Niels Dybeck
Niels Ivar Dybeck, född 13 juli 1936 i Stockholm, död 11 april 2003 i Ängelholm, var en svensk skådespelare.[1]
| Niels Dybeck | |
| Född | Niels Ivar Dybeck 13 juli 1936 Stockholm |
|---|---|
| Död | 11 april 2003 (66 år) Ängelholm |
| Aktiva år | 1959–2003 |
| Betydande roller | |
| Sten i Goda grannar Max Falck i Jakten på en mördare | |
| IMDb SFDb | |
Biografi
redigeraNiels Dybeck är utbildad vid Malmö stadsteaters elevskola 1959–1962. Bland elevkamraterna märks Axelle Axell, Marianne Wesén, Fred Gunnarsson, Owe Stefansson och Lars Passgård. Den sista kullen elever som kom in under teaterchefen Lars-Levi Laestadius och regissör Ingmar Bergmans regim. Dybeck stannade på stadsteatern i Malmö till 1972 och framträdde i en rad roller. Bland uppsättningar kan nämnas Arnold Weskers Prima liv 1964 och Mart Crowleys Oss pojkar emellan (The Boys in the Band) 1970. Teaterchefen Gösta Folke såg behovet av en pjäs om homosexuella män långt innan synliggörandet var ett faktum.
Dybeck uppmärksammades 1973 för rollen som Gary i Allan Edwalls pjäs Tjena Gary som turnerade runt Sverige med Riksteatern. Två år senare var det dags för Herr Peachum i Bertolt Brechts Tolvskillingsoperan, också det på turné med Riksteatern.
Han arbetade under många år på Stockholms Stadsteater, där han medverkade i en lång rad uppsättningar bl.a. Möss och människor, Ett dockhem och Finns det tigrar i Kongo. Han spelade i musikaler på privatteatrarna bl.a. Tolvskillingsoperan, Cabaret, Fantasticks och Sound of Music.
Dybeck filmdebuterade 1960 i Alf Sjöbergs Domaren, och han kom att medverka i över 45 film- och TV-produktioner, bland annat Dubbelstötarna, Kråsnålen och Tre kärlekar. Han blev mest känd för roller som den buttre men hygglige fastighetsskötaren Sten i TV-serien Goda grannar på 1980-talet och som kriminalkommissarie Max Falck i Jakten på en mördare 1999.[2]
Vid sidan om skådespelaryrket var Dybeck engagerad i människorättsfrågor och reste till Nordamerika för att träffa representanter för ursprungsbefolkningen där.
Niels Dybeck är begravd på Lidingö kyrkogård.[3]
Filmografi
redigera- 1960 – Domaren
- 1963 – Dronningens vagtmester
- 1966 – Andersson, Pettersson och Lundström
- 1967 – Kärlek 1-1000
- 1968 – Utan en tråd
- 1968 – Slättemölla by (TV-serie)
- 1969 – Se dig om i vrede
- 1970 – Den yttersta dagen
- 1971 – Broster Broster (TV-serie)
- 1978 – Streber
- 1979 – Den nya människan
- 1979 – Godnatt, jord (TV-serie)
- 1980 – Lämna mej inte ensam
- 1980 – Lycka till (TV-serie)
- 1980 – Dubbelstötarna (TV-serie)
- 1980 – Jackpot
- 1981 – Hans Christian och sällskapet
- 1981 – Scener från ett radhusområde
- 1982 – Dom unga örnarna
- 1982 – Zoombie
- 1983 – Limpan
- 1983 – Distrikt 5 (TV-serie)
- 1984 – Sömnen
- 1985 – Svindlande affärer
- 1985 – Examen
- 1985 – Korset (TV-serie)
- 1985 – Nya Dagbladet (TV-serie)
- 1986 – Studierektorns sista strid
- 1986 – I lagens namn
- 1986 – Fläskfarmen
- 1986 – Kunglig toilette
- 1986 – Femte generationen (TV-serie)
- 1987–1988 – Goda grannar (TV-serie)
- 1988 – Kråsnålen (TV-serie)
- 1991 – Tre kärlekar (TV-serie)
- 1993 – Snoken (TV-serie)
- 1996 – Stengrunden
- 1998 – Hamilton
- 1998 – Beck – Öga för öga
- 1998 – Ivar Kreuger (TV-serie)
- 1999 – Jakten på en mördare (TV-serie)
- 1999 – OP7 (TV-serie)
- 2000 – Nya tider (TV-serie)
- 2000 – Miraklernas man
- 2000 – Före stormen
- 2000 – Dinosaurier
- 2001 – Hamilton (TV-serie)
- 2003 – Talismanen (TV-serie)
- 2035 – Stall-Erik och snapphanarna
Teater (ej komplett)
redigeraRoller
redigeraRadioteater
redigeraRoller
redigera| År | Roll | Produktion | Regi |
|---|---|---|---|
| 1965 | En dräng | Den försvunne disponenten Folke Mellvig |
Lennart Olsson[5] |
Referenser
redigeraNoter
redigera- ^ ”Niels Dybeck”. Svensk Filmdatabas. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=67508&ref=%2ftemplates%2fSwedishFilmSearchResult.aspx%3fid%3d1225%26epslanguage%3dsv%26searchword%3dNiels+Dybeck%26type%3dPerson%26match%3dBegin%26page%3d1%26prom%3dFalse. Läst 23 juli 2012.
- ^ ”Niels Dybeck”. IMDb.com. http://www.imdb.com/name/nm0245607/. Läst 23 juli 2012.
- ^ Finn graven
- ^ Marcus Boldemann (9 september 1995). ”Överhurtig Carola övertygar”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/arkiv/kultur/overhurtig-carola-overtygar/. Läst 17 september 2016.
- ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 39. 22 maj 1965. https://arkivet.dn.se/tidning/1965-05-22/137/39. Läst 19 december 2021.
Källor
redigeraExterna länkar
redigera- Niels Dybeck i Dramatens rollbok
- Niels Dybeck på Malmö stadsteater
- Niels Dybeck på Stockholms stadsteaters webbplats