Militärkuppen i Chile 1973
Militärkuppen i Chile 1973 ägde rum 11 september 1973 då den demokratiskt valde socialistiske presidenten, Salvador Allende, störtades av den chilenska militären under ledning av general Augusto Pinochet med stöd av USA:s federala statsmakt genom CIA. Kuppen inträffade mindre än två månader efter det första misslyckade kuppförsöket (känt som Tanquetazo-kuppen och förövat av Patria y Libertad) samt mindre än en månad efter det att parlamentet – där oppositionen var i majoritet – hade fördömt Allendes ohörsamhet mot parlamentet och påstådda brott mot grundlagen.
| Militärkuppen i Chile 1973 | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Del av Kalla kriget | |||||||
 Monedapalatset bombas | |||||||
| |||||||
| Stridande | |||||||
 Chilenska staten
|
Chiles militär:
| ||||||
| Befälhavare och ledare | |||||||
Salvador Allende † Orlando Letelier Ariel Fontana Miguel Enríquez
|
Augusto Pinochet Gustavo Leigh José Toribio Merino César Mendoza
| ||||||
USA:s intervention i chilensk politik och stöd till Allendes motståndare, inklusive stöd till mord, har dokumenterats genom offentliggörande av handlingar som rör Projekt FUBELT (mer känt som Track II). Även dess exakta natur är kontroversiellt.[1]
Efter militärkuppen följde 17 år (till 1990) av militärdiktatur under ledning av Pinochet. Under hans styre förbjöds samtliga politiska partier och alla organisationer utanför hans kontroll. Tiotusentals politiskt och fackligt aktiva förföljdes, torterades, avrättades, mördades eller försvann. Den politiska aktivisten och singer-songwritern Víctor Jara arresterades, torterades och sköts ihjäl bara några dagar efter militärkuppen. Totalt dödades minst 3 500 människor under de 17 åren. 1 500 är fortfarande "försvunna". En chilensk undersökningskommission meddelade 2011 att uppskattningsvis 38 000 människor hade utsatts för tortyr och motsvarande behandling av general Pinochets regim.[2]
Bakgrund
redigeraEkonomi
redigeraNär socialisten Salvador Allende vann presidentvalet i Chile 1970 genomgick det chilenska samhället stora ekonomiska svårigheter: problem såsom långsam tillväxt, inflation och ojämlik inkomstfördelning. Allende ville bryta centraliseringen av den ekonomiska makten. Han drev på för en politik som bland annat syftade till att nationalisera delar av näringslivet. Med anledning av Allendes politik uppstod en intressekonflikt kring hur, och ifall, jordens ägande skulle omfördelas från de stora jordägarna och ifall de stora kopparfyndigheterna i Chile skulle förstatligas.[källa behövs]
Under Allendes första år som president förbättrades Chiles ekonomi. BNP ökade med 8,6 procent och inflationen sjönk från 34,9 procent 1970 till 22,1 procent medan industriproduktionen ökade med 12 procent.[3] Allendes socialistiska ekonomiska politik mötte motstånd från den rika sektorn av chilenska samhället liksom från USA, som gjorde diplomatiska, ekonomiska och hemliga påtryckningar på regeringen.[4]
Konfrontationer
redigeraI oktober 1972 erfor Chile den första av en rad konfrontationer ledd av några välbärgade sektorer av det chilenska samhället, som fick öppet stöd av USA:s president Richard Nixon. En strejk bland lastbilsägarna, som CIA stödde samt finansierade med 2 miljoner dollar inom ramen för "September Plan", började den 9 oktober 1972.[5] Strejken, som berörde 165 lastbilsägares fackföreningar med 40 000 medlemmar och 56 000 fordon, förlamade landet.
Under Allendes tid vid makten destabiliserades Chiles politiska liv; fabriker och större jordbruk ockuperades i många fall av Allendes mera extrema anhängare tillsammans med utländska så kallade "yrkesrevolutionärer".[källa behövs] En av dessa grupper kallas MIR (Movimiento de Izquierda Revolucionaria). Högerextrema grupper som Patria y Libertad förövade flera attentat och sabotage för att destabilisera landet. Patria y Libertad uppges ha finansierats av CIA.[6]
Trots en nedgång av de ekonomiska indikatorerna, ökade Allendes Unidad Popular stöd till 43,2 procent i parlamentsvalet 1973. Det som hade börjat som en informell allians mellan Allendes koalition och expresidenten Eduardo Freis kristdemokrater tog nu slut, och även dessa började se hans regering som illegitim.[7]
CIA försökte destabilisera Allendes regering genom att ge upp till $8 miljoner i stöd till oppositionsgrupper i syfte att påskynda Allendes fall.[5] CIA-rapporten som släpptes år 2000 gör gällande att $6,8 miljoner spenderades på att undergräva Allendes regering.[8]
Förändrat politiskt och parlamentariskt läge
redigera1973 var det chilenska samhället uppdelat mellan starka motståndare och lika starka anhängare till Salvador Allende och hans regering. I det chilenska parlamentet hade socialisterna tidigare haft stöd av kristdemokraterna men dessa hade nu gått ihop med de konservativa i att kräva hans avgång. Deputeradekammaren röstade den 22 augusti 1973 med siffrorna 81-47 för en resolution som skulle förklara Allendes sätt att styra Chile för icke-konstitutionellt och begärde att regeringens verksamhet skulle följa lagen.[9] Allende svarade med att resolutionen inte hade fått den nödvändiga tvåtredjedels-majoriteten i senaten och att den i sig stred mot flera paragrafer i grundlagen.[10]
Ledaren för misstroendeförklaringen, Eduardo Frei Montalva, hade tidigare stött valet av Allende men påstod att han höll på att utveckla landet till en Kubainspirerad kommunistdiktatur.[källa behövs] Frei blev senare en av Pinochetregimens största kritiker och blev troligen giftmördad av dess säkerhetspolis CNI 1983[11].
Kuppen
redigeraDen 11 september 1973 stormades presidentpalatset La Moneda där Allende befann sig. Allende erbjöds att lämna landet med flyg, men han avböjde. Idag finns det bevis för att Pinochet hade tänkt spränga flygplanen i luften.[källa behövs] Den 19 juli 2011 bekräftade Allendes dotter att hennes far begått självmord. Han befann sig inne i presidentpalatset då fientliga trupper var på väg att inta huvudstaden. Chiles rättsmedicinska verk bekräftade Allendes självmord efter en obduktion.[12][13][14]Kuppen genomfördes snabbt och effektivt och på en vecka hade de flesta av vänsterns ledare mördats. Bland dessa fanns Victor Jara. Sveriges ambassadör, Harald Edelstam gjorde under tiden närmast efter kuppen en insats för att rädda förföljda i Chile.[15] Detta har filmatiserats i filmen Svarta nejlikan. Pinochet och hans militärregim styrde Chile med järnhand fram till 1990, då han utlyste demokratiska val.
USA:s inblandning
redigera
Det finns ingenting i offentliggjorda dokument som visar att USA var direkt inblandat i kuppen 1973, men de skapade förutsättningar för den. USA välkomnade den nya ledningen och samarbetade sedan med denna.[16][17] Fem dagar efter kuppen rapporterade utrikesminister Henry Kissinger till president Richard Nixon telefonledes om läget i Chile. Kissinger menar att han och Nixon skulle ha hyllats som hjältar om de stött en liknande kupp under Eisenhowers presidenttid. Nixon svarar att USA inte var direkt involverat i kuppen, men att man hade skapat förutsättningar och förberett marken för störtandet av Allende.[18]
Enligt en CIA-rapport från 2000, Hincheyrapporten, hade CIA inte uppmanat till en militärkupp men de var medvetna om att en kupp planerades och etablerade kontakt med kuppmakare. Eftersom CIA inte försökte hindra maktövertagandet och dessutom hade försökt att igångsätta en kupp 1970, var det enligt rapporten troligt att det verkade som om de såg genom fingrarna med kuppen.[16] Efter kuppen fortsatte USA att stödja militärjuntan.
Redan 1970, efter att Salvador Allende blivit vald till president, hade alltså USA försökt inleda en kupp för att förhindra Allendes maktövertagande. Efter valet var USA:s långsiktiga mål, enligt Hincheyrapporten, att stödja oppositionen för att den skulle besegra Allende i nästa presidentval 1976. CIA gav pengar till Partido Democrata Cristiano, Partido Nacional och Democracia Radical. Pengar satsades även på propaganda i lokala medier, speciellt i tidningen El Mercurio. I slutet av 1972 trodde USA att den chilenska militären avsåg att göra en kupp, men USA var noga med att inte bli direkt inblandat i själva kupphändelserna. Sammanlagt spenderade USA ungefär 6,5 miljoner dollar i hemliga program under Allendes presidenttid.[16]
Samtidigt minskades USA:s bilaterala bistånd till Chile kraftigt. Likaså reducerades ekonomisk hjälp från Interamerikanska utvecklingsbanken och Världsbanken, där USA:s inflytande var stort. Dock fick Chile bistånd från Internationella valutafonden.[19][20]
Minnesstunder
redigera
40 år efter militärkuppen högtidlighölls minnet av den forne presidenten, Allende, och alla andra offer för diktaturen i Chile[21] och i många andra länder, till exempel Argentina[22] och Sverige.[23]
50 år efter kuppen hölls en minnesceremoni i Ecomemoriaparken i Jakobsberg utanför Stockholm, bland träden som representerar diktaturens offer.[24]
I populärkultur
redigera- I Costa-Gavras film Försvunnen (Missing, 1982) skildras sökandet efter en amerikansk frivilligarbetare som fängslades under kuppen. Filmen vann Guldpalmen vid Filmfestivalen i Cannes.
- Isabel Allendes roman Andarnas hus (La casa de los espíritus, 1982) behandlar Chiles historia under 1900-talet, däribland kuppen och livet efter den. Boken filmatiserades 1993 av Bille August i en internationell storproduktion.
- I chilenamerikanen Ariel Dorfmans scenpjäs Döden och flickan (Death and the Maiden) från 1991 skildras mötet mellan en torterare och ett av hans offer från kupptiden många år efter juntans avgång. Det sägs dock aldrig rakt ut att det är just Chile som avses. Pjäsen filmatiserades 1994 av Roman Polanski.
- Andrés Woods spelfilm Machuca (2004) skildrar två pojkars liv i Santiago under tiden för kuppen.
- Filmen Svarta nejlikan (2007) i regi av Ulf Hultberg, skildrar den svenske ambassadören Harald Edelstams insats under och efter kuppen.
Referenser
redigera- ^ ”Covert Action In Chile 1963 1973”. Covert Action In Chile 1963 1973. Staff report of the Select Committee to study governmentaloperations, United States Senate. http://archive.org/stream/Covert-Action-In-Chile-1963-1973/94chile#page/n0/mode/2up. Läst 9 september 2013.
- ^ Long, Gideon (2011-08-18): "Chile recognises 9,800 more victims of Pinochet's rule". Bbc.co.uk. Läst 15 september 2013. (engelska)
- ^ Comienzan los problemas, part of series "Icarito > Enciclopedia Virtual > Historia > Historia de Chile > Del gobierno militar a la democracia" on LaTercera.cl. Läst 22 september 2006.
- ^ Kristian C. Gustafson. CIA Machinations in Chile in 1970: Reexamining the Record Arkiverad 22 december 2019 hämtat från the Wayback Machine.. Läst 21 augusti 2007.
- ^ [a b] El paro que coronó el fin ó la rebelión de los patrones Arkiverad 25 maj 2016 hämtat från the Wayback Machine., El Periodista, 8 June 2003 (spanska)
- ^ United States Senate Report (1975) Covert Action in Chile, 1963-1973. U.S. Government Printing Office Washington. D.C.
- ^ Development and Breakdown of Democracy, 1830-1973, United States Library of Congress Country Studies: Chile. Undated; according to Preface, "The body of the text reflects information available as of March 31, 1994." Läst 22 september 2006.
- ^ CIA 2000 report, page 12, published by the National Security Archive
- ^ Uttalande av parlamentets andra kammare den 22 augusti 1973
- ^ https://web.archive.org/web/20070814074601/http://www.josepinera.com/pag/pag_tex_respallende.htm
- ^ ”http://www.svd.se/nyheter/utrikes/chiles-expresident-mordades-med-gift_3912037.svd”. Chiles expresident mördades med gift. Svenska dagbladet. http://www.svd.se/nyheter/utrikes/chiles-expresident-mordades-med-gift_3912037.svd. Läst 17 januari 2013.
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 3 juni 2016. https://web.archive.org/web/20160603083924/http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/utrikes/article13348369.ab. Läst 22 oktober 2011.
- ^ http://edition.cnn.com/2011/WORLD/americas/07/19/chile.allende/index.html?hpt=hp_p1&iref=NS1
- ^ http://www.france24.com/en/20110719-analysis-allende-remains-confirms-verdict-suicide-pinochet-exhumation-coup-1973-chile
- ^ Camacho Padilla, Fernando. ”El golpe de Estado en Chile y la reacción de Suecia”. https://www.academia.edu/24905384/El_golpe_de_Estado_en_Chile_y_la_reacci%C3%B3n_de_Suecia. Läst 22 april 2019.
- ^ [a b c] Hinchey Report: CIA Activities in Chile Arkiverad 20 oktober 2009 hämtat från the Wayback Machine., 18 september 2000.
- ^ CIA Acknowledges Ties to Pinochet's Repression. Report to Congress Reveals U.S. Accountability in Chile, om Hinchey-rapporten, National Security Archive, 19 september 2000.
- ^ The Kissinger Telcons: Kissinger Telcons on Chile, National Security Archive, Konversationen i pdf-format.
- ^ Church Report: Covert Action in Chile 1963-1973. Arkiverad 11 september 2009 hämtat från the Wayback Machine., 18 december 1975.(engelska)
- ^ Mabry, Don, Chile: Allende's Rise and Fall Arkiverad 30 oktober 2006 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ ”Chile rinde homenaje a Salvador Allende a 40 años del golpe de Estado”. Chile rinde homenaje a Salvador Allende a 40 años del golpe de Estado. teleSUR. http://www.telesurtv.net/articulos/2013/09/11/chile-rinde-homenaje-a-salvador-allende-a-40-anos-del-golpe-de-estado-2937.html. Läst 16 september 2013.
- ^ ”Homenaje a Salvador Allende a 40 años del golpe militar en Chile”. Homenaje a Salvador Allende a 40 años del golpe militar en Chile. Buenos Aires cuidad. Arkiverad från originalet den 5 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160305120410/http://agendacultural.buenosaires.gob.ar/evento/homenaje-a-salvador-allende-a-40-a%C3%B1os-del-golpe-militar-en-chile/8110. Läst 16 september 2013.
- ^ ”40-årsdagen av militärkuppen i Chile”. 40-årsdagen av militärkuppen i Chile. RiktpunKt. http://www.riktpunkt.nu/2013/09/40-arsdagen-av-militarkuppen-i-chile/. Läst 16 september 2013.
- ^ Håkan Bergström (13 oktober 2005). ”Löjtnant Julio hedras med minnesträd”. hn.se. https://www.hn.se/1.3614436. Läst 10 september 2023.
Vidare läsning
redigera- Raymond Paredes-Ahlgren: Hur många gånger kan man döda en man?, Stockholm 2001, ISBN 91-7588-390-2
Externa länkar
redigera- Pinochet lämnade England i dag, Aftonbladet, 2 mars 2000.
- Electronic Briefing Books - Offentliggjorda dokument från National Security Archive.
- Yle Arkivet: Militärkuppen i Chile 1973 skulle rensa landet från oliktänkare