John Toland (filosof)
John Toland, född den 30 november 1670 i Ardagh, Donegal, död den 11 mars 1722 i Putney vid London, var en irländsk filosof. Toland var den främste representanten för "fritänkarna" i England omkring 1700.
| John Toland | |
 | |
| Född | 30 november 1670[1][2][3] Ardagh, Irland |
|---|---|
| Död | 11 mars 1722[1][2][4] (51 år) Putney, Storbritannien |
| Medborgare i | Kungariket Irland och Kungariket Storbritannien |
| Utbildad vid | Edinburghs universitet University of Glasgow Universitetet i Leiden  |
| Sysselsättning | Filosof, teolog, författare[5] |
| Redigera Wikidata | |
Biografi
redigeraHan uppfostrades i den romersk-katolska tron, men utträdde redan i sitt sextonde år ur romersk-katolska kyrkan. Han promoverades vid Edinburghs universitet 1690, studerade i Leiden den Heliga Skrift och kyrkofäderna och utgav som frukten av dessa studier Christianity not mysterious (anonymt 1696; andra upplagan med utsatt författarnamn samma år), som väckte en storm av ovilja, utsatte honom i Dublin 1697 för personliga förföljelser och dömdes av parlamentet att brännas av bödeln. Endast genom flykt räddade sig författaren från häktning.
År 1701 försvarade Toland i en flygskrift huset Hannover, mottogs vid hoven i Hannover och Berlin, dedicerade till preussiska drottningen Sofia Charlotta Letters to Serena (1704) och knöt bekantskap med Leibniz. Sedermera återvände han till England och köpte sig för medel, som hans författarskap inbringat, en gård på landet. Utom de redan nämnda skrifterna är Life of Milton (1698) och Pantheisticon (1720) hans mest betydande arbeten.
I "Christianity not mysterious" intar Toland i sin religionskritik ännu en ganska moderat ståndpunkt. I anslutning till Locke söker han ådagalägga, att det inte finns något i kristendomen, som strider mot förnuftet, och inte heller något överförnuftigt. Visserligen gör han gällande, att uppenbarelsen är sann, inte därför att den är uppenbarad, utan därför att den överensstämmer med förnuftet, men han sätter dock alls inte i fråga trosinnehållets sanning och finner även underverken trovärdiga.
Vida radikalare åsikter utvecklar han däremot i Letters to Serena, där han visar sig påverkad av Spinoza och utvecklar en avgjort panteistisk åsikt. Han kritiserar Cartesius av Spinoza upptagna materiebegrepp, i det han framhåller, att rörelsen är lika väsentlig och ursprunglig för den kroppsliga verkligheten som utsträckningen.
Naturen är sålunda inte en död, i och för sig oföränderlig verklighet, som behöver en rörelseimpuls från en utomstående skapare, utan har i sig själv kraft och liv. I samband därmed ger han också den spinozistiska duplicismen en vändning åt materialism, i det att han fattar tänkandet som yttring av hjärnans komplicerade rörelser.
Även i religionskritiken går han nu längre än förut. Han försvarar inte längre tron på en personlig gud eller på själens individuella odödlighet. Utan förmåga att historiskt uppfatta religionsutvecklingen, ser han som upplysningstiden i det hela den positiva religionens avvikelser från den förnuftiga, naturliga religionen som frukten av härsklystna prästers och statsmäns bedrägerier.
I Pantheisticon stannar han inte vid att kritisera den positiva religionen, utan söker även sätta en ny förnuftskult i dess ställe genom att skildra de filosofiska symposier, som han låter diktade hemliga sällskap av panteister runtom i världen fira, under tillbedjan av Sanningen, Friheten och Hälsan såsom de vises trefaldiga högsta goda och med hyllande av mänsklighetens stora andar från Salomo till Hypatia.
Denna nya liturgi är en egendomlig föregångare till den mänsklighetsreligion, som sedan Comte skulle söka grundlägga. Att han förlägger den nya religionens utövning till sällskap, som sluter sina dörrar för alla profana, är karakteristiskt för hela upplysningstiden, som väl tillerkände de bildade full tankefrihet i religiösa frågor, men ville behålla det obildade folket under kyrkans förmynderskap.
Emellertid var även Toland en kraftig förfäktare av toleransens grundsatser, som han önskade tillämpade även gentemot ateister, och har därigenom ansetts utöva på sin tid ett gagnande inflytande. Tolands skrifter utgavs i 2 band 1726–1747.
Eftermäle
redigeraAsteroiden 7947 Toland är uppkallad efter honom.[6]
Källor
redigeraTryckta källor
redigera- Toland, John i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1919)
Noter
redigera- ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/John-Tolandtopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w62z1kxm, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Encyclopædia Universalis, Encyclopædia Britannica, Inc., 1968, Encyclopædia Universalis-ID: john-tolandencyclopaedia-universalis, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: toland-john, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ ”Minor Planet Center 7947 Toland” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=7947. Läst 23 juni 2023.
Vidare läsning
redigera- Ann Thomson; Bodies of Thought: Science, Religion, and the Soul in the Early Enlightenment, 2008 ISBN 978-0-19-923619-0