Kangos
Kangos (finska: Kangonen)[4] är en tätort i Junosuando distrikt (Junosuando socken) i Pajala kommun i Norrbottens län, belägen vid Lainioälven.
| Kangos | |
| Tätort | |
 | |
| Land |  Sverige
|
|---|---|
| Landskap | Norrbotten |
| Län | Norrbottens län |
| Kommun | Pajala kommun |
| Distrikt | Junosuando distrikt |
| Koordinater | 67°29′5″N 22°38′46″Ö / 67.48472°N 22.64611°Ö |
| Area | 146 hektar (2020)[1] |
| Folkmängd | 226 (2020)[1] |
| Befolkningstäthet | 1,55 inv./hektar |
| Tidszon | CET (UTC+1) |
| - sommartid | CEST (UTC+2) |
| Tätortskod | T8660[2] |
| Beb.områdeskod | 2521TB102 (1960–)[3] |
| Geonames | 605342 |
  Ortens läge i Norrbottens län
| |
| SCB:s bebyggelseområdesavgränsning Redigera Wikidata | |
| Kangos | |
| Boplats | |
| Land | Sverige |
|---|---|
| Landskap | Norrbotten |
| Län | Norrbottens län |
| Kommun | Pajala kommun |
| Socken | Junosuando socken |
| Koordinater | 67°32′22″N 22°40′19″Ö / 67.53952°N 22.67185°Ö |
| Kulturmärkning | |
| Fast fornlämning | |
| - Referens nr. | Junosuando 22:1 |
| Information från FMIS. | |
Historia
redigeraKangos grundades på 1630-talet av Simon Hendersson, vilken var av okänt ursprung, men möjligtvis svåger eller svärson till Nils Ludvisson Lodwijk, Lovikkas grundläggare.[källa behövs]
Stenåldersfynd
redigeraNågra kilometer norr om Kangos finns lämningar efter en lägerplats från stenåldern som när den daterades var den dittills äldsta kända i Norrland.[5] 2009 upptäcktes en äldre boplats i Aareavaara. Lämningen ligger alldeles intill väg 886 på östra sidan av Lainioälven och undersöktes 2004 i samband med att vägen skulle breddas. I en härdgrop hittades brända ben som med kol-14-metoden kunde dateras till 8 555 ±65 år B.P., vilket innebär att den är ungefär 9 800 år gammal, alltså från mesolitikum. Lägerplatsen låg då någon mil från stranden Ancylussjön, Östersjöns föregångare. Landskapet var förmodligen tundraliknande. De brända benen har kunnat artbestämmas till ren och gädda, arter som också hittats vid den ungefärligt samtida boplatsen vid Dumpokjauratj i Arjeplogs kommun. Fynd av renben är annars mycket sällsynta på norrländska stenåldersboplatser.[6] Lägerplatsen i Kangos är därmed en av ytterst få boplatser som har lämningar efter de renjägare som måste ha varit de första som koloniserade området efter inlandsisens avsmältning.[7]
Befolkningsutveckling
redigera
| Befolkningsutvecklingen i Kangos 1950–2020[8][9][10][11][12][13][14] | ||||
|---|---|---|---|---|
| År | Folkmängd | Areal (ha) | ||
| 1950 | 559 | ## | ||
| 1960 | 459 | 182 | ||
| 1965 | 387 | 177 | ||
| 1970 | 360 | 177 | ||
| 1975 | 302 | 120 | ||
| 1980 | 329 | 147 | ||
| 1990 | 315 | 147 | ||
| 1995 | 299 | 147 | ||
| 2000 | 293 | 148 | ||
| 2005 | 278 | 146 | ||
| 2010 | 252 | 147 | ||
| 2015 | 245 | 146 | ||
| 2016 | 233 | 146## | ||
| 2020 | 226 | 146 | ||
Anm.:
## Som tätort/befolkningsagglomeration 1920–1950. ## Arean 31 december 2016, 2017 och 2018 fortsatt samma som avgränsades som tätort 2015. | ||||
Vid folkräkningen år 1890 var 233 personer skrivna i Kangos.[15]
Samhället
redigeraI Kangos finns det bl.a F-9 grundskola, livsmedelsbutik, post, busshållplats, gym och café.
Kangos kyrka finns även här.
Referenser
redigeraNoter
redigera- ^ [a b c] Statistiska tätorter 2020, befolkning, landareal, befolkningstäthet per tätort, SCB, 24 november 2021, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Befolkning i tätorter 1960-2010, SCB, läs online, läst: 28 februari 2014.[källa från Wikidata]
- ^ Kodnyckel för SCB:s statistiska tätorter och småorter - Koppling mellan gammalt och nytt kodsystem, SCB, 11 november 2021, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ ”Min Karta (tidigare: Kartsök och ortnamn)”. Lantmäteriet. https://minkarta.lantmateriet.se/?e=826550&n=7505322&z=11&background=3&boundaries=false. Läst 19 april 2017.
- ^ ”Norrlands äldsta boplats funnen”. Sveriges Television. 3 februari 2005. http://www.svt.se/nyheter/sverige/norrlands-aldsta-boplats-funnen. Läst 9 februari 2013.
- ^ Östlund, Olof (2005). ”Stenåldersboplatsen i Kangos - nästan 10.000 år i glömska: den tidigaste kolonisationen i Norrbotten”. Norrbotten 2005,: sid. 141–149: ill.. 0546-3467. ISSN 0546-3467. Libris 10448797
- ^ Möller, Per; Östlund, Olof; Barnekow, Lena; Sandgren, Per; Palmbo, Frida; Willerslev, Eske (2013). ”Living at the margin of the retreating Fennoscandian ice sheet: The early Mesolithic sites at Aareavaara, northernmost Sweden” (på engelska). The Holocene 23 (1): sid. 104–116. doi:. http://hol.sagepub.com/content/23/1/104.
- ^ (PDF) Folkräkningen den 31 december 1950, I, Areal och folkmängd inom särskilda förvaltningsområden m.m., Tätorter. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1952-05-19. sid. 237. Arkiverad från originalet den 1 oktober 2014. https://www.webcitation.org/6T09ZkyrB?url=http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1950_1.pdf. Läst 9 oktober 2014 Arkiverad 29 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Statistiska meddelanden Be 1967:21 Tätorternas areal och folkmängd 1960 och 1965. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1967-09-22. sid. 84
- ^ Statistiska meddelanden Be 1972:11 Tätorternas areal och folkmängd 1965 och 1970. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 17 november 1972. sid. 76
- ^ (PDF) Folk- och bostadsräkningen 1975, Del 2:4, Utveckling mellan 1970 och 1975. Tätorternas areal och folkmängd.. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1977. sid. 46. Arkiverad från originalet den 19 augusti 2015. https://www.webcitation.org/6atarNDGu?url=http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folk_o_bostadsrakningen_1975_2_4.pdf. Läst 19 augusti 2015 Arkiverad 24 september 2015 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ (PDF) Folk- och bostadsräkningen 1980 Del 2:3, Tätorternas areal och folkmängd, utveckling mellan 1975 och 1980. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1984-06-29. sid. 58. Arkiverad från originalet den 15 januari 2015. https://www.webcitation.org/6VbOaXwnN?url=http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folk_o_bostadsrakningen_1980_2_3.pdf. Läst 15 januari 2015 Arkiverad 24 september 2015 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ (PDF) Tätorter 1990, Befolkning och areal i tätorter och glesbygd; Reviderade uppgifter. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 26 februari 1992. sid. 54. Arkiverad från originalet den 18 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131018010555/http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2000I02/MI38SM9201.pdf. Läst 1 april 2016
- ^ ”Landareal per tätort, folkmängd och invånare per kvadratkilometer. Vart femte år 1960 - 2016”. Statistiska centralbyrån. 5 april 2017. Arkiverad från originalet den 26 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161026232758/http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__MI__MI0810__MI0810A/LandarealTatort/?rxid=3bde46f8-57f9-40b1-bc62-ed84cfcaa49f. Läst 19 april 2017.
- ^ ”Folkräkningen 1890 - Norrbottens län”. Umeå universitetsbibliotek. Arkiverad från originalet den 19 april 2017. https://web.archive.org/web/20170419200456/http://www2.foark.umu.se/folk/bd/sok.asp?selarkbild=Pajala&hemort=Kangos&selar=Exakt&action=S%F6k. Läst 19 april 2017.