Kammarkollegiet

	Kammarkollegiet
Departement	Finansdepartementet
Organisationstyp	Statlig förvaltningsmyndighet
Ledning	Enrådighetsmyndighet
Kommun	Stockholm
Län	Stockholm
Organisationsnr	202100-0829
Inrättad	1539
Generaldirektör	Anne Vadasz Nilsson
Instruktion	SFS 2007:824
Webbplats	www.kammarkollegiet.se

Kammarkollegiet är en statlig förvaltningsmyndighet under Finansdepartementet. Myndighetens historia går ända tillbaka till 1539 och Kammarkollegiet utgör därmed Sveriges äldsta kollegium. Kollegiet har haft varierande uppgifter under sin existens. Kammarkollegiet fungerar idag som kapitalförvaltare, upphandlare, försäkringsgivare och juridisk byrå för statsförvaltningen. Även Allmänna arvsfonden och Den offentliga omställningsorganisationen finns vid Kammarkollegiet. Kammarkollegiet har vidare uppgifter bland annat avseende miljörätt, stiftelserätt, Sveriges indelning, registrering av trossamfund, fastställande av avgiftssatser inom begravningsområdet, fastställande av resegarantier och auktorisation av tolkar och översättare. Som tillsynsmyndighet för tolkar och översättare upprätthåller Kammarkollegiet ett register över auktoriserade och utbildade tolkar liksom över auktoriserade översättare. Kollegiet bevakar även Allmänna arvsfondens rätt till arv och förvaltar fondens kapital.^[1]

Historik

Kammarkollegiet är Sveriges äldsta ämbetsverk, med ursprung i Gustav Vasas "kammare", som inrättades 1539.^[2]^[3] Det inrättades genom utbrytning – antagligen efter tyska förebilder – ur det kungliga kansliet och erhöll omkring 1540 kollegial form genom anställning av fyra "cammerråd", vilka under ledning av "cammermesteren" eller "öffwerste recknemesteren" skulle utöva kontrollen över fogdarna och granska deras redovisningar samt i övrigt handha rikets drätsel.

Verket benämndes Räkningekammaren eller Kortare kammaren, vilken enligt den av Sigismund utfärdade instruktionen av 1594 skulle handlägga även frågor rörande handel, tullar och rikets myntväsen samt ha tillsyn över kronans gods och rikets regalier. Från 1602 var riksskattmästaren dess chef, 1684–1909 bar chefen titeln president, och chefsposten har därefter kallats generaldirektör. Räknekammaren handlade också frågor om bergsbruken till 1630-talet, då Bergskollegium bildades och övertog den jurisdiktionen och förvaltningen.^[4]

Enligt 1634 års regeringsform var Kammarkollegium ett av de fem rikskollegierna under riksskattmästaren med sex bisittare och underlydande avdelningar, vilka ökades i antal alltefter arbetsbördans tillväxt.

Fram till 1695 hade Kammarkollegium dömande makt i till exempel mål om kronoparker.^[5] Ur Kammarkollegium bildades 1695 Kammarrevisionen (från 1799 under namnet Kammarrätten) för de dömande frågorna och revisionen. På 1770-talet räknade verket sålunda, utom 2 kanslier, fiskals- och refendariekontor, två avräknings- och tre provinskontor, tull- och licenskontor, byteskontor, köpegods-, reduktions- och donationskontor samt kammararkiv och frälseundersökningskontor, lantmäterikontor, slottsmagasin och chartae sigillatae(äldre form av stämpelskatt)-kontor. Men som enbart centrum för vården om rikets drätsel, näringar och fasta egendom arbetade verket blott till 1630-talet.

Finlands ärenden sköttes åtminstone på 1570-talet av en egen kamrer som från och med 1638 blev en fast tjänst. Finlands, Estlands och Ingermanlands kamrersavdelning började kallas för Finlands provinskontor. Vid sidan av kammarkollegiet fanns i Åbo också en separat räknekammare, som hade hand om offentlig ekonomisk verksamhet. Den var verksam under åren 1558–1563, 1587–1590, 1598–1599, 1602–1612, 1614–1619 och 1623–1641.

Namnet ändrades 1921 från Kammarkollegium till Kammarkollegiet.^[2]

Verksamhet

Kammarkollegiet har ett stort antal olikartade uppgifter. Myndigheten bevakar bland annat i vissa ärenden statens rätt och allmänna intressen samt handlägger auktorisation av översättare, auktoriserade translatorer och beslutar om permutation av föreskrifter i stiftelseförordnande eller villkor i gåvobrev och testamenten. Statens inköpscentral vid Kammarkollegiet har regeringens uppdrag att upphandla och förvalta ramavtal för statliga myndigheter. Inom IT och telekom kan även kommuner och regioner ansluta sig till ramavtalen.

Ytterligare exempel på Kammarkollegiets uppgifter är:^[6]

Auktoriserar tolkar och översättare.
För allmänhetens talan i miljöprocesser.
Försäkrar den statliga verksamheten, studenter och statsanställda.
Fastställer resegarantier.
Förvaltar drygt 200 miljarder kronor åt fler än 400 kunder.
Effektiviserar den offentliga förvaltningen genom att ingå ramavtal.
Ger omställnings- och kompetensstöd till yrkesverksamma på arbetsplatser utan kollektivavtal.
Avvecklar dödsbon där Allmänna arvsfonden är arvinge, förvaltar fondens medel och föreslår vilka projekt som ska få stöd.
Förvarar och vårdar rikets regalier.

Kammarkollegiet bedriver verksamhet på tre orter i Sverige; Stockholm, Karlstad och Härnösand.

Chefer

Presidenter

1685–1687?: Gustaf Lilliecrona
1687–1711: Fabian Wrede
1711–1723: Nils Stromberg
1723–1736: Otto Reinhold Strömfelt
1736–1737: Erik Gammal Ehrenkrona
1737–1742: Gustaf Palmfelt
1742–1744: Albrecht Lindcreutz
1744–1747: Vakant
1747–1756: Carl Fredrik Piper
1757–1767: Carl Fredrik von Höpken
1767–1769: Mathias von Hermansson
1769–1777: Carl Johan Cronstedt
1777–1789: Mathias von Hermansson
1790–1792: Erik Ruuth
1792–1801?: Arvid Fredrik Kurck
1802–1812: Samuel af Ugglas
1812–1818: Olof Elias Lagerheim
1818–1830: Salomon Löfvenskiöld
1831–1847: Jacob Cederström
1847–1848: Gustaf Sparre
1848–1864: Sven Munthe (t.f. 1848–1850)
1864–1877: Carl Johan Thyselius
1877–1880: Tönnes Hellmuth Wrangel
1880–1901: Hans Forssell
1901–1904: Herman Wikblad
1904–1914: Gustaf Fredrik Munthe

Generaldirektörer

1914–1927: Karl Hjalmar Abraham Nehrman
1927–1930: Gustaf Ernst Grefberg
1930–1943: Lennart Berglöf
1943–1950: Eric Sverne
1950–1969: Rolf Dahlgren
1969–1983: Edvard Reuterswärd
1983–1991: Sven-Eric Nilsson
1991–1994: Claes-Eric Norrbom
1994–2000: Sture Johansson
2000–2006: Anders Eriksson
2006–2015: Claes Ljungh
2015–2016: Ylva Grahn Agering (vikarierande)
2016–2023: Gunnar Larsson
2023–: Anne Vadasz Nilsson

Se även

Statskontoret

Källor

^ 1 § förordningen (2007:824) med instruktion för Kammarkollegiet.
^ [a b] Kammarkollegiet: Om Kammarkollegiet Arkiverad 15 maj 2011 hämtat från the Wayback Machine., läst 2 januari 2011
^ Kammarkollegium i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1910)
^ ”Bergstingsprotokoll för Åtvidaberg, Östergötland 1788–1851”. Linköpings Universitetet. Arkiverad från originalet den 25 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131025072308/http://www.ep.liu.se/databas/bergsting.sv.asp. Läst 24 mars 2013.
^ Lennart Persson, Allmänna domstolar och specialdomstolar, bilaga 6, s. 5
^ ”Våra mest använda tjänster”. www.kammarkollegiet.se. https://www.kammarkollegiet.se/. Läst 20 januari 2025.

Externa länkar

Officiell webbplats

[1] 1 § förordningen (2007:824) med instruktion för Kammarkollegiet.

[Om-2] [a b] Kammarkollegiet: Om Kammarkollegiet Arkiverad 15 maj 2011 hämtat från the Wayback Machine., läst 2 januari 2011

[3] Kammarkollegium i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1910)

[4] ”Bergstingsprotokoll för Åtvidaberg, Östergötland 1788–1851”. Linköpings Universitetet. Arkiverad från originalet den 25 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131025072308/http://www.ep.liu.se/databas/bergsting.sv.asp. Läst 24 mars 2013.

[5] Lennart Persson, Allmänna domstolar och specialdomstolar, bilaga 6, s. 5

[6] ”Våra mest använda tjänster”. www.kammarkollegiet.se. https://www.kammarkollegiet.se/. Läst 20 januari 2025.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]