Bo Widerberg

svensk filmregissör och filmklippare

Bo Gunnar Widerberg, född 8 juni 1930[1] i Malmö, död 1 maj 1997[1] i Båstad, var en svensk filmregissör och författare. Widerberg etablerade sig under 1960-talet som en av de stora svenska filmregissörerna med filmer som Barnvagnen (1963) och Kvarteret Korpen (1963). Widerbergs filmer mottog flera internationella priser.

Bo Widerberg
Bo Widerberg intervjuas under Malmö Filmfestival 1990.
Bo Widerberg intervjuas under Malmö Filmfestival 1990.
FöddBo Gunnar Widerberg
8 juni 1930
Malmö, Sverige
Död1 maj 1997 (66 år)
Båstad, Sverige
År som aktiv1952–1995
MakaAnn-Mari Björklund
(1953–1954; skilda)
Vanja Nettelbladt
(1954–1973; skilda)
Betydande verkKvarteret Korpen, Ådalen 31, Mannen på taket
IMDb SFDb
Bo Widerberg omkring 1960.

Biografi

redigera

Bo Widerberg, son till konstnären Arvid Widerberg och Greta Widerberg, började sin karriär som författare. År 1952 kom hans första roman, Hösttermin. Samma år blev hans av Bonniers utgivna novellsamling Kyssas en bestseller. Hans mest framgångsrika bok blev romanen Erotikon (1957). Romanens titel kommer från Mauritz Stillers stumfilmsklassiker Erotikon (1920). Bo Widerbergs sista roman är Den gröna draken som publicerades 1959 och är en satir över reklamväsendet. Boken filmatiserades av Widerberg själv med titeln Heja Roland! (1966).

År 1962 kom Bo Widerbergs debattbok Visionen i svensk film. Widerberg var kritisk till den film som hade gjorts i Sverige, inte minst var han kritisk till Ingmar Bergman som han kallade "Vår andes dalahäst i världen", och dennes filmer som han liknade vid "... en exportvara fylld av ohöljd exotism". Essäsamlingen gjorde att han fick prova på att regissera egen film. Gustav Scheutz kom överraskande att erbjuda honom att göra film på Europafilm, vilket ledde fram till de kritikerrosade filmerna Barnvagnen och Kvarteret Korpen. Bo Widerberg långfilmsdebuterade med Barnvagnen (1963) med kollegan Jan Troell som fotograf, och samma år kom Kvarteret Korpen (1963), bägge med Thommy Berggren i huvudrollen. Med den sistnämnde gjorde han flera filmer, bland andra även den amerikanska filmen Joe Hill (1971).

Stor internationell uppmärksamhet fick filmen Elvira Madigan (1967), och huvudrollsinnehavaren Pia Degermark fick pris som Bästa skådespelerska vid filmfestivalen i Cannes det året. Uppmärksamhet fick också Ådalen 31 (1969), om Ådalshändelserna 1931 då fem demonstranter sköts ihjäl av militär. Filmen blev också belönad med Guldbaggen.

Filmen Mannen på taket (1976) är en tidig Martin Beck-filmatisering och en banbrytande svensk kriminalfilm, bland annat känd för en komiskt luttrad polisdialog och en helikopterkrasch i centrala Stockholm. År 1984 kom ytterligare en kriminalfilm regisserad av Bo Widerberg, Mannen från Mallorca (1984), den här gången efter romanen Grisfesten (1978) av Leif GW Persson.

Ännu en Guldbagge och Silverbjörnen vid Berlins filmfestival fick hans sista långfilm Lust och fägring stor (1995), om en lärarinnas förbjudna kärleksrelation med en elev, spelad av sonen Johan Widerberg. Filmen blev också nominerad till en Oscar för bästa icke-engelskspråkiga film.

Bo Widerberg har även regisserat teater, bland annat på Dramaten och Malmö Stadsteater, förutom TV-teater för SVT.

1996 startade han den uppmärksammade, i början av augusti årligt återkommande, Lilla filmfestivalen på Bio Scala i Båstad; vad han kallade "samtalets och umgängets filmfestival" för kvalitetsfilmvisningar och diskussioner i det intimare formatet. Till grundarens minne utdelar festivalen sedan 1997 Bo Widerberg-stipendiet till filmare som verkar i Widerbergs anda.

Död och eftermäle

redigera

Bo Widerberg avled den 1 maj 1997 i magcancer och ligger begravd på Nya kyrkogården i Båstad. Han fick fyra barn: Nina, Martin, Johan och Matilda Jolin Widerberg.

I samband med öppnandet av Citytunneln i Malmö invigdes 2010 ett mindre torg vid Triangelns station, döpt till Bo Widerbergs plats. Platsen ligger i närheten av Widerbergs tidigare bostad i Malmö.[2]

2011 utkom den första doktorsavhandlingen om Bo Widerberg. Avhandlingens titel är Bo Widerbergs tv-teater och författaren Niklas Persson Webjörn är verksam vid Göteborgs universitet, Institutionen för Kulturvetenskaper. Boken fokuserar i första hand på hur Bo Widerberg utvecklade sin speciella regi av skådespelare under sina år som regissör av tv-teater vid Sveriges Television.

Regi för TV-pjäser

redigera

Teaterregi

redigera
  • Zoo Story, 1964 (Stockholms stadsteater)
  • Balansgång, 1967 (Dramaten)
  • Purpurdamm, 1968 (Dramaten)
  • Sista sommaren, 1981 (Dramaten)
  • Juno och påfågeln, 1982 (Dramaten)

Böcker och dramer

redigera
  • 1952Hösttermin (roman)
  • 1952Kyssas (novellsamling)
  • 1954På botten av himlen
  • 1955Kejsaren av Capri (novellsamling)
  • 1956Skiljas (teaterkomedi)
  • 1957Erotikon (roman)
  • 1959Den gröna draken (roman)
  • 1962Visionen i svensk film (essäer)
  • 1998Texter 1961-96, Bo Widerberg (antologi av texter; red. Gunnar Bergdahl, Göteborgs filmfestival)

Utmärkelser och nomineringar

redigera
År Titel Pris Resultat
1965 Kvarteret Korpen Oscar för bästa icke-engelskspråkiga film Nominerad
1969 Ådalen 31 Guldbaggen för bästa regi Vann
1970 Oscar för bästa icke-engelskspråkiga film Nominerad
1987 Ormens väg på hälleberget Guldbaggen för bästa regi Nominerad
1996 Lust och fägring stor Vann
Oscar för bästa icke-engelskspråkiga film Nominerad

Vidare läsning

redigera
  • Bo Widerberg: författaren, teatermannen, filmskaparen, av Ingmar Björkstén, 1971
  • Nya bilder och dagsljus: tio svenska regissörsporträtt, av Stig Björkman, 1978
  • TV-regi: Bo Widerberg - en tv-föreställning blir till, av Gunilla Jensen, 1979
  • Tio svenska filmare, tidskriften Filmkonst #9, Göteborgs filmfestival, 1991
  • Fem dagar i Båstad, av Petra Carlsson och Rainer Holm (om Widerberg och Lilla filmfestivalen i Båstad), 2001
  • Malmö i böckernas värld - författarpresentationer och kommenterade lästips, av Suzanne Mortensen, Malmö stadsbibliotek, 2005 (m.fl. årgångar)
  • Bo Widerbergs tv-teater, av Niklas Persson Webjörn, 2011
  • Höggradigt jävla excentrisk, av Mårten Blomkvist, 2011

Referenser

redigera

Källor

redigera

Externa länkar

redigera