Rysk-ortodoxa kyrkans nya martyrers och bekännares synaxis
Rysk-ortodoxa kyrkans nya martyrers och bekännares synaxis (ryska: Собор новомученики и исповедники Русской Православной Церкви) är en synaxis (helgdag) i den Rysk-ortodoxa kyrkan, som är tillägnad de helgon som blev förföljda för sin östortodoxa kristna tro efter oktoberrevolutionen 1917.[1][2]
Rysk-ortodoxa kyrkans nya martyrers och bekännares synaxis Собор новомученики и исповедники Русской Православной Церкви | |
Ikon föreställande Sankt Nikolaj II av Ryssland och hans familj (nedre hälften), som blev avrättade år 1918. | |
Vördas inom | Östortodoxa kyrkorna Rysk-ortodoxa kyrkan |
---|---|
Helgondag | Söndagen närmast 25 januari (julianska kalendern) 7 februari (gregorianska kalendern) |
Firande
redigeraEnligt ett beslut som genomfördes år 1992 bestämdes det att helgdagen ska firas den 7 februari enligt den julianska kalendern (25 januari enligt den gregorianska). Detta gäller dock enbart om det är på en söndag. Skulle datumet vara en annan dag ska firandet istället äga rum på söndagen som är närmast den 7 februari/25 januari.[3][1][2]
Detta beror på att den Rysk-ortodoxa kyrkan utanför Ryssland har en annan sedvänja när det kommer till firandet av denna helgondag, jämfört med Moskvapatriarkatet (Rysk-ortodoxa-kyrkan).[3]
Historik
redigeraÄven att Sovjetunionen hade en stark antireligiös politik började den Rysk-ortodoxa kyrkan med helgonförklaringar redan år 1988.[4]
Efter Sovjetunionens upplösning 1991 började många kloster och kyrkobyggnader att byggas upp och den Rysk-ortodoxa kyrkan växte med tiden. I samband med det började också arbetet med att söka efter nyare helgon. Detta ledde till att enbart under år 2000 blev mer än 1 000 biktfäder och martyrer förklarade som helgon.[4]
Det uppskattas att antalet av de nya helgonen överstiger antalet martyrer som blev mördade för deras tro på Kristus under kristendomens tre första århundraden.[1]
Exempel på helgon
redigeraExempel på helgon som ingår i gruppen är:
- Tsar Nikolaj II av Ryssland (1894-1918)[1][4]
- Tsaritsa Alexandra av Hessen (1872-1918)[1][4]
- Storfurstinna Olga Nikolajevna Romanova (1895-1918)[1][4]
- Storfurstinnan Tatiana Nikolajevna Romanova (1897-1918)[1][4]
- Storfurstinnan Maria Nikolajevna Romanova (1899-1918)[1][4]
- Storfurstinnan Anastasia Nikolajevna Romanova (1901-1918)[1][4]
- Tsarevitj Aleksej Nikolajevitj (1904-1918)[1][4]
- Patriark Tichon av Moskva (1865–1925)[2][4]
- Präst Johannes Kochurov (1871–1917)[4]
Bilder
redigera-
Patriark Tichon av Moskva avbildad på en fresk (näst längst till vänster).
Källor
redigera- ^ [a b c d e f g h i j] ”New Martyrs and Confessors of Russia”. www.oca.org. https://www.oca.org/saints/lives/1003/01/23/205310-new-martyrs-and-confessors-of-russia. Läst 19 december 2024.
- ^ [a b c] ”Собор новомучеников и исповедников Церкви Русской: житие, иконы, день памяти” (på ryska). azbyka.ru. https://azbyka.ru/days/sv-sobor-novomuchenikov-i-ispovednikov-cerkvi-russkoj. Läst 19 december 2024.
- ^ [a b] ”Богослужебные указания за 8 февраля 2015 года: Неделя о блудном сыне. Глас 2-й. Собор новомучеников и исповедников Церкви Русской1. / Патриархия.ru”. http://www.patriarchia.ru/bu/2015-02-08/#s1. Läst 19 december 2024.
- ^ [a b c d e f g h i j k] Alexandra Guzeva (29 augusti 2022). ”The newest saints of the Russian Orthodox Church” (på amerikansk engelska). Russia Beyond. https://www.rbth.com/arts/335359-new-saints-russian-orthodox-church. Läst 19 december 2024.
Externa länkar
redigera- Wikimedia Commons har media som rör Rysk-ortodoxa kyrkans nya martyrers och bekännares synaxis.