Runlatin är en övergripande beteckning på inristningar och texter som innehåller det latinska språket återgivet med runor.[1] Runlatin återfinns på flertalet runinskrifter från medeltiden och vidare.
.jpg)
Latinska runor
redigeraFör att kunna translitterera latinsk skrift till runskrift finns flera olika lösningar för att täcka de bokstäver som inte dyker upp naturligt i de nordiska språken: C, Q, X och Z, varvid flera nya runor har skapats för att täcka dessa vid behov.
C-runa (knäsol)
redigeraBokstaven C i runlatin har historiskt återgivits med olika runtecken byggda kring s-runans varianter [sol] (i unicode: ᛋ, ᛍ, ᛎ)[2][3][4] samt stundom med k-runan [kön] (ᚴ).[5]
Under medeltiden får c-runan namnet [knäsol] eller [knäböjd sol] (isländska: [knésól/cnesól]), vilket avser den äldre runformen för s-runan med två veck (knäleder): ᛋ.[2][3][4][5] Namnet anger här att runan kan avge både /k/- och /s/-ljud likt bokstaven c (knä-sol).[3]
Q-runa
redigeraBokstaven Q i runlatin har historiskt återgivitis med k-runan [kön] (ᚴ)[2] eller varianter av denne, såsom en bakvänd dito (i unicode: ᛩ).[3][5]
Bokstavens ovanlighet har medgivit inget vedertaget namn för runan. Ett möjligt namn är [kviding] (isländska: [qvidingur]).[källa behövs] Johannes Bureus angav 1599 namnet [qua] som älvdalskt namn för q-runan, då som ett motvänt ᚦ [turs], vilket torde härröra samma namn för Q som på svenska [ku] (jämför engelska: [kue]).[6]
X-runa (hårdsol)
redigeraBokstaven X i runlatin har historiskt återgivits med olika runtecken. En variant är att stava ut /ks/ ljudet: ᚴᛋ.[7] En annan variant har varit att använda h-runan: ᚼ, eftersom den liknar ett X på en huvudstav, samt en variant med stungna bistavar.[7][2] En tredje variant har varit en variant på s-runan: ᛋ, med en tvärgående bistav (möjligen sting från början) i ena eller båda huvudstavarna: ᛪ.[3]
Under medeltiden får x-runan namnet [hårdsol] (isländska: [hárdsól]).[3] Namnet anger här runans ljudvärde /ks/ vilket börjar med ett hårt /k/-ljud som följs av ett /s/-ljud.[3] Johannes Bureus angav 1599 namnet [äcs] som älvdalskt namn för x-runan (okänd utformning), vilket torde härröra samma namn för X som på svenska [äks].[6]
Z-runa (lensol)
redigeraBokstaven Z i runlatin har historiskt återgivits med olika runtecken byggda kring s-runans varianter [sol] (i unicode: ᛋ, ᛍ, ᛎ).[2][3][4] En tidig variant använder en stungen kortkvist s-runa (ᛍ).[8] Denna variant kom vidare att modifieras till en nedvänd pil eller nedvänd t-runa (ᛎ).[3] En annan använder en manglad s-runa som kan efterliknas vid ett feniciskt s (𐤍), även motvänd.[2][3]
Under medeltiden får z-runan namnet [lensol] (isländska: [linsól]).[3] Namnet avses här beskriva runans ljudvärde /z/, då som ett ”lent” /s/-ljud.[3]
Vidare information
redigeraSe även
redigeraReferenser
redigera- ^ Doesjka Tilkin (2014-20). ”Ave Maria och Jesus Kristus Nazarenus | Latin i skandinaviska runinristningar” (Magisteruppsats inlämnad för att erhålla graden av Master i historiskt språk och litteratur). Gent Universitet. libstore.ugent.be. sid. 2. https://libstore.ugent.be/fulltxt/RUG01/002/212/678/RUG01-002212678_2015_0001_AC.pdf. Läst 19 december 2024. ”Runlatin är en övergripande beteckning på inristningar och texter som innehåller det latinska språket återgivet med runor.”
- ^ [a b c d e f] Sir Cotton, 1st Baronet, of Connington, Robert (1600-tal). Cotton MS Domitian A IX. England: Wikimedia Commons. sid. 31. https://commons.wikimedia.org/w/index.php?title=File:BL_Cotton_MS_Domitian_A_IX.djvu&page=31. Läst 19 december 2024
- ^ [a b c d e f g h i j k l] AM 413 fol. / Runologia. Island: handrit.is. 1752. https://handrit.is/manuscript/view/da/AM02-0413/116?iabr=on#page/56v/mode/2up. Läst 19 december 2024
- ^ [a b c] AM 749 4to. Island: handrit.is. 1720. sid. 25v. https://handrit.is/manuscript/view/is/AM04-0749/55?iabr=on#page/25v/mode/2up. Läst 19 december 2024
- ^ [a b c] Thomas Karlsson (2009). ”Götisk kabbala och runisk alkemi: Johannes Bureus och den götiska esoterismen” (avhandling). Stockholms universitet, Religionshistoriska avdelningen. su.diva-portal.org. sid. 68, 232, 233. https://su.diva-portal.org/smash/get/diva2:293693/FULLTEXT01.pdf. Läst 19 december 2024.ISBN 978-91-628-8030-9
- ^ [a b] Helmer Gustavson. ”Dalecarlian Runes” (på engelska). Universitetet i Oslo. khm.uio.no. sid. 2. https://www.khm.uio.no/english/research/publications/7th-symposium-preprints/documents/Gustavson.pdf. Läst 25 december 2024.
- ^ [a b] ”Runic Latin (with Prof. Alessandro Palumbo)” (på engelska) (videoklipp). Jackson Crawford, Alessandro Palumbo. youtube.com. 6 september 2024. https://www.youtube.com/watch?v=JCPeKyKYozg&t=1048s. Läst 19 december 2024. ”tidstämpel: 17:28”
- ^ ”GR 43”. christerhamp.se. https://www.christerhamp.se/runor/gamla/gr/gr43.html. Läst 19 december 2024.