Elin Ericson
Elin Emilia Ericson (född Gadelius), född 21 augusti 1874 i Göteborg, död 20 juni 1967 i Stockholm[1], var en socialt verksam kvinna.
Elin Ericson | |
Född | 21 augusti 1874 |
---|---|
Död | 20 juni 1967 (92 år) |
Medborgare i | Sverige |
Make | Hans Ericson |
Föräldrar | Johan Edvard Gadelius |
Släktingar | Bror Gadelius (syskon) Knut Gadelius (syskon) Carl Erik Gadelius (syskon) |
Redigera Wikidata |
Elin Ericson var dotter till kaptenlöjtnanten Johan Edvard Gadelius. Hon gifte sig 1896 med Hans Ericson. Från 1915 deltog hon i Engelbrekt församlings skyddsförenings sociala arbete i Stockholm och var 1926–1936 styrelseledamot i Sällskapet Vänner till pauvres honteux, där hon från 1936 var vice ordförande i överstyrelsen. Sin främsta insats gjorde hon dock inom Svenska Röda Korset, där hon blev medlem av överstyrelsen 1926, samtidigt som hon blev ordförande i Centralrådet för Svenska Röda Korsets kvinnoarbeten. Från 1926 hade hon där uppgiften att leda hjälpverksamheten och övrigt kvinnoarbete. 1929 var Elin Ericson initiativtagare till en fond för icke-pensionerade rödakorssjuksköterskor. 1938 blev hon som representant för Svenska Röda Korset ledamot av Kvinnoföreningarnas beredskapskommitté. Hon tillhörde 1924 stiftarna av föreningen Livbojen. År 1942 tilldelades hon Illis quorum.
Källor
redigeraNoter
redigera- ^ Sveriges dödbok 1860–2016, DVD-ROM