Ernst Bernhard Schlegel, född 17 januari 1838 i Stockholm, död där 8 december 1896, var en svensk skriftställare
| Ernst Bernhard Schlegel | |
 Fotografiporträtt på Bernhard Schlegel, 1860-tal. | |
| Född | 15 juni 1838[1] Stockholm |
|---|---|
| Död | 8 december 1896[1] (58 år) Klara församling[1], Sverige |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Genealog |
| Redigera Wikidata | |
Schlegel, som var son till en vinhandlare, blev 1854 student vid Uppsala universitet, avlade 1864 kameralexamen och blev extra ordinarie notarie i Kammarkollegium, men lämnade snart ämbetsmannabanan.
Schlegel bedrev forskning inom genealogi, heraldik och topografi och utgav bland annat Svensk heraldik (1874), Den med sköldebref förlänade men ej å riddarhuset introducerade svenska adelns ättartaflor (1875), Slottet Wijk (1876), Slottet Engsö (1877), Uplands herregårdar (1877–1881), de fyra sistnämnda tillsammans med Carl Arvid Klingspor, och Bergqvara gods och slott (1897).
Bernhard Schlegel är begravd på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.[2]
Källor
redigera- Schlegel, Ernst Bernhard i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1916)
Noter
redigera- ^ [a b c] Sveriges dödbok, läst: 16 september 2019.[källa från Wikidata]
- ^ SvenskaGravar