Åkermanit
Åkermanit, Ca2Mg(Si2O7), är ett mineral i melilitgruppen[1], som innehåller kalcium, magnesium, kisel och syre. Mineralet utgör det ena ändledet i en kontinuerlig räcka med Gehlenit Ca2Al(AlSiO7) där mellanlededet har kallats melilit. Mineralet åkermanit är uppkallat efter Anders Richard Åkerman (1837-1922), en svenska metallurg.
Åkermanit | |
Åkermanit (gulaktigt brun), kalcit (blå), foshagit ( hillebrandite, fibrös varietet), tilleyite (gräddig). | |
Kategori | Sorosilikater |
---|---|
Dana klassificering | 55.4.1.1 (8 editionen) |
Strunz klassificering | 9.BB.10 |
Kemisk formel | Ca2Mg(Si2O7) |
Färg | Färglös, gulaktigt grå, grön, brun |
Kristallstruktur | Tetragonalt |
Spaltning | Distinkt på {001}, dålig på {110} |
Brott | Oregelbundet/ojämnt, mussligt |
Hållbarhet | Spröd |
Hårdhet (Mohs) | 5-6 |
Glans | Glasglans, hartsglans |
Ljusbrytning | nω=1,632; nε=1,640 |
Dubbelbrytning | δ = 0,008 |
Optisk karaktär | Enaxlig (+) |
Transparens | Transparent, translucent |
Streckfärg | Vit |
Specifik vikt | 2,944 |
Egenskaper
redigeraÅkermanit har grågröna, gula eller bruna, tetragonal kristaller. Det har en densitet av 2,944 g/cm3 med Mohs hårdhet 5-6. Det har en vit streckfärg och en glasartad till hartsartad lyster. Det har ett tetragonalt kristallsystem och en bra, eller distinkt, spaltning.
Förekomst
redigeraÅkermanit är en produkt av kontaktmetamorfos av kiseldioxidhaltig kalksten och dolomit och bergarter av sanidinitfacies. Sanidinitfacies representerar de högsta betingelserna beträffande temperatur samtidigt med lågt tryck (under 2 kbar) för kontaktmetamorfos och kännetecknas av frånvaro av vattenhaltiga mineral.
Mineralet har påträffats vid Monte Somma och Vesuvius, och Monte Cavalluccio nära Rom. Det är ett tämligen vanligt mineral i kontaktmetamorfa bergarter, till exempel marmor. I Sverige har det hittats vid Pottäng och Bergeforsen på Alnön i Medelpad.[2]
Referenser
redigera- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Allmänna källor
redigera- Bra Böckers lexikon, 1981.
Noter
redigera- ^ Malcom E. Back och Joseph A. Mandarino, Fleischer's Glossary of Mineral Species 2008,The Mineralogical Record Inc.
- ^ L-H Hedin och Mikael Jansson, Mineral i Sverige, Förlags AB Björnen 2007, sid 168, ISBN 978-91-88528-58-2