Erik Höök
Erik Sten Valdemar Höök, född 18 mars 1920 i Morgårdshammar i Dalarna[2], död 17 januari 1997 i Lidingö[3], var en svensk nationalekonom. Han arbetade vid Industriens utredningsinstitut (IUI) 1948–1962 och var på slutet IUI:s biträdande chef. Han disputerade 1962 vid Stockholms universitet med en doktorsavhandling om den svenska offentliga sektorns expansion.[4] 1962 blev han planeringschef vid Finansdepartementet med ansvar för långtidsutredningarna.[5] Han var verkställande direktör för Jernkontoret 1976–1985.
| Erik Höök | |
| Född | 18 mars 1920 |
|---|---|
| Död | 17 januari 1997[1] (76 år) |
| Utbildad vid | Stockholms universitet  |
| Sysselsättning | Nationalekonom |
| Redigera Wikidata | |
Han invaldes 1972 som ledamot av Ingenjörsvetenskapsakademien.
Källor
redigera- ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, id-nummer i Frankrikes nationalbiblioteks katalog: 108045524.[källa från Wikidata]
- ^ Höök, Erik S V i Vem är det 1993
- ^ Sveriges dödbok 1901–2013
- ^ Höök, Erik (1962). Den offentliga sektorns expansion: en studie av de offentliga civila utgifternas utveckling åren 1913-58. Stockholm: Almqvist & Wiksell. Libris 8071984
- ^ Magnus Henrekson: Hur kunde Industriens Utredningsinstitut bli så framgångsrikt? Arkiverad 5 september 2017 hämtat från the Wayback Machine., Ekonomisk Debatt nr 6, 2008
- Höök, Erik S V i Vem är det, 1993