Internering av japaner i USA under andra världskriget
Under andra världskriget, efter attacken mot Pearl Harbor, byggdes interneringsläger för japanskamerikaner i USA, till vilka cirka 110 000 japaner och amerikanska medborgare (62 procent) med japanskt ursprung tvångsförflyttades från USA:s västkust och internerades. Samtidigt tvingades ytterligare 10 000 personer flytta till andra delar av landet, dock utan att interneras.
.jpg)
Interneringslägren, officiellt kallade War Relocation Camps, "krigsomplaceringsläger," uppfördes huvudsakligen i landets inre, avlägsna delar.
USA:s president Franklin D. Roosevelt godkände interneringen genom att underteckna order 9066, vilken tillät lokala militära befälhavare att definiera "militära områden" som "undantagsområden," från vilka "vissa eller samtliga personer [fick] uteslutas." Tolv dagar senare användes denna befogenhet för att förklara alla personer med japanskt ursprung bannlysta från hela Stillahavskusten, inklusive hela Kalifornien och större delen av Oregon och Washington. USA:s högsta domstol fann 1944 att uteslutandet, avhysningen och interneringen inte stred mot grundlagen, med motiveringen att inskränkningar i en etnisk grupps medborgerliga rättigheter ansågs tillåtna om det finns ett "trängande allmänt behov."[1]
Samtidigt som staten internerade personer med japanskt ursprung stred flera amerikanska enheter bestående av personer med japansk härkomst i Italien, Frankrike och i Stilla Havet. En del av dessa soldater rekryterades även från interneringslägren.
De som tvångsförflyttades tvingades att på kort tid sälja sina egendomar, ofta till priser under marknadsvärdet. I slutet av 1944 började myndigheterna stänga vissa av lägren, och människorna fick börja återvända. Viss kompensation för förlorad egendom utbetalades 1948,[2] men de flesta internerna kunde inte helt återfå vad de förlorat. År 1988 undertecknade president Ronald Reagan en lag i vilken den amerikanska staten officiellt bad om ursäkt för interneringen. Lagen förkunnar att statens handlingar var grundade på "rasfördomar, krigshysteri och misslyckat politiskt ledarskap,"[3] och 1990 började staten betala ersättning till då levande före detta interner.
Platser där läger anlades
redigera- Fort Lincoln Internment Camp, North Dakota
- Granada (Amache), Colorado
- Heart Mountain, Wyoming
- Jerome, Arkansas
- Manzanar, Kalifornien
- Minidoka, Idaho
- Poston, Arizona
- Rohwer, Arkansas
- Topaz, Utah
- Tule Lake, Kalifornien
Se även
redigeraKällor
redigera- Wikipediadeltagare (27 december 2006). ”Wikipedia: Japanese American internment”. http://en.wiki.x.io/w/index.php?title=Japanese_American_internment&oldid=91033704. Läst 30 november 2006.
Noter
redigera- ^ ”Toyosaburo Korematsu v. United States, 323 U.S. 214 (1944)”. http://caselaw.lp.findlaw.com/scripts/getcase.pl?court=US&vol=323&invol=214. Läst 30 november 2006.
- ^ ”Truman Presidential Museum and Library: The War Relocation Authority and the incarceration of Japanese–Americans during WWII, 1948 chronology”. Arkiverad från originalet den 5 november 2015. https://web.archive.org/web/20151105103017/http://www.trumanlibrary.org/whistlestop/study_collections/japanese_internment/1948.htm. Läst 30 november 2006.
- ^ ”100th Congress, S. 1009”. Arkiverad från originalet den 20 september 2012. https://web.archive.org/web/20120920090638/http://www.internmentarchives.com/showdoc.php?docid=00055&search_id=19269&pagenum=2. Läst 30 november 2006.