Lewisit

Lewisit eller 2-klorvinyl-diklorarsin är en organisk arsin med formeln C₂H₂ClAsCl₂.

Lewisit
Systematiskt namn	2-Kloretenyldiklorarsin
Övriga namn	2-Klorvinyl-diklorarsin, Ny G-34, Lewisit I
Kemisk formel	C2H2ClAsCl2
Molmassa	207,318 g/mol
Utseende	Färglös, oljig vätska
CAS-nummer	541-25-3
SMILES	C(=C[As](Cl)Cl)Cl
Egenskaper
Densitet	1,88 g/cm³
Löslighet (vatten)	0,5 g/l
Smältpunkt	-18 °C
Kokpunkt	190 °C
Faror
Huvudfara	Giftig Miljöfarlig
NFPA 704	1 4 1
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Historia

Lewisit är uppkallat efter den amerikanske kemisten Winford Lee Lewis som först producerade ämnet på Catholic University of America 1918. Ämnet utvecklades till ett kemiskt stridsmedel vid Nela Park under täcknamnet ny G-34.

Ämnet användes aldrig under första världskriget, men amerikanska armén tillverkade runt 20 000 ton lewisit som hölls i lager fram till 1950-talet. Största delen av lagret neutraliserades med hypoklorit och dumpades i Mexikanska golfen.

Egenskaper

Lewisit verkar hud- och vävnadsskadande samt är, till följd av sitt arsenikinnehåll, allmängiftigt. Det tränger lätt igenom kläder och till och med gummi. Vid kontakt med hud orsakar den omedelbart smärta och klåda. Efter cirka 12 timmar uppstår stora, vätskefyllda blåsor liknande de som orsakas av senapsgas. Vid kontakt med vatten bildas saltsyra.

Framställning

Lewisit framställs av arseniktriklorid (AsCl₃) och acetylen (C₂H₂).

${\rm {AsCl_{3}+C_{2}H_{2}\rightarrow C_{2}H_{2}ClAsCl_{2}}}$

Användning

Lewisit är tänkt att användas som stridsgas, antingen som den är eller som tillsats till senapsgas för att hindra den från att frysa.

Struktur

På grund av hur lewisit tillverkas bildas tre olika varianter; Lewisit I, Lewisit II och Lewisit III. Dessa brukar inte separeras, utan förekommer som blandning.

Lewisit I	Lewisit II	Lewisit III