Freden i Brömsebro
Freden i Brömsebro avslutade den 13 augusti 1645 Torstensonska kriget, som inleddes 1643 mellan Sverige och Danmark-Norge under drottning Kristinas respektive Kristian IV:s av Danmark regeringsperioder.
Fredsförhandlingarna initierades av Frankrike som i januari 1644 skickat diplomaten Gaspard Coignet de La Thuilerie. Den 25 december detta år lyckades han få Sverige och Danmark-Norge att skriva under en traktat om att fredsförhandlingar skulle inledas vid Brömsebro i februari 1645. I förhandlingarna företräddes Sverige av Axel Oxenstierna och Danmark av Corfitz Ulfeldt. På plats fanns också utländska observatörer från Hansan, Portugal, Stralsund och Mecklenburg.[1]
Det första mötet ägde rum den 8 februari 1645 vid gränsstenen på den lilla holme i Brömsebäck, där Brömsebron leder över bäcken. Därefter skedde förhandlingarna genom att medlaren de la Thuilerie färdades av och an mellan svenskarnas inkvartering i Söderåkra och danskarnas inkvartering i Kristianopel, en sträcka på över 20 km fågelvägen. Den 13 augusti möttes kontrahenterna åter på holmen för utväxla den av kungarna godkända och underskrivna traktaten.[2][3]
Efter sina framgångar i kriget ställde Sverige långtgående krav. Freden innebar att Danmark-Norge avträdde de norska landskapen Jämtland och Härjedalen, och de danska öarna Gotland och Ösel i Östersjön till Sverige. Sverige erhöll dessutom Halland under 30 år samt tullfrihet i Öresund, också för svenska besittningar på andra sidan Östersjön.
Idre och Särna socknar i Dalarna kom visserligen redan 1644 i svenska händer, men detta glömdes bort i fredstraktaten, och först i ett särskilt avtal 1751 formaliserades dessa socknars tillhörighet till Sverige. Representanter för Särna, Idre och Hede bygdelag skrev dock under drottning Kristinas trohetsed i Älvdalens prästgård redan den 21 november 1645.[4]
Brömsebro var namnet på bron; någon ort med det namnet fanns inte förrän 1899. Det är därför egentligen riktigare att tala om freden vid Brömsebro.[5]
Andra historiska händelser i Brömsebro
redigeraEftersom Brömsebro låg vid gränsen, träffades man ibland där för förhandlingar. Fördraget i Brömsebro slöts 1541 mellan Sverige och Danmark och innebar en allians mellan länderna.
Källor
redigera- Carlson & Rosén, Den svenska historien, band 4, sid. 112. Stockholm 1967
- Svensk uppslagsbok, 2 uppl. 1947–1955
- Nordisk familjebok, 2 uppl., artikel Brömsebro
- Grimberg, Svenska folkets underbara öden, band 3, sid. 431–32, Stockholm 1918
Noter
redigera- ^ Eriksson, Bo (2006). Lützen 1632: ett ödesdigert beslut. Prisma. sid. 32. ISBN 978-91-518-4430-5. Läst 16 november 2024
- ^ ”Från Calmar den 20. Aug.”. Ordinari Post Tijdender: s. 1. 27 augusti 1645.
- ^ För utförlig beskrivning av ceremonierna, se Grimberg, Svenska folkets underbara öden, band 3, sid. 431–32, Stockholm 1918
- ^ Freden i Brömsebro 1645: trohetsederna med alla undertecknare från Jämtland, Härjedalen och Dalarna. Östersund: Jämtlands läns fornskriftsällskap. 2000. Libris 7793762. ISBN 91-971242-1-4
- ^ Svensk Uppslagsbok 1947–1955; artikel Brömsebro, liksom i Nordisk Familjebok, 2 uppl., artikel Brömsebro
Vidare läsning
redigera- Fabian Bæhrendtz, "Anteckningar om Brömsebro", Meddelanden från Kalmar läns fornminnesförening 4 (1904), s. 35–73
- Torsten Gislestam, ”Freden i Brömsebro : ett 350-årsminne”, Gotländskt arkiv 67 (1995), s. 127–134.
- August Hammarström, Om freden vid Brömsebro1645 : samt Sveriges och Danmarks ömsesidiga politiska förhållande under närmast föregående tid, Lund, 1873
- Jonsson, Stig (1995). Krig och fred i Brömsebro. Visby: Guteböcker. Libris 7765209. ISBN 9187524309
- Anneli Palmsköld, "Fredstraktatet från freden i Brömsebro år 1645" i årsboken Halland 78 (1995). Utgiven av Museet Halmstad ISSN 0347-4364,, s. 87–90