Johannes av Mirecourt
Johannes av Mirecourt (latin: Johannes de Mercuria), född cirka 1300 i Mirecourt, död cirka 1349, var en fransk cisterciensmunk och skolastisk filosof och teolog. Han var lärjunge till William Ockham och var en framträdande nominalist. Johannes kallades för Monachus Albus, "den vite munken".
| Johannes av Mirecourt | |
| Född | cirka 1300 Mirecourt |
|---|---|
| Död | cirka 1349 |
| Region | Västerländsk filosofi |
| Skola | Nominalism ⋅ antirationalism |
| Influenser | William Ockham ⋅ Nicolaus från Autrecourt ⋅ Gregorius av Rimini ⋅ Thomas Bradwardine |
Johannes studerade i Paris och avlade examen. Åren 1344–1345 föreläste han om Petrus Lombardus Sentenser; sistnämnda år utgav han en kommentar till detta verk. Två år senare, 1347, blev 63 av hans teser censurerade. Fakulteten tillät Johannes att skriva en förklarande apologi; detta föranledde att det censurerade antalet teser minskade till 41 stycken.
Johannes avvisade bland annat möjligheten att rationellt kunna bevisa att Gud utgör den första orsaken.[1]
Källor
redigera- Adamson, Peter (2022). Filosofi i medeltidens värld: en filosofihistoria utan luckor. En filosofihistoria utan luckor; 4. Stockholm: Thales. sid. 554. Libris 4kb10cmz2qcslj72. ISBN 978-91-7235-129-5
- Leff, Gordon (1962) (på engelska). Medieval Thought: St. Augustine to Ockham. Harmondsworth: Penguin Books. sid. 293
- ”John of Mirecourt, French philosopher”. Encyclopædia Britannica. https://www.britannica.com/biography/John-of-Mirecourt. Läst 7 oktober 2024.