Hermann Conring, född den 9 november 1606, död den 12 december 1681, var en tysk vetenskapsman.

Hermann Conring
Född9 november 1606[1][2][3]
Norden[4], Tyskland
Död12 december 1681[1][2][3] (75 år)
Helmstedt[5], Tyskland
Andra namnIrenaeus Eubulus[6], Fortunatus[6], Ludwig von Monte Sperato[6], Cyriacus Thrasymachus[6], Eberhard Wassenberg[6] och Hector I. Mithob[6]
Medborgare iTyskland och Sverige
Utbildad vidHelmstedts universitet
SysselsättningRättshistoriker, läkare, universitetslärare, filosof, jurist
ArbetsgivareHelmstedts universitet
Redigera Wikidata

Conring studerade teologi och medicin i Leiden, blev 1632 professor i naturfilosofi vid universitetet i Helmstedt, men övergick 1637 till medicinska fakulteten där. Ludvig XVI visade stor beundran för Conring, och drottning Kristina utnämnde honom till sin första livläkare 1650-1651. Conring åtnjöt högt internationellt erkännande även för sina juridiska kunskaper.

Bland Conrings medicinska arbeten märks särskilt De sanguinis generatione et motu naturali (1643), som befordrade spridningen av William Harveys uppfattning om blodomloppet. Inom juridiken märks främst hans värdefulla översikt De origine juris germanici (1643).

Källor

redigera

Externa länkar

redigera
  1. ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6805nv8, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: conring-hermann, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] FINA Wiki, Österrikes vetenskapsakademi, FINA Wiki-ID: 9844, läst: 3 december 2020.[källa från Wikidata]
  4. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 10 december 2014.[källa från Wikidata]
  5. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 30 december 2014.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b c d e f] Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: nlk20000083872, läst: 30 augusti 2020.[källa från Wikidata]