Wikidata]
- ^ Ukraine PM warns of war as Russian military seizes control in Crimea (på engelska), Theguardian.com, 2 mars 2014, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ West's puny response to Ukraine crisis will not deter Vladimir Putin (på engelska), Theguardian.com, 2 mars 2014, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Скончался экс-глава правительства СССР Николай Рыжков (ryska)
- ^ https://tass.com/society/1752643
- ^ https://www.bbc.com/russian/features-36686987
- ^ https://www.nytimes.com/2024/02/28/obituaries/nikolai-ryzhkov-dead.html
- ^ Annmarie Olsson. Nu är Gyllanhammar bjuden till Moskva.
- ^ ”Russia 1991 Presidential Election”. Election Results Archive. Center on Democratic Performance. Arkiverad från originalet den 18 november 2005. https://web.archive.org/web/20051118042649/http://cdp.binghamton.edu/era/elections/rus91pres.html.
- ^ Annmarie Olsson (Lördag 18 januari 1987, GöteborgsPosten). Nu är Gyllanhammar bjuden till Moskva.
Källor
redigera- Artikeln är översatt från engelska Wikipedias artikel Nikolai Ryzhkov 31 oktober 2005
- Biografi (ryska)